... i ett litet, litet land i norr. Kennelklubben skulle sköta hundraser och hundavel. Och det gjorde den med bravur. Ja, Kennelklubben var då, kära unga generation, inte som nu en Riksorganisation, utan en Kennelassociation. Har inte tid att förklara skillnaden, men den intelligente läsaren kan så småningom räkna ut hur det hänger ihop... Kennelassociationen bestod av SKK och anslutna special-, bruks- och lokalklubbar. Jo det hette så! Största skillnaden mot nu är SKK:s portalparagraf - att främja den ädla hundaveln. Och det gjorde man. Fram till slutet av 1970-talet då Riksorganisationen bildades av läns och specialklubbar. Balans uppnåddes i kennelvärlden, SKK centralt kunde härska genom att söndra... Det blev liksom lite mer förvaltning över det hela... Ungdomsförbundet borde väl nämnas här, men Yours Truly anser likväl att det inte hör dit; hundungdomarna lever liksom ett eget liv... De tog inte vid där vi andra kroknade, som tänkt var...










Allt var inte frid och fröjd på den tiden - mycket har förvisso blivit bättre nu... Framför allt är öppenheten större och de hemliga domstolarna är ett ont minne blott...










Det som är sämre är främjandet av den ädla hundaveln... Den förutsattes vara ett självspelande piano, men står nu inför erodering, rent av kollaps. Förvaltande brukar följa ett visst mönster; förvärva, ärva, fördärva... Vi är nu på inne på förvaltningens tredje steg; det stora fördärvet!










Vad var det som hände före 80-talet? Jo SKK var bra och välordnad, men ekonomin gick på kryckor. Botemedlet hämtades från näringslivet; direktörerna gjorde sitt intåg!










Människor som dittills sysselsatts i försäkrings-, läkemedels- och revisionsbranscherna, ägnat sig åt företagande och handel, varit hemmafruar eller redigerat diverse brokota blad, med ens blev dessa ifs hedervärda personer chefer och likställda i de senaste decenniernas SKK-ledning. Direktörerna et consortes var väldigt duktiga på förvaltning, men kanske inte så intresserade av hundar eller ivf den ädla hundaveln... Hundsporten förvaltades. Detta är på gott och ont... Ekonomin blomstrar förvisso, men främjandet av den ädla hundaveln har gått i stå! Verksamheten spretar åt alla håll... Eftersom kennelledningen inte riktigt litade på de underlydande, såg man till att hålla dessa i schack med diverse tvingande regler. Detta regelverk har nu tillåtits att växa till en svårgenomskådlig myrstack av påbud, ofta svåra att hålla sig à jour med, kanske till och med se meningen i. 2008 behandlades 426 ärenden där uppfödare brutit mot SKK:s regelverk. 426 kullar, jag blir illamående! Man kan fundera lite över det här... Jag tror inte hundvärlden är full av människor som avsiktligt utsätter sina djur för sjukdom och skada. Om man ska ha regler, som visserligen är välmenta, men vilka saknar folklig acceptans, borde man inte fråga sig om nyttan med det hela? Såvitt som är bekant har ingen utvärdering gjorts! SKK-ledningen vågar inte peta på den heta potatisen, eller är kanske inte intresserad...




Kennelpolitiken är gåtfull intill det outhärdligas gräns! Det senaste stridsäpplet är SRD-listan (se tidigare inlägg) och den nu kritiserade resebyråverksamheten för utställningsdomare. De som är satta att genomföra styrelsens beslut ang nya riktlinjer för utställningsverksamhet och domarinbjudningar kommer att få klä skott. SKK har misslyckats med att förankra det bakomliggande syftet. Har man ens försökt? Det står ingenting om saken i senaste numret av Hundsport. Ur alla språkliga arabesker går det inte att förstå andemeningen med verksamheten. SKK anses ha en skicklig ledning. Skickligheten verkar bestå i att inte göra sig skyldig till ett enda bestämt uttalande. Det går inte att bryta loss en sats, inte ens ett helt sammanhängande stycke, som kunde belysa eller representera SKK-ledningens uppfattning i denna fråga. Detta går inte an!










Hur ska det bli inför KF? Ett par dygn av antichambrerande, utbyte av tjänster mellan klubbarna, korridormygel och läckage av styrelsen närstående källor - kommer man att klara av detta? Ett styvt regisserat kennefullmäktige handlar egentligen inte om annat än att kvitta varje dyster nyhet mot minst en munter. Det är just nu svårt att hitta något som får en att hoppa upp och slå sig för pannan eller jubla och gripa efter papper och penna. Hur kunde det gå så illa? En favorit har felat.

Om Kennelklubben orkar, har intresse och framför allt mod, så får den backa mycket långt ur återvändsgränden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...