Sovit en natt... Från 24 till 05... För första gången på 4 veckor! Störtade upp i ottan. Iklädde mig min finaste cashmeretröja, dels för att den är mjuk och varm, men också för att känna mig inspirerad. Snön ligger vit på taket... Idag ska göras stordåd!

Började dagen - efter sedvanlig utspisning, rastning, m.m - med att försöka sätta in en annons i lokala bladet på Saknad, alltså katten Ture. Höll på en timme med detta under stigande frustration. Allt gick bra ända tills betalning skulle ske, det blev hela tiden något mupp. Grrr... Ska det inte gå att sätta in en liten annons? Måste man vara civilingenjör för detta? Hur gör gamlingar och alla som inte har dator, betalkort och "modernt tänk"? Va!

Så småningom gick det att få telekontakt med en riktig människa på redaktionen. Hurra! Inget slår Vox Humana! Så nu är annonsen insatt. Håller tummarna hårt...

Lilla kattungen Mandy går från klarhet till klarhet - igår lekte hon med sin mamma och sig själv och små bollar. Sött! Hon spinner och jamar små Mio! när matte kisse-kissar. Jag är förbi av hjärtenupenhet...

Idag ska jag försöka göra allt som försummats under vaknattstiden; plantera om krukväxter, borsta hundar, byta i marsvinsskåpet, samt åtminstone försöka göra en Major House-Improvement, dvs. en större rockad i köksmöblemanget så att jag äntligen får bättre tillgång till det fina trimbord som köptes i somras. Samt åtminstone närma mig mina arbetsuppgifter (vilka ska betala alltihop!). Och sen får vi se...

--

  kl är ännu inte 10 och Yours Truly har redan hunnit med dagens halva beting; flyttat köksbordet, släpat fram kommoden där bl.a kaffebryggarna står, skjutit bort kylskåpet (slit & släp), sopat och torkat golvet samt dragit in det stora trimbordet som fått ny plats. Införpassades med några mm tillgodo, puh! Alla verkar nöjda med arrangemanget - inte minst katten Märta som nu kan återta sin gamla plats med utsikt över östsidan - få se vilken av hundarna som upptäcker att man kan ligga på trimbordet och hålla formidabel uppsikt över gården...

HSB - han som bestämmer - kommer säkert att resa invändningar...

Idag kom kärt besök - nämligen vår första dotter Marina - och numera co-owner med Yours Truly ang perserkatteriet (synnerligen blygsam skala). Vår lilla förstfödda Mandy blev vederbörligen beundrad och duttad med... Det kändes lite högtidligt, trots alla motigheter.   Tror bilden talar för sig själv!

Trevligt kaffe med far och mycket prat om våra kära djur, katter mest just denna gång av naturliga skäl... Tack för underbart vackra orkidéer!

Hej Mamma...   

Mandy blir tvättad av mamma MissD...

  ...halsen ... och så tar vi lite i öronen...

Mandy: Mamma, nu är du pinsam...

Mandy 3 1/2 vecka

  Att ha och föda upp djur är inte bara skötsel, kosthåll, träning och stamtavlor. Det är födslar och ibland går något snett - även dödslar... Den jobbiga, ovissa sidan. Mestadels är allt fridens liljor, alla djur frodas och mår bra. Detta kan pågå i månader, ja år och det mest dramatiska som händer är en fästing på ögonlocket... Sen kan det vara tider där dåliga omen kommer slag i slag. Det gäller att härda ut, att aldrig svikta ett ögonblick. Våra små kompisar är beroende av oss.

Och det gäller att ha en bra veterinär... En bra veterinär som förstår att lita även på min kunskap och erfarenhet - det är frågan om samarbete med djurens bästa för ögat. Och i förekommande fall få stöd av andra uppfödare med lång erfarenhet. Guld värt! Bra är även ett praktiskt handlag och sinne för improvisationer. Ibland kan det hela hänga på att få till ett lagom stort hål i en napp! Tips: glöm det där med glödgade soppnålar - moderna nappar ska ha ett kryss i toppen; göres bäst med rakblad eller sax...

Yours Truly har haft djur av alla de slag - sett och varit med om det mesta... Man har vakat över klena valpar, burit ut och in hundar med diskbråck, kämpat med katter med ålderskrämpor, vårdat fånghästar, lappat ihop brutna kalkonvingar, matat moderslösa marsvinsungar... Det här kan man hålla på med hur mycket som helst - om patienten svarar på behandlingen. Då orkar man allt! Det gäller att vänta på Vändningen, när man ser att något händer till det bättre. Det går finfint att vara utan sömn i veckor, att leva på kaffe, te och treo. Efter ett par veckors nattvak med matning varannan timme dygnet runt så är det en konstig overklig känsla som infinner sig... Jag tror att alla uppfödare - ivf om dom är av den rätta ullen - känner igen det här. Och det är därför som gamla uppfödare har ringar runt ögonen. Man investerar känslomässigt i djur som kräver extra omvårdnad. Det är skitjobbigt att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag har en tumregel som fungerar i alla lägen - om dom käkar är det bra, om dom inte käkar är det åt helvete... Frågan är hur länge man kan vänta - tills det "tar sig"...

Frasse var optimistisk i sitt nattliga inlägg, vilket är typiskt för honom. Frasse - två gånger uppväckt ifrån de döda - är en kämpe. Klarar han en tredje gång? Hans matte som är mer realistiskt, håller andan. Hur länge orkar hans lilla kropp? Det rosslar oroväckande i hans bröst... När kommer vändingen?

Hans syster Mandy är fet som en smörkula, så henne är det ingen fara med, så här långt... är bäst att tillägga. Som prematura ungar var de naturligtvis extra utsatta. Mamman skötte ungarna exemplariskt de första veckorna; gav dem värme och omvårdnad, men hade nästan ingen mjölk (immunförsvaret?). Nu har hon slutat besöka boholken - vilket iofs är a bad sign - utom för att göra lekinviter. Så nu är kattungarna helt beroende av mina insatser.

På fronten - försvunna katten Ture - finns en liten ljusning. Vår observanta granne hade först sett en rödvit katt på vår infiltrationsbrunn, sedan samma katt inkrupen under deras farstubro. Vi störtade dit! Ingen katt... Men grannen har en stor f.d snickeriverksta med virkesupplag och tusen möjligheter för en skrämd katt att hålla sig undan. Han (Ture) har inget intresse av att dra till skogs (om han inte blir jagade eller bortskrämd). Så förhoppningsvis vågar sig Ture fram. Vi väntar på det med.

--

Och sen - när alla ansträngningar varit förgäves... - då återstår att packa ihop valplådan, sjuksängen, alla medikamenter... och städa, städa! Filosofin: då gäller det att ta hand om dom som är kvar. Ibland undrar jag vad man sysslar på med? Och ändå håller man på... Det finns inget annat.

  Hej nu e ja här ijen - de e ja som e Frasse, kattunge. Nyllet breve e syrran, Mandy.   

Ja har vatt jettesjuk. När ja blev lite bettre då så kunde ja i alla fall sitta upp så här. Såg jag ut. (Fotot e arrangerat - stormatte sa åt mej å se klen ut)   Eftersom jag vatt ennu klenare förut så hajjar ni hur vissen ja va - lungpaj eller nått sa ´rom. Kunde inte keka ja mena snutta på min pava fö ja va teppt i snoken. Jissa om formen rasa! Vikken pärs! Matte trodde ja skulle kola på derekten...

Men så fick ja  penis... pinnisi... döekkli medusin å sen ble ja sjysst i kran. Men inte jelpte de för då hade ja ju blitt ennu klenare. Goda råd va dyra!

Våran stormatte fick jelp av Übermatte - ja skulle ha kokt vådis i en spruta - hadde å velja mellan å drunkna å svelja... håda bud! Plus lite nuttrikall - rena uppåttjakket! Å ja då - börja keka som en galning! Har tillåme gått upp i vikt. Nackdelen me å ligga på sjukan e att man ble risi i skrinet - yuk! yuk! Fösst håd i kistan å sen tvättom - Ugh! Blev skurad i hekken - Bläh! Mykke man får stå ut me...   

Fördelen me sjukan e att mossan inte e så noga med att ja för upp mej å silar snakket. De har ju vatt lite synd om mej å så.

Men nu e en annan på benen ijen

återkåmer!

Frasse, kattunge

spinn spinn kurr

   Ursäkta den människoovänliga tonen i föregående inlägg men Yours Truly har inget tålamod med tramsiga människor som räcker till Haparanda. Nu mindre än någonsin. Vi har nämligen kris. La crise de nerfs. Kattkris. Det är förmodligen ett syndastraff för hädiska tankar att vända ryggen till den intriganta och fördummande hundvärlden.

Vår kära katt Ture är rapporterad saknad. Gone. Out of the Picture. Det tog någon dag att upptäcka att han inte fanns någonstans inne i huset. Katterna ligger ju och drönar lite varstans. Att vi hade bara tre rödvita katter istället för fyra (och en strimmig/vit). Hur hade detta gått till? Gissningsvis en ytterdörr som inte gått i lås ordentligt, en liten kattfot som lirkar upp den, katt som slinker ut, dörren glider igen...

Husse, som uppdagade det hela vid kvällsgodisutdelandet, var ute i gårdagens kvällsmörker och letade, otröstlig. Och det gjorde jag också. Ingen katt!

Nu säger folk att katter klarar sig, sju liv, etc. Men Ture är extremt illa anpassad för uteliv. Han är en kastrerad 11-årig hane, innekatt och inte direkt streetsmart.

Blötsnön faller i drivor. Stackars Ture, så rädd och våt och kall han måste vara (om han är vid liv)... Och stackars lilla Frasse, kattungen som blivit förkyld och fått lunginflammation. Nu förhoppningsvis på bättringsvägen efter vet konsultation, medicin och livgivande råd från vår kära konsult Anna. Tack så mycket!

Bed med mig om att Ture kommer hem oskadad och att lilla Frasse tillfrisknar! Det är det enda jag önskar mig av livet, ivf just nu. Kris!

  Yours Truly är - kanske något överraskande - inte ett dugg intresserad av debatter eller andras synpunkter eller till åsikter förklädda råskäll. Inte alls...

Min värld finns inom mig. De människor jag är intresserad av söker jag själv, alla de andra får vara... trångsynta och fåntrattar - obs behöver inte nödvändigtvis vara samma person! - här ska inte hjälpsamt exemplifieras och absolut inga namn! Skrivande kretiner ska vara glada för att de får förbli anonyma och kan med fördel exkluderas ur sinnevärlden. Det finns annat att bry sig i och livet är för kort, etc... Som den skald, vars namn dessvärre för ögonblicket undflyr mig, en gång fick till det: Ack älskling vad bryr vi oss om Nazis - si färsk potatis, si färsk potatis!

Jag bloggar för att det är ett slags dagbok, för att familj o vänner får lite koll på vad som timat, för att bloggen tjänar som igångsättning till det allvarligt menade arbetet.

Ibland - bland allt kiv o split o tröttsamhet - mänsklig låghet! - då känner jag med Stagnelius en närmast gnostisk längtan efter tystnad och helig frid:

Kom, tystnad, kom! Med dunkelblå vingar mig överhölj och näps de fräcka ljuden, som våga själens helga sabbat störa!

---

OBS Intressant upptäckt! Det bästa kittet för att lappa ihop icke-existerande relationer och/eller i hast stoppa undan verkliga/inbillade oförrätter är det kärkomna fyndet av en gemensam (verklig/inbillad) Ovän! Eller kanske Hatobjekt är ett bättre uttryck... Ovänskap förutsätter ju någon form av ömsesidighet, eller... Tänk så det kan bli! Folk som inte velat ta i varandra med tång... så roligt att ni har funnit varandra! Utgår från att ni slutat kalla varandra för skitkärring och ärthjärna... det blir så dålig stämning på föreningens möten... Ett fall framåt för mänskligheten! Nu går det vips utmärkt att besöka varandras bloggar och göra hurtiga kommentarer. Och få lika käcka svar. Det kan man bjuda på! Än är inte undrens tid förbi... Hurra!