Att ha och föda upp djur är inte bara skötsel, kosthåll, träning och stamtavlor. Det är födslar och ibland går något snett - även dödslar... Den jobbiga, ovissa sidan. Mestadels är allt fridens liljor, alla djur frodas och mår bra. Detta kan pågå i månader, ja år och det mest dramatiska som händer är en fästing på ögonlocket... Sen kan det vara tider där dåliga omen kommer slag i slag. Det gäller att härda ut, att aldrig svikta ett ögonblick. Våra små kompisar är beroende av oss.

Och det gäller att ha en bra veterinär... En bra veterinär som förstår att lita även på min kunskap och erfarenhet - det är frågan om samarbete med djurens bästa för ögat. Och i förekommande fall få stöd av andra uppfödare med lång erfarenhet. Guld värt! Bra är även ett praktiskt handlag och sinne för improvisationer. Ibland kan det hela hänga på att få till ett lagom stort hål i en napp! Tips: glöm det där med glödgade soppnålar - moderna nappar ska ha ett kryss i toppen; göres bäst med rakblad eller sax...

Yours Truly har haft djur av alla de slag - sett och varit med om det mesta... Man har vakat över klena valpar, burit ut och in hundar med diskbråck, kämpat med katter med ålderskrämpor, vårdat fånghästar, lappat ihop brutna kalkonvingar, matat moderslösa marsvinsungar... Det här kan man hålla på med hur mycket som helst - om patienten svarar på behandlingen. Då orkar man allt! Det gäller att vänta på Vändningen, när man ser att något händer till det bättre. Det går finfint att vara utan sömn i veckor, att leva på kaffe, te och treo. Efter ett par veckors nattvak med matning varannan timme dygnet runt så är det en konstig overklig känsla som infinner sig... Jag tror att alla uppfödare - ivf om dom är av den rätta ullen - känner igen det här. Och det är därför som gamla uppfödare har ringar runt ögonen. Man investerar känslomässigt i djur som kräver extra omvårdnad. Det är skitjobbigt att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag har en tumregel som fungerar i alla lägen - om dom käkar är det bra, om dom inte käkar är det åt helvete... Frågan är hur länge man kan vänta - tills det "tar sig"...

Frasse var optimistisk i sitt nattliga inlägg, vilket är typiskt för honom. Frasse - två gånger uppväckt ifrån de döda - är en kämpe. Klarar han en tredje gång? Hans matte som är mer realistiskt, håller andan. Hur länge orkar hans lilla kropp? Det rosslar oroväckande i hans bröst... När kommer vändingen?

Hans syster Mandy är fet som en smörkula, så henne är det ingen fara med, så här långt... är bäst att tillägga. Som prematura ungar var de naturligtvis extra utsatta. Mamman skötte ungarna exemplariskt de första veckorna; gav dem värme och omvårdnad, men hade nästan ingen mjölk (immunförsvaret?). Nu har hon slutat besöka boholken - vilket iofs är a bad sign - utom för att göra lekinviter. Så nu är kattungarna helt beroende av mina insatser.

På fronten - försvunna katten Ture - finns en liten ljusning. Vår observanta granne hade först sett en rödvit katt på vår infiltrationsbrunn, sedan samma katt inkrupen under deras farstubro. Vi störtade dit! Ingen katt... Men grannen har en stor f.d snickeriverksta med virkesupplag och tusen möjligheter för en skrämd katt att hålla sig undan. Han (Ture) har inget intresse av att dra till skogs (om han inte blir jagade eller bortskrämd). Så förhoppningsvis vågar sig Ture fram. Vi väntar på det med.

--

Och sen - när alla ansträngningar varit förgäves... - då återstår att packa ihop valplådan, sjuksängen, alla medikamenter... och städa, städa! Filosofin: då gäller det att ta hand om dom som är kvar. Ibland undrar jag vad man sysslar på med? Och ändå håller man på... Det finns inget annat.

 

lisbeth

23 oktober 2010 15:55

Det är rörande - människor från hela landet har mailat och engagerat sig i vårt katt-trauma, hållit tummarna för Tures snara hemvändelse och för Frasse - givit tips om olika mirakelkurer och behandlingar. Tack så mycket! Er vänlighet och omtanke värmer.

 

syster

23 oktober 2010 17:12

Tänker på dig och på Ture och Frasse.
Syster Inger

 

Duritzan

23 oktober 2010 17:59

"Ibland undrar jag vad man sysslar på med?"
Därför att det är så fantastiskt att först se den dräktiga magen växa. Sedan få uppleva undret när de små liven föds. Se dem växa, få nya hem och träffa dem som unga, vuxna och kanske även som gamla.

Ingenting i världen går upp emot det. Avigsidan - det pris man får betala - är oron och när man måste fatta beslut om en avlivning. Men det positiva är så starkt att det är värt priset.

http://www.duritzans.se

 

Annalena

24 oktober 2010 03:44

- precis så är det
miste en liten valp igår- och hade det funnits något mer man kunnat göra hade det gjorts-
det är uppfödningens baksida- ibland lyckas man inte- och det är lika sorgligt varje gång
Håller tummarna för Frasse & Ture också så klart
// Annalena långt uppe i Norr

http://www.nordanvindens.com

 

Astrid

24 oktober 2010 08:26

Hur har det gått med Den Lille Sjuke och Den Försvunne? Jag var borta hela dagen i går ("kick-off" med jobbet) och kastade mig över datorn nu i dag på söndagmorgonen efter nyheter...

Kramar/mellandoter

Lisbeth

24 oktober 2010 08:50

Dessvärre har den lille gått över regnbågsbron och inget nytt om den försvunne. Vi är jätteledsna.

Kram/mamma

 

Duritzan

24 oktober 2010 10:15

Mitt hjärta blöder med ditt. I stunden är det föga tröst att man gjort allt som kunde göras, men med tiden kan man försonas i den tanken.
Håller både tummar och tår för att Ture ska återfinnas välbehållen.

http://www.duritzans.se

 

Ingrid

24 oktober 2010 10:23

Stora kramar, det känns jättehemskt. Men vi har lilla Mandy kvar iallafall..

Lisbeth

24 oktober 2010 10:31

Tack Ingrid och Gunnel

 

Maud

24 oktober 2010 11:02

Så tråkigt! Känner så med er! Nu får vi hoppas på Mandy och att det slutar lyckligt med Ture!Kram Maud

 

Maud Larsson

24 oktober 2010 11:36

Åhhh, den lille klarade sig inte...lessen för er skull många tröstkramar. Håller tummarna att Ture hittar hem.
Kram från Maud och sockertopparna

 

Anna

24 oktober 2010 11:46

neej - vad ledsen jag blir...tröst kramar till er alla

http://www.ormeryds.com

 

Elisabeth

24 oktober 2010 12:50

Detta va trist läsning. Lädsen att den lilla har vandrat över regnbågsbron. Håller tummarna för att Ture snart kommer hem
Kram från
Elisabeth

http://home.online.no/~roeysla

 

Taina

24 oktober 2010 16:44

Nej, så ledsamt med lilla, underbara Frasse.

Det blir inte lättare med åren att föda upp djur och råka ut för tråkiga saker.

Hoppas verkligen också att Ture hittas snart och vid god vigör.

Kramar Taina

http://www.chiroskas.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...