Simmar fortfarande i lycksalighetens sjö...

I väntan på bilder och resultatlista från helgens begivenheter så kommer här en lite kvartalsrapport i form av mer synliga bevis på lyckosamt deltagande - alltså prisrosetter, gemenligen kallade kokarder!

Yours Truly tillhör den enklare delen av mänskligheten som är förtjust i sådant; vackra färgglada rosetter med tryck i guld och silver. Brukar hänga upp dem och pynta med - och kanske titta på - on a sad day... 

Tills de blir för bedagade och åker i sopsäcken.

I år har det nästan inte blivit någonting, förrän just senaste kvartalet. Är man inte med så kan man ju inte tävla. "Vedervärdiga omständigheter" - alltså konstant ebb i kassan - är orsaken. Så blir det när man inom en och samma tidsperiod köper ny bil, ny dator och ny hund...

Nu i helgen utökades rosettsamlingen högst väsentlig genom Ch Ulvus Gunvald Jackson och hans bedrifter. Övriga är några från vår perserkatt Clintan, Ormeryds Clint Eastwood, samt nya valpen Svedala Rasmus Berguv, som har med sin lilla rosett som BIR-valp på hittills enda framträdandet.

Pengarna räcker iaf den här veckan ut, sen får vi se...

Annars får man väl nöja sig med att titta på pyntet.

Årets ENDA (hittills?) utställning gav verkligen utdelning! Platsen Högbobruk, en mycket trevlig dag - allt perfekt; domare, funktionärer, ringen, medtävlande, väder, resesällskap, resultat...cert, CACIB Championat & BIM.

  Min västgötaspets Ulvus Gunvald Jackson är nu Svensk utställningschampion. Gunvald, tidigare utställd 6 ggr, alltid med CK (utom 2:a uk en gång, hm...), hade tills idag 2 cert 1 CACIB.

Min stora festliga gris! Återkommer med mer detaljer...   

Gunvald är 25:e hunden här som vunnit en titel - litet Jubileum? Jag tror han är den 68:e champion av min uppfödning. 

Vad säger man?

Shakespeare passar bra, MacBeth act V sista scenen:

So thanks to all at once and to each one,

Whom we invite to see us crown'd 

Foto: Wilhelm Dufwa   

Int & Nord NordV-79 Domarringens Frej äg Rolf Söderlund

Läste något klokt skrivet på Skogsbygdens hemsida, skrivet av Kim Johansson, som alla vet ägare till vinstrika västgötaspetsen Ch Skogsbygdens Nora Supernova. Så här skrev Kim:

"Jag undrar - är det någon? som någongång någonstans sett en västgöte utan avvikelser från standarden? någon?
avvikelser som t.ex (för att börja framifrån) kort huvud - rund hjässa - dåligt stop - ljusa ögon - tandförluster - lågt ansatta öron, stora öron - brant kors - sänkt rygg, karprygg, överbyggd - uppdragen buklinje - klen bestomme, för grov benstomme - kort överarm - veka mellanhänder - spretiga tassar, utåtvridna tassar - tåtrång fram/bak - hasvid - bred front - dåliga vinklar - övervinklad - för lång päls, för kort päls, mjuk päls, stritthårig - för mkt vitt - under/över idealhöjd - slö, rädd, aggressiv, stressad? jodå det finns mer... men ni fattar va? (dom flesta iaf)
Det hade inte blivit många kvar om domarna benhårt skulle följa standarden... detta måste innebära att alla domare premierar avvikelser... suck, = sant.

Tänk vad lätt det går att att klaga över brister och bara se det som stör ens eget öga. 
Alla hundar har mer eller mindre avvikelser/fel/brister" 

Varför har jag då valt att illustrera Kims tänkvärda ord med ett 40 år gammalt kort? Jo, jag minns att ovanstående Frej var lätt att kritisera i något avseende, men var en vidunderlig hund som med framgång tävlade på den tidens Årets Hund-lista och skänkte rasen glans och uppmärksamhet. Precis på samma vis som Nora gör nu.

Och är det inte typiskt att de som gastar högst om att: ...domarna ska följa staandard! är de som aldrig själva åstadkommit något vare sig på det ena eller andra sättet...!?

Ursäkta! Var bara tvungen... ibland storknar man av all förstockelse och allt skryt... och de inhemska och vanliga hemska som ser världen genom ett vassrör... Efter det här blir det väl ganska tyst i vgs-sammanhang runt min ovärdiga person... Men det får man väl leva med. Skillnaden är faktiskt inte så stor.

Eller som mycket kände domaren Göran Bodegård hördes yttra: Vi ska bedöma hundar - inte fördöma hundar.

  Kikade i morse på bloggstatistiken. Ulvusbloggen låg på 5:e plats. Kvack!

Det finns 82.000 bloggar... Varav detta enträgna intresse? Nu vet Yours Truly fuller väl att mina läsare är morgonpigga och att populäritetsplatsen brukar dala under dagen. Men i alla fall...

Har vid otaliga tillfällen uttryckt förvåning eller ivf undran över att så många människor har något intresse av den smörja som fabriceras här - uteslutande (understryks det!) för att roa mig själv och med den trevliga sidoeffekten att familj och andra närstående har lite koll på det ensliga livet i detta påvra hem.

Tog mig före att kolla det s k "bloggvärdet" - befanns att det var 20778 kronor. Hur kom man så flinkt fram till just denna intressanta siffra? Här står vetenskapen frågande.

Tjugo lakan - precis vad jag behöver! Hit med dem! Men hur...?

Uppmuntrad av gyllene framtidsutsikter knappade jag mig vidare och kom fram till erbjudande om att få betalt för att blogga! Nu börjar det likna något!

Yours Truly var alldeles kolossalt med på detta!

Motprestationen var marknadsföring av div produkter.

Nu var man inte längre med... så där jättemycket...

Det hela stöp på att såväl användarnamn som lösen var för korta, skulle innehålla fler bokstäver. Så då får detta stanna vid en vacker tanke. Hade bloggen bidragit till att kränga en MacBook Air 1,8 GHz så hade bonus bara blivit 561 kr. En femhundring...

Så lite säljer man sig väl inte för? I varje fall inte jag.

Undrens tid är inte förbi!  Den person som SBK sparkat på livstid dyker upp på en öde glest befolkad plats som heter Edsbyn. Där försiggicks i helgen ett svenskt mästerskap för brukshundar... Den livstidsavpolleterade har nu vips en ny roll i organisationen, nämligen som medarbetare i förbundets tidskrift. Läs mer på http://slutstycket.blogg.se/  Om inte länken funkar så gå in på Gunnars blogg se t.h klicka vidare på tidningens sida. Kolla med egna ögon Lothar Marungas video från evenemanget.

Ordet avfolkning får en ny dimension...

Här kommer lite nyheter från vårt östra grannland:

Platsen var Vermo och det var den största finska nationella ponnyutställningen. 

Bästa mini blev CH mini Fantas A Dream Come True (e. svenskfödda föräldrar, All At Once "Hampus" - Finette), ägare av Satu Mattila på Kaunisranta stuteriet. På andra plats CH miniföl A.S Winnie The Pooh (Hampus- Runa), ägs av Tupu Kippo på A.S stuteriet, tredje CH minihingst var avelshingsten Remco v.d Lindenhof, ägs av Anu Könönen på Katveikon stuteriet.

Och min del i det hela? Ja den är högst försumbar, men här fröjdas ändå åt nyheterna! Vackra diplomstoet Finette är nämligen dotter till mitt Elitsto Almnäs Voice. Vi är så otroligt stolta över vår fina gamla märr, 22 år och i bättre form än någonsin. På så vis är Voice mormor åt den vackra vinnaren i Finland, det är lätt att se att Voice förärvt sitt typiska lilla huvud och energiska rörelser. Stort grattis till de finska ponnyentusiasterna som så väl förvaltat de bästa svenska linjerna och då inte minst efter Voice. Tack Erika som äger All AT Once (Hampus) och Ella som fött upp Hampus och förmedlat nyheterna!

Fotot av Carl-Gunnar Stafberg med sina yorkshirerterriervinnare i Göteborg 2008 från kennel Debonaire's hemsida ägare Bernice Undén

  Ett av mina trevligaste minne från förra året är från Terrierklubbens utställning. På ett alldeles särskilt sätt verkar hundsportens vagga ha stått i terriergruppens raser, det känns en särskild nerv och sportmanship bland just terrierfolk.

Nå, under mina vandringar runt ringarna ser jag en känd hundsportprofil, nämligen Carl-Gunnar Stafberg, och då inte i ringens mitt vilket man kanske kan förvänta sig. C-G är ju en av våra kända och uppskattade allrounders. Nej, C-G  full av spänning och engagemang, på huk över en av sina Bombax borderterriers, väntande på sin entré i ringen som tävlande! 

Det slog mig att inte alla domare (längre?) är aktiva som uppfödare/utställare... Nej, förvånande nog ses en (växande?) skara hunddomare inte ens har hund...

Nu kan det förvisso vara så att yrkesliv och en agenda fullspäckad med domareuppdrag kanske är svår att kombinera, speciellt för en ensamstående person. 

Men nog känns det som tiden på "verkstadsgolvet" blir alltmer avlägsen för många domare och de tjusigare sidorna av domarlivet får allt större betydelse. Den tristare delen, rasbedömningen, är något som ska raskas av; den allsmäktige i ringens mitt är redan i tankarna på väg in i finalringen (först) och en trevlig domarmiddag (sedan) och angenämt socialt umgänge med kollegor och likställda.

Det här kanske låter orättvist mot vår hårt arbetande domarkår. Här antyds på intet vis att Yours Truly tror att de inte kan "kan hund", för det kan de i allra flesta fall. Flertalet domare har ju en gedigen bakgrund som uppfödare och/eller aktiva tävlande. Men visst är det lättare att känna förtroende för den som är "en av oss", som ända in i skinnet har förståelse för hur det verkligen hade varit -"wie es eigentlich gewesen" och till och med hur det verkligen är. Inte bara att presentera slutresultatet av uppfödarmödorna, utan vägen dit. Som vet hur det är att stiga upp i ottan och ta hand om ett gäng hungriga valpar, göra rent och planera skötsel och veterinärbesök. Att våndas över sjuka djur och felslagna förhoppningar, att ta de ekonomiska smällar som kommer. Detta är lätt att glömma och sakna förståelse för, för den som inte längre är en av oss.

PS Ovanförmälda borde gälla även för beslutsfattarna i kennelklubbens högsta höjd... Betryggande nog är C-G Stafberg SKK:s 1:e vice ordförande. Hurra!

... var vi i lördags! Då fyllde Jocke år, grattis! och passade på att bjuda hem släkt och vänner. Vi hämtade min kära syster Inger vid busstationen - vad roligt att ses! - och körde till familjen Hellgren i Svanberga. Jockes otaliga släktingar myllrade in och vi kunde sätta oss till ett väldukat bord. Astrid hade bullat upp med mängder av välsmakande rätter. Det var så trevligt och välordnat, tack så mycket!

Det enda tråkiga var att svärmor Clary, som utan tvivel lagt sin hand vid bufféns finare finesser, fick lämna walk-over och dra sig tillbaka pga ryggont. Hoppas på snar bättring, Clary!

Något bildbevis finns inte, så stämningen får bäst beskrivas med foto från det nyligen timade bröllopet!