ALLA är på (på väg) till utställning - i helgen är det t.ex utställning i Ransäter - inte jag...

 Lycka till! säger Yours Truly som är hemma med barnen (iaf än så länge). Kära far är i Länna (bärplockning?) - det är kattutställning och mitt namn är väl iaf med i katalogen...

Sanningen att säga så har lilla ja inga som helst möjligheter att göra något - utom att måla fönster samt f ö ytterst försiktig andhämtning... Detta pga att mina pengar ännu ej dykt upp - ja folk har ju semester (ska inte trötta läsare med en längre litania) - samt numera spärrat bensinkort, m.m i den stilen.

Men... det kunde vara värre... Counting my Blessings:

* Underbar familj

* Vackra och friska djur

* Fantastiska vänner

* Ett trevligt (och numera) nymålat och prydligt hem

 Det finns andra som varit missmodiga och som klarat sig ändå. Som t.ex George Orwell, Down and Out in London and Paris:

 "And there is another feeling that is a great consolation in poverty. I believe everyone who has been hard up has experienced it. It is a feeling of relief, almost of pleasure, at knowing yourself at last genuinely down and out. You have talked so often of going to the dogs - and well, here are the dogs, and you have reached them, and you can stand it. It takes off a lot of anxiety."

PS Underbar skrivning på Ingrids blogg! http://igurt.bloggagratis.se/

Kände mig rebellisk och dök upp vid frukostdags skrudad i cykelbyxor och t-tröja med offensivt tryck! Nowadays Yours Truly fearlessly shows her legs in public... Kära far, som följer friidrotts-EM med sakkunnigt intresse, påpekade att jag såg ut som en tiokampare - förmodligen det närmaste en komplimang som kommer mig till del...   Å andra sidan var det med sanningen överensstämmande, livet är en kamp och ständigt nya komplikationer att bevaka!

Som nu detta... eviga! Idag har lilla ja intensifierat den förtvivlade jakten på pengar... MINA pengar! Andra människor dvs "vanligt folk" kan inte fatta hur vi kulturarbetare har det... Så här har det varit och så här kommer det att förbli, ivf för oss som är frilansar. Vi kommer alltid sist i betalningskedjan.

Den (jakten) kräver mod, list, uthållighet, styrka - alltså ungefär samma egenskaper som gör en bra tiokampare... Yours Truly är i knipa, men det är - om sanningen ska fram - något som jag älskar att vara i. En preversion av det lindrigare slaget? Kan man hoppas. F ö gör det Lifvet såå spännande och innehållsrikt, samt håller en pigg och rask!

There are however some consolations... The last days gave Yours Truly the opportunity to shine in the role of Florence Nightgown - the Salvationist!

Först en utryckning för att hjälpa en god vän, strandsatt av soppatorsk. Sedan en längre utflykt för att plocka hem Ingrid & Ola med hundar, då deras mobila krafter bedömdes inte orka med sträckan Dalom - Norrtälje. Det är ingen uppoffring - om nu någon trodde det. Lilla ja älskar att vara räddare i nöden, ett kärkommet tillfälle att stärka det fragila egot. Ut genom regn och dimma och örlog! Hurra! Det må bära eller brista... Over the top!

Vi fortsätter den lilla miniserien om kennelorganiationen och har nu kommit till rasklubb. Svenska Kennelklubben (SKK) - Hundägarnas Riksorganisation - är det centrala organet för de ideella föreningar som ingår i SKK. Dessa föreningar - benämnda medlemsorganisationer - är länsklubbar, specialklubbar och ungdomsklubb. Inom SKK-organisationen finns också begreppet rasklubb. Verksamheten i rasklubbarna - eller hur styrelserna tolkar uppdraget - är högst varierande. Vilket måhända ligger i sakens natur...

 Svenska Collieklubben, SCK är en rasklubb som ingår som medlem i specialklubben Svenska Brukshundklubben (SBK). Det är SBK som av SKK har delegerats ansvaret för brukshundraserna. Rasklubben har till syfte att tillvarata de specifika intressena för den i rasklubben ingående rasen. Kristallklart, eller hur?

Eller?

"Tillvarata de specifika intressena" - ingenting kan låta vagare, mer svävande och ofarligt. Utrymme för högst kreativa tolkningar?  

Vem eller vilka "äger" rasen? Hundägarna? uppfödarna? specialklubben? rasklubben... Tillvaratagandet av de specifika intressena kan naturligtvis skötas på ett alldeles glimrande sätt - i klubbar där hyfsad endräkt råder, i klubbar där medlemmarna ser till att befolka styrelserna med intelligenta och bildade personer med stor raskunskap.

Inom klubbar där förhållandet är det motsatta och i konsekvens därav plågas av inre stridigheter blir resultatet därefter. Det här är inget nytt. Värsta skada görs när rasens angelägenheter enträget drivs i en viss riktning - när man inte strävar mot konsensusbeslut, alltså enighet - utan förlitar sig på majoritetsbeslut för att till varje pris köra över meningsmotståndare och genomdriva vissa förändringar. Hundrasen collie är i händerna - i formell mening - på tre centrala instanser - SKK, SBK och SCK.

Dessutom utövar fria debattörer ett betydande utomparlamentariskt inflytade, vilket kommit att införliva åtskilliga lösa påstående, formler och schabloner i föreningens avelsstrategi. Ett exempel på hur svada av rätt man - eller snarare fel kvinna - kan förvandlas till effektiv propaganda. Hur colliefolket avser att operera under påverkan tre olika organisationer, plus utanförstående ideologer, och där toppfigurerna i åtminstone två är identiskt samma personer, eller vad det är för mening med detta invecklade arrangemang undandrar sig allt bedömande. Frågan är väl snarare hur länge till det finns några svenska collie att tillvarata?

 På grund av stridigheter, drakoniska avelsspärrande regler och dålig stämning flyr uppfödarna, sedan 90-talet har registreringsantalet och därmed avelsunderlaget mer än halverats. Man är i alla fall överens om att man inte är överens om vad som är en bra collie. Alltid något.

Men det här rör väl bara collie?

Nej så enkelt är det inte. Colliedebatten och den av enskilda intressenter framdrivna fixeringen vid mentalbeskrivning, MH som alltings lösning vad gäller collierasen kommer att påverka hela hundvärlden.

Rädsla för arga hundar är det bärande fundamentet för SKK:s största satsning - Beteende- och Personlighetstest, BP-test (tidigare kallat BasMH). SKK-ledningen har intalat sig att medlemmarna och hundägarna alldeles som man själv oroar sig för aggressiva hundar, farlig-hund-debatt och en befarad plågsam mediauppmärksamhet.

Men medlemmarna/hundägarna tänker på helt andra saker, de är upptagna av problem med uppfödning, höga valppriser, kraftigt ökade kostnader för försäkring och veterinärvård. Mannen på gatan, den vanlige hundägaren - den tysta opinionen - är mycket mer intresserad av kostnadsutvecklingen och problem att fortsätta sin hobby. Att föda upp och hålla hund är numera ett högriskprojekt!

Det är ett skolexempel på att i en demokrati kan folk vara gripna av, engagerade i frågor som de ledande politikerna undviker, inte bryr sig om, vars betydelse de inte fattar trots att de är alla dessa människors valda företrädare. Har då kennelledningen verkligen missat vad medlemmarna bryr sig om?

Och vem har hittat på det stora mentalprojektet? Det hela är som en nebulosa som hela tiden ändrar form och innehåll. Går man igenom de senaste årens verksamhetsplaner finns inte ett ord om om mentalitet - annat än en pliktskyldig skrivning om att motverka "exteriöra abnormiteter och aggressivt beteende". Men mentalbeskrivning, MH, som SBK/SKK hittills satsat allt krut på - och även det nya BP-testet - har ingen testsituation som ger utslag för aggressioner. Tidigt bortvalt av etiska skäl var barnfiguranter, hundar och annat som kan väcka aggressivitet.

Vald slogan "mental sunda hundar" är inget fel på - någon däremot?

Det är det ensidiga fastklamrandet vid ett enda projekt som väcker undran och tveksamhet.

Kennelpolitikerna synes ådagalägga en förbluffande dragning till ytterlighetslösningar! Vägen för nymornade projektet "för mentalt sunda hundar" - från utvärdering av MH - vilket hittills inte presenterats! - via framforcerandet av BasMH/BP-test med tillörande konvulsioner (reservationer i CS, avhopp inom projektledningen) är ett bättre exempel på att i alla sådana aktioner blir de moderata, hundkunniga och framsynta initiativtagarna snabbt överspelade medan ytterlighetselementen tar över. Just aggressionsdelen är den enda opportunistiska anledningen att SKK alls blåser liv och pengar i projektet.

Se där - ett bra exempel på hur enskilda intressenter knutna till en rasklubb kan komma att påverka en hel riksorganisation.

It´s a sort of bonus because they´ll have to suffer earlier in life. Kallas Orättvisor.

Om detta och mycket annat går att läsa på   http://igurt.bloggagratis.se/2007/07/27/214481-orattvisor/

Kan riskfritt hänvisa dit då innehavaren med man och hundar är i äuh... Skrythyttan typ, och lever loppan. Allt väl där rapporteras!

Ett bekant ansikte dök upp i TV-rutan - Lennart Ståhle, som därstädes uttalade sig i högskolefrågor, ety han är chef på Högskoleverket. Ett minne flimrar förbi... Lennart Ståhle må gå till SKK-historien som den kennelpolitiker som - med en viss tänjning av begreppet - räddade medlemsdemokratin i Svenska Kennelklubben. Det är en betydande insats, sett i historiens ljus. Den ideella demokratiska organisationen SKK är en tanke som fick många utsmyckningar, kallades rent av svensk kennelpolitik. Det var SKK-medlemmarnas angelägenhet att avgöra vad som var rätt sätt att styra SKK, och så vidare. Förvisso skulle ekonomin vara sund. SKK var inget företag med vinstmaximering som yttersta mål. SKK skulle sköta de kynologiska angelägenheterna. Detta var ingen självklarhet då för ett kvarts sekel sedan.

Så här var det:

Kennelfullmäktige, Grand Hôtel Saltsjöbaden 1985. (Inom parentes - i tider av iråkad oreda hölls KF alltid under kristallkronorna på Grand Hôtel Saltsjöbaden - skulle det visa sig).Organisationen var skör; dålig ekonomi under hela 70-talet, växtvärk, Bertil Lagerblad, ordf och SKK:s starke man, hade nyligen avlidit. Vice ordförande K-G Fredricson satt med soppan i knät. Organisationen plågades av interna konflikter - "setter-striden". Dessutom hade högste tjänstemannen, generalsekreteraren, avgått av hälsoskäl och en ny tillförordnats - nu kallad verkställande direktör, VD. 

Nya stadgar skulle tas. I förslaget till Ny stadga stod VD på var och varannan sida - alltså i ett nafs jämbördig med styrelsen (CS).   Då skrider Uppsala KK:s ordförande Ståhle upp till talarstolen och håller en pedagogisk föreläsning om demokrati. Den gick ut på följande:

Svenska Kennelklubben är en ideell, demokratiskt styrd medlemsorganisation. Medlemmarna väljer styrelser i sina klubbar, styrelserna utser KF-delegater, KF väljer ledamöter till centralstyrelsen, CS, och CS anställer VD - alltså kansliets högsta tjänsteman.

Direktören hörde med andra ord inte hemma i stadgarna, vilket med ens blev kristallklart för en var som hörde på. Det stod bl.a på en punkt i förslaget ang dagordning för KF: Beslut om ansvarsfrihet för CS och VD.

Jo det skulle sett ut det!

De mer näringslivsorienterade stadgemakarna gnisslade tänder men fick hålla god min. Naturligtvis är det bara styrelsen som stämman kan bevilja ansvarfrihet.

Resultatet blev, enligt den officiellt heliga, men redan i förklarlig förskräckelse modifierade planen - att VD verkställer styrelsens beslut. Det beslut som KF - med hjälp av den vaksamme Ståhle - tog för 25 år sedan, har lett till att SKK har en unik stabilitet. En bidragande orsak är att uppsättningen ledare på alla nyckelposter de senaste 25-30 åren har varit samma personer: ordförande, VD, chefredaktör, kanslichef, m.fl Frågan är vilken väg SKK går om någon av hörnstenarna rubbas? Det är något som man förr eller senare måste fundera på. Annars kan det bli rena domino-effekten den dag när det är så dags.

Kan meddela följande intressanta iakttagelse - Rasmus, som inte är ett dugg släkt med mina andra hundar, är annorlunda på flera vis.   Dels är han mycket självständig, vilket matte tycker är bra. Nu har han också en sträv päls! Det är bra, för det ska väl västgötaspetsar ha? Täckhåren ska vara halvkort, hårt och tätt liggande. En säregen upplevelse att klappa honom. Det liksom rasslar mellan fingrarna! Å andra sidan kanske domare inte bryr sig om eller vet skillnaden?! Känslan påminner lite om Ingrids skotte Viggo.

Ska försöka ta kort i uteljus för att se om hårstråna (täckhåren) ser grövre ut.

---

Ingrid & Co har iaf anlänt till Kopparberg och Astrid med familj kommit hem från Dalom!

4 1/2-månadersvalpen Rasmus har vuxit som en störböna, har en skog av nya tänder (som prövas på allt tillgängligt...) och är snart lika stor som Jack och Gunvald och definitivt större än någon av tikarna...

  Humöret är oföränderligt prima och han tar för sig... Hittills har hans tålmodiga och för det mesta snälla farbröder kunnat dra sig tillbaka i sina sköna sovfåtöljer - men nu är friden slut! Terrroristen svingar sig hemvant upp i möblemanget.

De rättmätiga innehavarna ligger undertill och drömmer om Rasmus-mos...Obs Gunvalds resignerade nos som sticker fram i underkanten!

I natt kom regnet...

F ö lids det av Semester... Ja, inte direkt hemmavid - husfadern har en vecka kvar och det är för all del rätt trevligt att ha sällskap... Utan det är just detta att Hela Sverige har flyttat ut på badstränder och liknande. Grilloset ligger som en Lützen-dimma över nejden... Ingenting i riket fungerar... tänker en Tråkmåns som inte haft betald semester sedan 1963... Problemet för Yours Truly - fortsättningsvis förenklad till YT... är att YT önskar komma igång med arbetandet (vilket inte går då den/de som ska bestämma om inriktning/omfång/finlir är oanträffbara(a) - semester? Och vad värre är - den/de som ska pytsa ut penningar för redan gjorda jobb är dito dvs gone - out of the picture. Alltså finns det blott en ensam bagare på kontot... räkningarna hopar sig!

YT mår j-@£∞§©¶''¨¨^-ligt dåligt av detta tillstånd och försöker intala sig att det ej är självförvållat... Klen tröst!

(Man är uppfödd under devisen Gör din Plikt - Kräv din Rätt...)

Intelligenta och älskvärda personer i min närhet har dock lovat bistå. TACK!

Ingrid & Ola med hundar kom i går kväll i regnet på en surprise visit... De verkade inte ha något behov av umgänge - syftet med färden var testdriving av en bil som skulle köras till Dalom i utbyte mot stugvistelse därstädes... Då Ola lyckades lirka in fordonet genom vårt trånga grindhål - samt! - köra ut från detsamma och undgå att bli manglad av långtradare som dånade förbi - de brukar precis ha hunnit få upp farten efter kurvan där vårt hus olyckligtvis är placerat! - så verkar provkörningen ha utfallit till belåtenhet.

I samband med ösregnet kom "höstens" första elavbrott. Allt blev kolsvart, man fick treva sig i mörkret uppför trappan...  återuppleva av sensationen att borsta tänderna i Ramlösa... Ett tecken på att den olidliga semestertiden lider mot sitt slut och allt blir som vanligt igen?