Uppsteg i gryning, störtade in till staden för besiktning av finforden. Detta var en säregen och för Yours Truly inte oangenäm upplevelse. Prickfritt protokoll! Jag är extremt bilberoende men aldrig ägt en ny bil - tvärtom, är slutanvändare av fordon och trivs med det. Då var det med en känsla av upprymdhet att gå igenom bilbesiktningen. För en gångs skull.

I vanliga fall brukar men uppsända den traditionella bönen - "Herre, låt dom slå ut den på något billigt..."

Tänker på bilar man haft... Den första var en Opel Rekord -52, köpt för 600 kr i början på 60-talet. Ja, Yours Truly hade inte åldern inne för körkort, men bil skulle jag ha! Inga problem, världen var full av manspersoner som gärna körde den åt ägaren tills den åtråvärda lappen var bärgad. På så vis var man garanterad en osinlig ström av trevliga pojkvänner!

Opel följdes av bättre bilar i takt med att inkomsterna strömmade till. Först en Citroen Berline 11 Sport, en underbar brännvinssmugglarkareta med fotsteg och allt. Tyvärr hade den märkets svaga punkt, dåliga drivknutar. Följdes av Packard Patricia de Lux, en tvåtons tanks med V8 och hur många hästkrafter som helst. Stor, stark och törstig, gick att pressa upp i 180, dessvärre sprack motorblocket. Sen blev man gift och måste anpassa de mobila krafterna efter småbarnsfamiljens skrala budget.

En lång rad gamla oplar följde, alla med det gemensamt att de rostade, startade nyckfullt samt hade bakhjulsdrift och var lätta baktill. Med det följde att de slirade hjälplöst i snö och lera. Otaliga mornar fick man uppstiga ur sängen och knöla in sig i bakluckan för att den unga husfadern skulle komma av gården. Ledsnade på det och skaffade framhjulsdrift - alltså Citroen - igen. Alla dessa gick bra när de gick, men rostade något bedrövligt och var nyckfulla som alla fransyskor.

Värst var den sista, Citroen BX, som hade detta för sig att plöstlig få mupp med elektroniken - t.ex släcka ner lyset vid omkörning på motorväg. Hade en del nära-döden-upplevelser... Såg mig om efter något pålitligare! En av våra mest kända allrounddomare sålde sin trotjänare - en Volvo 245. Rena slitvargen! Den gick nästan 40.000 mil och var bra på det mesta.

Så blev det en rad fordar, alla bra, startade och gick - men rostade. Den senaste är med mina ögon nästan ny, så jag räknar med att ha den i överskådlig tid.

Jag älskar min fina Ford!

Señor , Can you tell me where we heading?

Lincoln County Road or Armageddon?

Seems like I been down this way before Is there any truth in that, Señor?

Señor , Señor, Do you know where she´s hiding?

How long are we gonna be riding?

How long must I keep my eyes glued to the door?

Will there be any comfort here, Señor?

There´s a wicked wind still blowing on that upper deck

There´s an iron cross still hanging down from around her neck There´s a marching band still playing in their vacant lot

Where she held me in her arms one time and said - forget what we got - Señor,

Señor, I can see the painted wagon

Smell the tail of a dragon

Can´t stand the suspense anymore

Can you tell me who to contact here, Señor?

Well the last thing I remember before they stripped and kneeled

Was a train load of fools born down in a Maganatic field

The gypsy, where he broke a pike and a flashing ring

He say, - Son this ain´t a dream no more, it´s the real thing -

Señor, Señor, You know their hearts here are hard as leather

Well give me a minute, let me get it together

Just gotta pick myself up off the floor I´m ready when you are, Señor?

Señor, Señor, Let´s overturn these tables

Disconnect these cables

This place don´t make sense to me no more

Can you tell me what we´re waiting for, Señor?

(Bob Dylan)

En god vän skickade en text; den bästa och mest välskrivna jag läst på länge. Så var författaren ju ingen mindre än den legendariska Mary Roslin Williams och texten ur Midland Counties Labrador Retriever Club Yearbook 1992. Återger här, av utrymmesskäl, början och slutet:

"***Labradors Are Nice****

What are little girls made of? Sugar and Spice and all that is nice. And little boys? Slugs and Snails and puppy dogs’ tails. That’s what boys are made of. And Labradors?

Well, if we were to believe much of what we hear: PRA, HCD Epilepsy, OCD and toxicaria. Not to mention bad temperament. In other words, they are a danger to themselves, the general public and especially children.

I look round the shows at all our happy, healthy dogs and find it hard to think of them in any other way than healthy and happy. We as breeders get the blame for the disasters, but surely we breed dozens and dozens of good, sound dogs (and by sound I am meaning healthy, happy dogs) for the odd ones that are undoubtedly wrong.

The trouble is, as Shakespeare says “The evil that men do live after them. The good is often interred with their bones,“ and although he was speaking of a dead man, with dogs we pay enormous attention to the bad aspects even while they are alive and forget the myriad of good attributes. In other words we witch-hunt, and it is human nature to do so."

--------

"We have to realise that Labradors are sometimes subject to the factors I list in my first paragraph, but surely not to the extent one would think by reading the press, attending seminars etc.

Every time we mate to an outside dog we may be bringing in PRA or HC or OCD etc. It is a nerve wrecking business and we do our best to avoid it. But even then it catches us out. Yes, all of us if we are in the breeding game long enough. But I feel we make rather more of a meal of it than we need to. We treat everything as though it was a recessive fault, to be on the safe side. If we hear of an affected dog then we avoid its sire and dam and its siblings whatever the mode of inheritance.

We act on the safe side, and are probably very wise to do so, although if a fault is recessive and we mate two carriers, in a litter of eight puppies two are likely to be clear genetically. The trouble is we can see the two recessive yellows that result from such a mating. But eye. Yet two are likely to be absolutely free from the yellow gene. If only we could spot these two ‘clears’ in other matings of carrier to carrier how much better it would be.But we ruthlessly cut out the faults and press on and the result is usually a lovely, lovable Labrador, dozens of them, hundreds of them.

Alas, nowadays, we are so obsessed with health, our own and our dogs, that every seminar or lecture we go to is about ill-health. Eye trouble in the morning, OCD in the afternoon, followed by videos of hip-replacements, then epilepsy and now it’s time for tea and go home depressed.Let’s think of Labradors and as they are as we know them.

Let’s list the attributes.

What other breed is good-tempered, fond of and safe with children, loving, obedient, active, strong, clean, doesn’t ball-up in snow, collect the things you drop, goes shooting to get your dinner, is quiet, good-looking, has an easy coat and is willing to go for a long walk or lie by the fire.

House-trains easily, eats well without being pernickety, lives to just the right age, being neither too long-lived nor too short. Good gracious, I could go on for ages. Forget about your disaster that scarred your soul. If you were a betting man you could lay probably 100 to 1 on your Labrador being a loving, lovely animal, ready and able to do all the things you want it to do.

We have a most adaptable breed. One that you can pet without it becoming petty, can spoil without it becoming spoilt, can love and be loved back and faithful unto death. And so easily trainable that it will not only take to its own job, gundog work, but can also help the unsighted, the deaf and especially the lonely.So many, many good points, yet we talk of noting but our troubles.

They are there, deal with them, but don’t let’s forget that their excellent points far out number their bad, and that good, nice, happy Labradors far out number the wrong ones.We have the best breed in the world. Let’s celebrate it."

  

Foto: Gunnar Lindgren

Det här är en unik bild. Den visar sex internationella allrounddomare på scenen i Grand Hôtel Vinterträdgården.

F v Claudio De Guiliani Italien, ledamot av FCI standardkommitté, domare av Veteran of Veterans. Kari Järvinen Finland, ledamot av FCI styrelse, domare av Champion of Champions tillsammans med SKKs honnörsdomare Carl-Johan Adlercreutz och Dr. Göran Bodegård, CS-ledamot och ordförande Standardkommittén. Konferencier: Kenneth Edh & Dan Ericsson.

Vinnare av Veteran of Veterans bichon frisé Int NORD UCH VHD CH KBHV -07 VVW08 SEV -09 VWW -09 Hardy-Flap´s When Trumpets Fade, uppfödare, ägare & handler Stefan Harde. Vinnare av Champion of Champions - för andra året i rad! - old english sheepdog US SE UCH NordV-07 WW-8 Villa´s Cruella at Dizzy, ägare & handler Ingela Wallström.

Kvinnan bakom allt: Marina Reuterswärd.

Slutorden i Hundskyddsfondens vackra katalog: "En epok är slut - tack för allt!"

....

Idag gratuleras Dan Ericsson! Må det bli en riktigt fin och trevlig födelsedag! Dan Ericsson är, som allom bekant, en mycket berest och uppskattad kynolog - internationell allrounddomare - samt innehavare av världsberömda kennel Raglans skotsk terrier och labrador. Och inte minst uppfödare till Ingrids underbara och älskade skotte Raglan Reform Club - "Viggo"! Dan besitter en oändlig kunskap om varjehanda, och då särskilt hundar och hundsport världen över. Han har en lätt buren lärdom som generöst förmedlas och talar den vackraste franska och engelska som går att höra i hundsammanhang, senast nu avnjuten av publik och deltagare på Champion of Champions. Här på bilden från ett annat glansfullt tillfälle - Dan Ericsson tillsammans med kronprinsessan Victoria och ett par fina Raglan-skottar!

Härmed tillkännages att bloggen är indisponibel - AWOL - och kommer att inläggas på bloggakuten för överskådlig framtid. Detta beror på min förhistoriska gamla iMac som ligger i själatåget. De senaste månaderna har datorn i eskalerande fart - praktiskt taget dag för dag - förlorat allt fler funktioner. Det känns som att umgås med en tidigare relativt pigg och händig gamling som plötsligt drabbats av det ena bortfallet av kropps- och minnesfunktioner efter det andra. Igår kunde jag inte logga in på mitt internetgiro och alltså inte betala räkningar... Inloggningssidan blev bara vit, utan text... Mina snälla barn får hjälpa mor, vilket är omständligt men fungerar. Tack så mycket! Men så där kan man ju inte hålla på! Yours Truly behöver omgående låna, köpa, hyra eller få till skänks en ny dator, och då helst en Mac! - ett riktigt spjut precis som min namne Lisbeth Sallander. Tills detta lyckliga tillstånd uppnåtts törs jag inte använda macen längre - är rädd att den kraschar för gott och de senaste 15 årens möda - dvs Mitt Liv - förvandlas till en rökpuff! Till alla som önskar kommunicera - maila inte, kommentera inte på bloggen - ring istället! Telefonnummer finns på hemsidan. Meddelas endast på detta sätt.

PS Stop press... Har precis fått höra att 10-årige Ch Fennican Jonathan Jovial blev bästa västgötaspets, BIR & BIR-veteran för vår svenske domare Jahn Stääv i Villmanstrand (finska: Lappeenranta)! Är de inte fantastiska dessa Fennican! Det är nu den 3:e hunden i år från Inga Kahlmans uppfödning som har vunnit stort. Och detta vid 10-11 års ålder... Heja Finland!

Såsom förutskickats på morgonens inlägg "togs det itu" med saker och ting. Kontakt upprättades och problem löstes "på för alla parter kostnadsbesparande sätt".... Samt inte minst.... i samförstånd och älskvärt tonläge.Så bra! Yours Truly har ingen lust att gå omkring och se snett på folk. Så nu känns allt sååå mycket bättre. Tra-la-la....

Någon har jämnställt "så kallade journalister" med asdjur - och drar också in krokodilen i sammanhanget. Vad har den gjort för ont? Krokodilen är ett asdjur, den gör nytta... Vadå "så kallade"? Jag har 33 yrkesverksamma år i sagda kår, ska man vara medlem i journalisförbundet är det tuffa krav. Begriper inte folk det? Fast det gäller kanske inte andra jobb?
Vi har en fri press i vårt land, det ska vi vara glada för.

Upplivad av helgens great events ska Yours Truly ta itu med diverse surdegar! Dvs i tur och ordning a previous conviction - no we are not at War - yet - we are at Conflict! Och därefter, beroende på utfallet; advokat, bank, bilverkstan (har ej att göra med tidigare nämnda!) samt köpa färg för uppsnofsning av farstun! För idag känner jag mig stark!