Man blir lite fundersam hur det ska gå - med fortsättningen... Har sett att det utlysts en fototävling på SBKs hemsida... Helt OK - det är inte ovanligt att tidningsredaktioner i tider av nyhetstorka utlyser fototävlingar. Men så läser man vidare... Och då går det inte att tolka det hela på annat sätt än att de s k fototävlingens primära syfte är att slippa betala ersättning för bilder till diverse trycksaker och hemsidor. Det glada gänget (tjänstemän) som nu tagit över verksamheten i SKK:s största specialklubb vill mao råna upphovsmännen på bildrätten med hjälp av en halvkass digitalkamera som enda pris. Kriterierna för att få delta i tävlingen är:

* Att bilderna är av god och tryckduglig kvalitet (vem eller vilka avgör det?)

* Att bilderna gestaltar bilder från vår verksamhet

* Att bilderna gestaltar hundar i rörelse och/eller hundar i kontakt med människor

* Att det tydligt framkommer av bilden från vilken verksamhet som bilden är tagen

* Att information om hundens namn, ev persons namn, fotografens namn samt den tävlandes namn och datum då bilden är tagen finns med. (I SBK:s trycksaker finns inga uppgifter på namn på hundar, ägare, fotograf etc)

* Att genom att delta i fototävlingen ger den tävlande Svenska Brukshundklubben nyttjanderätt till bilderna.(Vet man inte att den köpta publiceringsrätten gäller EN publicering?) Brukshundklubben har därmed rätt att redigera och publicera bilderna fritt i verksamhetsberättelser, informationsbroschyrer, i tidningen Brukshunden och på organisationens hemsida.

 * Att den tävlande avsäger sig rätten att kräva Svenska Brukshundklubben på ersättning för de bilder som publiceras. (Här kan man snacka om lekstuga!) En jury bestående av tjänstemän på Brukshundklubbens kansli kommer att utse det vinnande bidraget. (Inga namn eller vilken kompetens juryn har för uppdraget). Juryns beslut kan inte överklagas. (Nähä) Frågan är om inte SBK kvalar in på diverse svarta listor (SJF, Pressfotografernas Klubb, BLF, SFF m fl).

Riktigt riktig grisaktigt med andra ord. Det vore kul om SBK kunde göra rätt för sig och betala för alla de bilder som använts till organisationens trycksaker eller för texter som stulits och nu lagts ut på SBK:s hemsida.

Reverent fathers, reverent mothers, ladies and gentlemen, fellow peasants - may I present for your eyes only - the winner of the year....Vill gärna dröja kvar vi stämningen och känslan från Hund09; det kändes som en återkomst... Av vad då? Jo, den svenska uppfödaren! Ett föredöme, beundrad, återupprättad! Här har dombasuner skallat, de klassiska fina hundraserna har ifrågasatts... Moteld från Kennelklubben har förvisso anlagts i form av RAS, SRD, MH och alla välsyftande och viktiga hälsoprogram. Men för att bli och vara en skicklig uppfödare krävs så mycket mer... På Hund09 verkade det som om uppfödare och domare särskilt ansträngt sig att lyfta fram den korrekta hunden enligt rasstandarden. Här stod underbara hundar i långa rader...och raser... Den gruppvinnande engelska bulldoggen.... vinnande bassetgrupp... Aldrig ska glömmas den harmoniska gruppen sobelfärgade collies med sina långsamt vajande svansar!

Och så en underbar fransk dogg, som i stora ringen utförde ett stämningsfullt freestyle-program. Si! då fungerade trolleriet! Den mest utskällda av hundar kunde röra sig - hoppa, gå på bakbenen, allt i fint samspel med sin matte, och röra människohjärtan, i publiken stod folk tysta och tårögda. Han blev Hunden för oss alla - den kloka, duktiga, trofasta, läraktiga... Och alla dessa fina hundar är uppfödda av skickliga svenska uppfödare!

Vad har då detta med bloggtiteln att göra? Jo, Johnny B. Goode är en rocklåt från 1958 skriven och inspelad av Chuck Berry. Sången skrevs 1955 och släpptes på singelskiva 1958. Sångtexten är en berättelse om den amerikanska drömmen, en fattig pojke från landet blir berömd genom hårt arbete och talang. Jag vet ej om bildens Johnny var det ena eller det andra, men det där med talang och hårt arbete måste stämma! En naturlig representant för svensk uppfödning är Johnny Andersson, Lundecock´s shetlands sheepdogs, som hade en helhelg på Mässan: BIS-placerad veteran, BIS-vinnande uppfödargrupp, 4:a Årets Uppfödare alla raser...

I samband med utdelandet av sistnämda utmärkelse förde Johnny sin vackra grupp singlehanded....skickligt! Att få fram en sådan sheltie är beundransvärt, fyra typmässigt lika av samma kvalitet - i toppkondition och visade tillsammans av en och samma handler/uppfödare i en stor finalring - det är rena sensationen. Man får ståpäls! Svensk hundsport när den är som bäst!

   Julaftons förmiddag! Far är rar. Mor är en orm... Far skottar snö, mor viker tvätt... På ett nästan löjligt sätt motsvarar vi sinnebilden av tomteri... Första julen utan något av barnen hemma... letar efter en känsla av vemod, men den infinner sig inte... Alla är vuxna och har det bra med sina familjer, vi lär träffa dem alla under dagarna som kommer... Kära far har störtat iväg på ytterligare en julklappsresa. Husmodern, ja det är väl jag det, lever i en orgie av granklädning, julklappsinslagning, lack och rim - en del bra dumma... Glada katter leker med snören och rosetter... Måste ockå putsa den femarmade stora silverstaken som har sin givfna plats på bordet. Ja julbord.. p g av svinindustrin har vi inget sådant relaterat på julbordet. Vad är det för fel på sill (Agnetas urgoda), nubbe och Stilton? Far har just kommit hem från Astrids familj i Svanberga med en stilig ostbricka med allt gott från världsberömda Collins ostbod. Tack så mycket! Så lägligt! Min julblomma har slagit ut. Vilken tajming!

Tack för hjälp med bild på den vackra amaryllis... Och så ska små hästar tas in i det nypyntade stallet, de ska få extra-allt förstås!

Kära far har störtat iväg på julklappsturné samt till kyrkogården i Länna. Yours Truly har huset för sig själv, dvs så kallat julstök. Hittade en intressant påse innehållande mycket gammalt julpynt; en något bedagad men fullt fungerande krans att sätta på dörren, samt - visade det sig - forna tideras julkrubba. Så spännande! Hundarna var mycket intresserade och engagerade i mattes fynd. Kan man diska en julkrubba? Och Josef och Maria med tillbedjare? Sagt och gjort... Men så uppdagades att något fattades! Jesusbarnet - gruppens centrum - borta... Ny titt i påsen och si! där låg lilla Jesus! Blev framtagen, synad och vederbörligen putsad. Så nu kan julen komma när som helst!

... undrar Gunvald och Jack. Ulvusbloggen önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År!

Från starten 1940 omfattades Svenska Brukshundklubben med stor entusiasm. Beredskapstämning rådde. Det var inget fel på uppslutningen runt SBK. Redan under pionjäråret hade den nya organisationen 400 medlemmar. Problemet var bristen på hundar, vilket i sin tur hade att göra med kristiden och tillgången på mat. Det var svårt för allmänheten att hålla stora hundar. Man kan förundra sig över att krigsåren märks så litet, trots allt. Brukshundklubben har exempelvis inga problem att få hit tyska domare. Tyskland är mönsterlandet - allt som rörde brukshundar byggs upp enligt tysk modell. Allt skulle vara hypertyskt. Brukshundsrörelsen tar över massor av tyska låneord; rikssegrarprov, prövningsordning, appell, etc.

Svenska domare skriver ”Farbenverblassung” i utställningskritiken, för att beskriva färgavblekning hos schäfer. I Brukshunden nr. 1 1943 finns ett reportage från ”Andra tyska rikssegrarprovet i Halle den 19-20 september 1942” - i översättning ur ”Zeitung der Fachschaft für Deutsche Schäferhunde”. Anmärkningsvärt är att tyska brukshundmänniskor lyckades hålla igång tävlande under dessa år. Här är kriget allestädes närvarande. Inte mindre än 10.000 åskådare bevistade söndagens uppvisning. Det var just för att samla lärdomar som man infunnit sig: ”Vi blir aldrig fullärda, brukshundsrörelsen vet ej av något stillastående.” Till följd av kriget var hundarnas ålder rätt hög: 17 hundar voro äldre än 6 år, 13 hundar äldre än 7 år, 7 hundar äldre än 8 år, 4 hundar äldre än 9 år och en hund äldre än 10 år.

En speciell hyllning fick ”vår sportkamrat, uppfödaren G. Käppler, som får RH:s hedersmärke i guld på grund av att ej mindre än 70 schäferhundar från hans kennel tjänstgöra som arméhundar.” Den tyska skribenten tackar alla som utfört de jättelika förarbetena, förarna och deras medhjälpare, ”samt alldeles speciellt våra sportkamrater, Sir, Bergmann och Hirsch, som lyckats åstadkomma detta prov mitt under brinnande krig.” I Brukshunden kan man läsa om bakning av arméhundbröd och om vikten av att försäkra hundarna. Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget i Stockholm ger läsarna ”en påminnelse om våra hundars dödlighet.”

Under december 1942, januari och februari 1943 hade ersättning lämnats för inte mindre än 52 hundar. Det noteras att dödsorsakerna har varit växlande: Trots bilbristen hade 15 hundar blivit överkörda av motorfordon.*** PS Ett historiskt första inlägg på gästboken! Fler välkomnas!

Härliga nyheter från Moskva! Den skotska terriern WW09 m.m + BIS-vinnare i Helsingfors (se nedan) Multi Ch Filiste Brash Celebration blev Årets Hund i Ryssland!

Celebration är ryskfödd men försvisso svenskättad och son till Ch Raglan Ricardo. Den magnifika skotten viss alltid av sin uppfödare/ ägare Valentina Popova. Filiste Brash Celebration - Rico för sina vänner - har anledning att se nöjd ut! Han vann, förutom stilig pokal och plats i historieböckerna, dessutom ett guldhalsband till sig själv och en bil till matte!

Den helhetssyn, byggd på ingående kunskap om det historiska händelseförloppet är vad som kännetecknar historikern. Jämfört med journalisten, som skildrar dagens händelser i sin tidning, har historikern det övertaget att han/hon vet resultatet av händelseförloppet: helt enkelt hur det till slut ändå gick.. Om vi inte känner till historien kan vi inte rätt förstå dagens situation. Varje detalj måste vara riktig och i sin helhet just sådan som det verkligen hade varit -"wie es eigentlich gewesen"- för att använda de ord vilka Leopold von Ranke, den källkritiska historieforsknings portalgestalt, angav som målet för historieforskning. För historieuppfattningen kan komma att ändras under årens lopp, till slut vet ingen vad det var som egentligen hände eller beslutats om och varför och hur vissa uppfattningar till slut slagit rot. Det blir med tiden åsiktsglidningar, somligt förträngs, annat övertolkas, även sådant som är missuppfattningar och rena stolligheter. Detta gäller även kennelhistorien och i föreliggande fall vad som hänt inom Svenska Brukshundklubben (SBK). Har det någon betydelse? Jovisst - en skev historiebild påverkar dagens situation, den kan ha avgörande och ibland förödande inverkan på avel och tävlingsverksamhet för hundratusentals människor och deras hundar. Det kan vara problemet med colliens organisationstillhörighet, eller det ursprungliga syftet med mentalbeskrivningen (MH) och hur det kan komma sig att forskare nu tvistar om dess tillämpning idag. Man kan le åt den reklambyrå som forsättningsvis ska producera SBK:s tidskrift Brukshunden, vilken stolt proklamerar "Brukshunden 90 år" på den nya producentens förstautgåva av tidningen. Brukshundens 90-årsjubileum - med en generös tolkning - firades för två år sedan... Men tidningen Brukshundens första nummer kom ut 1940, alltså för knappt 70 år sedan.Hur hänger det ihop? Jo, så här gick det till:Den 28 februari 1940 erhöll Svenska Brukshundklubben association med Svenska Kennelklubben (SKK). Därmed upphörde automatiskt Föreningen Svenska Skydds- och Sjukvårdshunden (FSSSH bildad 1918, grunden till SBK), Rottweilerklubbens och Schäferhundklubbens association samt SKK:s utskott för boxer och schnauzer vad riesenschnauzer beträffar. Vid ett konstituerande sammanträde den 11 februari hade den nya sammanslutningens namn bestämts till Svenska Brukshundklubben. Styrelse valdes och årsavgiften fastställdes till 6:- kronor. Syftet med sammanslagningen av de förutvarande organisationerna inom området var att bilda en ny enhetlig organisation för handhavandet av - icke som det hittills kallats, skyddshundsarbetet - utan brukshundsarbetet. I detta arbete skulle innefattas spår-, rapport-, sanitets-, bevaknings- och skyddshundtjänst och därmed jämförligt ändamål samt utbildning av ledarhundar för blinda, ävensom handhavandet av aveln av nedannämnda raser. Tanken på att knyta ihop de olika rasgrupperingarna i en enhetlig organisation hade tidigare funnits, utan att en sådan sammanslagning hade kunnat förverkligas. Andra världskrigets utbrott ändrade emellertid förutsättningarna. Från försvarsmyndigheternas sida anmäldes deras behov av att ha med endast en fast organisation att göra i stället för med flera. Svenska Brukshundklubbens verksamhet beslöts omfatta raserna airedaleterrier, boxer, dobermannpinscher, riesenschnauzer, rottweiler och schäfer. Inte en collie i sikte med andra ord! Fortsättning följer...