Ibland vill man bara bry sig i lust o fägring stor. Som den här ljuvligheten... visst är den fin! Ja något måste man ju pigga upp sig med mellan Dårhus & Bårhus - förlåt, var bara tvungen... Den svarta drömmen är mer än ett halvsekel och håller än. Får man be om en applåd?

O quae mutatio rerum! sjunger studenterna. Eller det kanske de inte gör nuförtiden? Hurusom har Yours Truly sett rader av förändringar på sistone... oomkullrunkeliga uppfattningar äro i svaj, föreställningar såsom ristade i sten äro plötsligen lögner och de dödas ben... Det här är saker som jag haft på känn, så man är ju inte ett dugg förvånad att världen är förklarad. Efter mer än 50 år i den ädla hundafvelns tjänst och med över 100 kullar så hinner man göra en del iakttagelser...


Hut går hem och sanningen hinner ikapp... Jag, mitt världsliga kräk, gläder mig åt vetenskapens landvinningar!


Listar dem här så jag får gotta mig en gång till!


* Skelettprofessor Jorunn Gröndalens forskning om orsaksfaktorer till HD har jag tjatat om flera gånger, men visst är det fascinerande:


Polygenetiskt (alltså ärftligt) 10-50 %


Kön, anatomi, muskelvolym, hormoner, växt, beteende, sjukdomar med mera är möjliga disponerade faktorer som är genetiskt betingade.


Miljöfaktorer är 50-90 %, såsom skador, sjukdomar, aktivitet, beteende, utfodring, vikt, växttakt


* Demodex. (Bernt Klingeborn m fl, Enheten för virologi, immunbiologi & parasitologi, SVA/SLU) Sammanfattning: Generell demodicos anses som en ärftlig sjukdom och avelshygieniska åtgärder rekommenderas för att om möjligt bekämpa sjukdomen. Några vetenskapliga studier eller andra bevissom bekräftar den uppfattningen finns inte. Istället visar senare tids forskning i ett antal studier att demodicos är en infektionssjukdom som följer vanliga, naturliga infektionsbiologiska principer.


* Atopisk dermatit, kroniskt allergiskt eksem. (Nødtvedt, Ane. 2007. Epidemiology of Canine Atopic Dermatitis. Doctoral thesis no 47. Faculty of Veterinary medicine and Animal Science. Acta Universitatis Agriculturae. SLU, Uppsala.) Att ge hemlagad mat under digivningen halverar risken för att valparna ska utveckla atopisk dermatit, en kronisk allergisk hudsjukdom.


Det här har ju alla kloka uppfödare länge vetat, men visst är det bra att få det hela vetenskapligt bevisat. Vill påminna mig att en uppfödarbok som jag medverkade till blev refuserad av SKK veterinäre konsult, (boken hade kunnat ingå i SKK:s uppfödarutbildning) just på grund av att utfodringskapitlet innehöll hemlagat som alternativ. Nu kan man misstänka att det var slemma kommersiella hänsynstagande bakom en sådan tankegång. Hundmatsindustrin och SKK:s sponsorer vill väl inte höra talas om hemkokt? Men ärligt och uppriktigt uppfattar jag att veterinärexperten helt enkelt tror eller trodde på sin tes. Det är så lätt att gå bort sig i alla tabeller, foderstater och annorstädes... Boken lär ju vara slutsåld nu på förlaget, så då kommer ingen till skada eller men om sanningen yppas...


* Fler nyheter lär finnas runt hörnet! Det har framkommit att vissa heliga avelsprogram t o m kan slopas, då de numera anses kontraproduktiva. Men här får SKK tassa fram försiktigt. Sist man försökte (ang HD) på specialklubbskonferensen 1990 - jag vet ty jag var med! - då blev det uppror bland klubbombuden...


* Nu väntar jag med spänning på vad som kommer att ske med MH... Initiativet MH för alla raser är intressant (om man ska uttrycka det försiktigt). Att minska s k rädslor måste vara högprioriterat. Hur gör man då med andra egenskaper som testas; gripande, t.ex och jaktkamplust? De här tillkom i syfte att få bättre tävlingsegenskaper hos flertalet raser. Hade ju effekt på tröga rottweiler för att återupprätta rasen som brukshund, vilket också lyckades:


"Det var förmågan till funktion som skulle styra det hela. Hundar som hade rätt beteende i de egenskaper som man vill använda hos en brukshund. När Sven (Järverud) kom med i bilden fick jag väldig hjälp av hans kunskap. Det visade sig inte var svårt att restaurera rasens bruksegenskaper. Jakt och gripande hör till hundens överlevnadsinstinkter och väldigt lätta att plocka fram." (Intervju med Gunvor af Klinteberg-Järverud, Brukshunden1995).

Men måste mentalitetsbefrämjande åtgärder per automatik nödvändigtvis leda till effektivare tävlingshundar? Räcker det inte med att hunden är harmonisk och bättre rustad att leva ett konfliktfritt liv i vårt samhälle?

Att trigga instinkter som jakt och gripande är inte konfliktfritt. Hundar lever i ständigt stresstillstånd p g a allt kampande och förknippar ägarens närvaro med konstant upphetsning. Det är ett otyg att vänja hundar vid att rusa efter allt som rör sig. På gamla HS kasserades sådana hundar för militärt bruk. De kunde ju springa efter kastade handgranater...

Nu är mentalitet på tapeten! Det var ett djefla tjat... Ja, men detta är eller ivf kommer att bli ett prioriterat område för SKK, nu när projekten för Hälsa - RAS och SRD - är avverkade och sjösatta. Så det är lika bra att vänja sig...



Jag tycker det är utmärkt att man bryr sig om mentaliteten - sedan är frågan vad man menar med "god mentalitet"... Är livets högsta mening att toppa på lydnads- och bruksprov kan det vara EN sak. Vill man ha en hund med raskaraktär som standarden beskriver kan det det vara någonting helt annat.



Stackars hundar som är skraja för allt och hoppar högt om det tappas en näsduk, ja, sådana är det självklart synd om, s k rädslor är ett djurskyddsproblem. Dessutom - nervösa och stirriga hundar är outhärdliga att leva med.



Men i sammanhanget blandar folk gärna ihop äpplen och päron...



Ett misstag är att tro att vackra hundar per definition är liktydigt med sköna idioter. Fel! Knappast någon hund vinner minsta lilla i utställningsringen om den inte är snäll och stabil.



Är god mentalitet samma sak som framgång i den arsenal av tävlingsprov som finnes? Nej absolut inte!



När jag var en ambitiös idiot trodde jag nämligen på det här. Redan vid tiden för de första korningarna - alltså 50- och 60-tal - minns jag min förtrytelse över vilka dåliga resultat en del av dåtidens stjärnor på bruks visade när det blev fråga om testbanan. Vilket inte är så konstigt; många hundar som är veka, förarbundna och allmänt behöver "byggas upp" kan vara utomordentliga tävlingshundar. Och omvänt; stabila, självständiga individer kan vara mediokra på tävling.



Min världsbild rämnade.. Jag ville ju så gärna klamra mig fast vid förställningen att om jag använde dessa bruksduktiga hundar i aveln, så skulle resultatet bli mentalt bra hundar. Det blev det nästan aldrig. För det blir det ju sällan som människan räknat ut, ivf inte som tänkt var. Det är så mycket annat som spelar in; miljön där valpen växer upp, nya ägaren, etc. Men det här begrep inte folk på den tiden. Man stirrade sig blind på tävlingsresultaten...



Jag klagade min nöd till en av de gamla kloka brukshundsmännen på den tiden. Hur kan det komma sig att...?



Han sa: Lisbeth, tänk på att de instrument med vilka vi mäter våra hundar är väldigt trubbiga...



Ty så är det. Människan har i alla tider velat styra och kontrollera husdjuren, deras avel och fortplantning inte minst. Och naturligtvis med tvingande regler och i de ädlaste av syften kontrollera och hålla efter övriga uppfödare.



Nå, testbaneavel då? Här skulle man väl vara på den säkra sidan? I helvete det funkade! Hundars mentalitet är något vida mer komplicerat än vad som låter sig utläsas av protokoll. Låt mig ta ett exempel med egenupplevda fakta:



Det fanns en gång en i schäferkretsar berömd kull där samtliga individer gjorde sällsynt väl ifrån sig på korning, dvs +3 som det hette på den tiden. Kullen var resultat av halvsyskonparning och homogen av lätt insedda skäl. Jag tror att många som var med på den tiden väl kommer ihåg de här hundarna. Den enda tiken i kullen kände jag personligen, en mycket trevlig hund, stabil och med goda nerver, finfina grejer helt igenom. Hon hade dock en egenhet som inte var så trevlig. Schäfertiken var en "killer" och saknade den spärr som göra att umgänget med andra hundar fungerar. Ett antal djur gick åt eller blev mycket svårt skadade. Tyvärr gick egenheten i arv...



Jag fick helt enkelt sluta med denna linje, som i bruks och test givit så utmärkt resultat och var prima vara på annat som mäts; höfter, exteriör, etc. Man kunde aldrig lite på dem, inte en sekund. Förr eller senare stod de där med en tax i mun eller annar stackars hund. Det gick inte att fortsätta.



Jag tänker på dessa testbaneprima schäferhundar när jag hör nutida rapporter om hundar, även collies! som förgått sig på ett eller annat sätt och ägaren försvarar sig - "Men den har ju ett utmärkt MH".

Idag fortsatte skurandet och fönsterputsande - nu var det farstuns "tur". Där finns två blyinfattade fönster med miljoner rutor i olika färger. Putsade sammanbitet och si! straxt var det rent och klart. Tittade uppåt och insåg att även farstuns lampa behöver en omgång... Men huru? Den är en enorm pjäs, tung i tjockt pressat glas och kräver mod eller ivf en stark man för att nalkas... Husfadern var som sagt för ögonblicket inte hemma. Egentligen borde lampskrället tas ner, men det vågade jag inte - brukar slita sönder elanslutningarna vid dylika tillfällen, vilket inte befrämjar husfriden. Far får laga...
Alltså ställde jag mig överst, livsfarligt, på en steg med hink, tvättmedel etc och med lite vinglande så blev lampan både ren och fin. Ha! Så nöjd jag blev!

Vet egentligen inte var lampan kommer ifrån, kanske tillhörde den huset. Observanta läsare kanske noterat att Yours Truly gillar gammalt o ärvda prylar - Ulvus Manor är snart O-Moderna Museét - och ogillar nyrikt krafs. Men även åldrade jugenlampor behöver lite puts och nu är det gjort. De blyinfattade rutorna i bakgrunden.

Idé & design Pernilla WesterVad är det som väntar runt nästa hörn? Någon främmande som kommer? Här är det våra små valpar Sonny, Rosetta och Odetta som sitter och kikar förväntansfullt... Har skickat uppdateringar på hemsidan ang valpar & lite skryt till webbmästare Michelle, så vänta bara...
Ja, vad ska vi roa oss med framöver? Först är det SBK:s kongress i dagarna två, får se hur det går... Senare i slutet av maj är det Kennelfullmäktige, alltså jobb för Yours Truly. Däremellan en hektisk tid med allt som ska iordningställas, fixas och donas med. Så här finns att göra! Och så planerar Ingrid och mor några trevliga utställningsresor...
Just nu har far åkt till Staden för att handla och utspisa Ingrids marsvin. Jag ska ringa och gratta jubilaren i Nynäshamn och berätta om alla trevliga grattishälsningar på bloggen. Tackar för dem!

Grattis Ingrid! Vårt yngsta lilla barn fyllar idag 30 år! Må du ha en riktigt fin födelsedag med dina hundar Uno o Viggo, Ola och hans föräldrar i Nynäshamn.

Kramar från Mamma & Pappa'''''Har talat med födelsedagsbarnet! Framförde grattis & kommentarer å blogg, tackar! Av allt att döma en toppendag med uppvaktning, presenter, god mat av alla de slag, trevliga promenader med hundarna i fina vädret. Ingrid kommer säkert att berätta sj'lv när hon kommer hem...

Tänkte ta en bild på skottegardinerna, men det blev mest en massa påträngande pelargoner. Men dom är ju fina dom med... Håll till godo!

***

Sedan tittade vi på Ådalen 31.
Värdelöst vetande:
Skotten i Ådalen eller Ådalen 31 kallas händelseförloppet kring en arbetskonflikt i Ådalen 1931, där fem personer sköts ihjäl av militär; 60 man infanteri och beriden träng med kulsprutor, under befäl av kapten Nils Mesterton. Kapten Mesterton var god vän med kapten Einar Edström, officer på T3. Edström startade Arméhundskolan 1936 och var, som tidigare beskrivits bloggen, den som starkast motsatte sig att airedaleterrier lämnade SBK. I ett brev till Kennelklubben den 22 mars 1944, skrev arméhundväsendets chef Einar Edström:











"Med hänsyn till de särskilda intressen som jag på grund av chefen för armén förordnande inom klubben företräder, får jag bestämt avstyrka, att airedaleterriern, som ur försvarssynpunkt måste betraktas som en synnerligen användbar brukshund, överföres från Svenska Brukshundklubben till viss annan, enbart för avelsändamål verkande kynologisk sammanslutning."Men inga böner hjälpte, terrierfolket var ståndaktiga, airedaleterreiern till Terrierklubben och collie flyttades till brukshundklubben.Si, så kan det gå, åren, människoöden och händelser griper i vart annat. Även hundhistorien får vara med på ett hörn!Nu måste jag ta in mina pelargoner - det kan bli frost i natt!Go´natt!

I:a maj, blandade känslor. För ett år sedan föddes 1:a majkullen, den efterlängtade. Vad jag inte visste då var att de redan i moderlivet var herpersmittade. En plågsam död och en plågsam tid, fylld av apati och dystra framtidsutsikter...
Men... nu ett år senare; Blueskullen, Gerdas och Jacks valpar är 7 veckor och så ljuvliga, glada, nyfikna och duktiga. Våren är kommen på alla plan; utemöbeln är utsläpad och inoljad, bebbarna prövar en smakbit på benen. Köpt ett gäng lila pelargoner och häng upp amplar i trädgården. Far är ute och cyklar - shortspremiär! Ingrid med man och hundar har avrest till Nynäs för att fira helg och födelsedag.
Nu ska ska jag straxt tvätta köksfönster och hänga upp skottegardinerna som Ingrid sytt. Ett personlig önskemål dock; liiite regn skulle inte skada... Här har inte regnat på månader - känns det - och grönskan har inte en sportslig chans....Fast man ska inte klaga, solen skiner och fåglarna kvittrar, yllehalsdukar och annat stickigt är tvättade och undanstuvade...
En riktigt härlig 1:a majhelg önskas alla läsare!