Ch Westorps Jack McCall - i väntan på promenad! foto: Gunnar Lindgren

Det har kommit mail ang dagens betraktelse, och då närmare bestämt vad Yours Truly dristade sig till ang den beramade Montern - alltså den som inte blev av på My Dog i Göteborg. Av reaktionerna att döma kunde jag inte väckt större uppståndelsen om jag haft ordet "SKÖKA" tatuerat tvärs över nyckelbenen...


Dels har det gjorts veterligt att det hela handlade inte om Montern, utan om... tja, gammal skit... Dels hade man från föreningen inget folk att ställa upp, det finns andra uppgifter om det...


Hurs som helst så är jag naturligtvis ledsen över att såra oförvitliga människor! Det var alls icke meningen...


Lisbeth, you fool! You have done it again... Dvs ställt mina 42:or hårt på en massa ömma tår. Sorry!


Men ångrar mig, det gör jag inte... tycker nog att det hela är uttryckt ganska hovsamt och med många förbehåll!


Hur som så tänker jag inte låta detta tynga mitt sinnelag. Ska precis gå ut i det fina vädret med Jack och hans kompisar. Det går fortfarande bra att promenera, så bäst att njuta av den nyfunna friheten!
--
PS Ser "av en händelse" förra årets inlägg "Vad har man en rasklubb till?" till höger på sidan. - Läs den (och kommentarerna)! Det har ju gått utmärkt att komma överens - förr Så förhoppningsvis är gamla vänner inte nya ovänner, bara för att man pratar förbi varandra i cyberspace.

Undertecknad har i dagarna fått inte bara ett utan TVÅ brev från SKV - Specialklubbens för Västgötaspets, med uppmaning att förnya mitt medlemskap. How come? Ja, det vet jag förstås inte, men det verkar lite konstigt... Dessutom kostar det väl mer att skicka två brev?


Vi vill väl alla ha en väl fungerande klubb; "se framåt, andas frisk luft, satsa på SKV som en seriös rasklubb", som en av de varmaste tillskyndarna av rasen och föreningen uttryckte det i en kommentar på sin blogg - or words by that meaning (samt en förfärlig massa annat.) Summa summarum - det gnölas alltså för mycket på föreningens ledning, vilka sliter i sitt anletes svett. Senaste gnöl handlar om Montern - dvs den som inte blev av på My Dog i Göteborg. En del medlemmar i väst är lite uppbragda av detta - här har rasföreträdarna i öst det väl förspänt, har en trevlig monter på såväl WDS som på Hund2008, får pris och uppmärksamhet. Inget av motsvarande kommer väst till del... Det är väl ungefär så man kan uppfatta det hela. Styrelsen har inte lättat på förlåten om monterns vara eller icke vara... vilket man förmodligen gör alldelels rätt i...

Nu hör det till saken att klubbars utställningsmontrar inte ligger direkt högt bland prioriteringar hos Yours Truly... har förmodligen inte ro eller tillräckligt intresse för den sortens social- och info-verksamhet.


Men... så slog det mig; hade inte Skottefederationen haft en så tilltalande rasmonter på Hund2007, så skulle Ingrid och jag troligtvis inte varit medlemmar i en trevlig klubb, och lille Viggo, Guds gåva till alla hundälskare i Norrtälje, hade kanske inte kommit till Roslagen.


Så där ser man! En väl bemannad och fungerande rasmonter på utställning gör nytta!


Visst kan jag förstå att folk blir trötta och less på det som uppfattas som gnäll och påhopp på SKV, men... ursäkta!


Det är väl upp till styrelsen att besluta om man ska ha monter eller ej - beslut tas, uppdraget delegeras, kontakt med hugade montermänniskor etableras. Hur svårt kan det vara?


Eller går det till på något annat sätt inom just SKV?


Gissningsvis var frågan aldrig väckt inom styrelsen, eller... man kanske gör andra prioriteringar?


Det har den ju all rätt i världen att göra.


Jag vet ärligt talat inte och det verkar heller ingen annan göra. Så länge folk inte talar med varandra på vettigt sätt, så får det väl bli mest gissningar och rop...


Men kalla det för allt i världen inte att rota i gammal skit.

Kollade på Skottefederationens hemsida http://www.skottefederationen.se/ Där bland uppdateringar fanns notiser och skottar som duktat sig på varjehanda sätt, bl. a. lydnadsprov; t.ex nyblivne utställningschampion Löwi-Scot Winter Storm - Vincent. Han blev våren 2008 godkänd i anlagsklass viltspår och har även med den äran tävlat i lydnadsklass 1.  Hösten 2008 fick han 1a pris i klass 1 med 179 poäng och blev 4a på länsmästerskapet. Kikar man vidare på uppfödarens hemsida http://www.lowi-scot.se/ ser man att inte mindre än 9 av kennels uppfödda hundar har gjort bra ifrån sig, inte bara på utställning, utan även på lydnads- och bruksprov, agility och viltspår. Ägare och tränare av dessa hundar är Ulf Lundell och Anita Östby. Rasen kan öven ståta med flera hundar som godkänts i anlagsklass på viltspår samt två Viltspårchampions. Vad säger det om skotten som arbetande hund? Ja, inte mer än att praktiskt taget vilken hund som helst, med en intresserad förare kan - om den ges tillfälle - utveckla de mest oanade talanger. Skotten har dock en stor fördel i sina mentala egenskaper. Sålunda har skotten en god nervkonstitution samt är envis. Det har man nytta av i hundträningen. På Kennel Löwi-Scots hemsida berättas bl.a om LPI&LPII Löwi-Scot Sambal Fair (Sam), född 1992, fick 1a pris i lydnadsklass 1 på sin första officiella tävling 1993. Några tävlingar till och han hade titeln LPI. I klass 2 tog han raskt 3 förstapris och blev LPII 1994. Han enomförde och godkändes i dåvarande BoK-prov (bevaknings- och karaktärsprov). Nästa steg var lydnadsklass 3. Med ett förstapris med 275.5 p var vägen öppen till elitklassen.

Sam tävlade även i appellspår. Ett exempel på skottens stabilitet och envis gavs just vid en tävling där alla övriga tävlande hundar gick upp från platsliggning i grupp. Till slut var det bara Sam som låg kvar - som han var lärd at göra! - förundrad över dom andra hundarnas beteenden. Vid just den tävlingen hade han också maxpoäng (10) av båda domarna på spårarbetet. Han blev sedermera uppflyttad till lägre klass spår. 1999 tog han förstapriset i elitklass och året därpå ytterligare ett.

"För att bli lydnadschampion krävs tre förstapriser i elitklass och minst ett 2:a pris på utställning. Det senare hade han klarat av med råge (cert) men dessvärre lyckades det aldrig att få det sista och avgörande 1:a priset. Sam blev nästan 15 år och var frisk i hela sitt liv." Vilken skotte!

... som skottarna säger... och Yours Truly tänker då speciellt på de modiga som trotsade elementens raseri, ursinnigt höga anmälningsavgifter, eko-kris och blixthalka och ställde ut på My Dog i Göteborg. Rapporter har inkommit...
Svedala har fått en ny storvinnare! Vad roligt! Det är några år sedan som Svedala Ludwig Lodjur travade runt i ringarna och spred personlighet. Han var grå och stubbsvansad och veteran, för det var vinnande västgötaspetsar mest på den tiden...
"Den nye" är röd och långsvansad och junior! Svedala Samuel Skräddare visade på gårdagens utställning med eftertryck att BIR:et på Hund2008 inte var en engångsföreteelse. Bilden är snodd från kennel Svedalas hemsida. Hoppas ägare & uppfödare Anita Whitmarsh överser med detta tilltag...
Grattis också till kompisen och uppfödarkollegan Jens Myrman, som samma dag fick en ny BIS-vinnande valp av sin uppfödning, gul grand danios Night Flight´s Muntergök! Visst blir man glad över bedrifterna!

God morgon! Sitter och väntar på den hurtige maken som är ute en "långsväng" med Gunvald... Till min stora glädje och lättnad fungerar goda råden ang ryggskjutet - värmedyna + lämplig medicinering = gjorde susen!Ingrid påstår bestämt att hon hörde när krampen släppte i diskerna, själv märkte jag ett distinkt "Klånk" - hur som så går det numera utmärkt att spankulera. Detta är ju inte klokt, men iaf så kunde jag tidigare knappt gå tvärs över gården utan att jämra mig! Två dagar i rad har vi gått genom skogen, i uppförsbackar och snöpulsning, och detta utan problem! Nu ska vi göra lite hemma och sedan gå promenad som tidigare. Vädret är visserligen totalt omysigt, kallt och blåsigt, men tänk; den sköna känslan efteråt...Minna, som började löpa först, får numera vara tillsammans med pojkarna.. De blev själaglada och vilda av passion, ända till Minnas avgrundsmorrningar och ett par utdelade sittoppar fick dem att inse bedrägeriet. De förföriska damerna är fortfarande utom räckhåll...Undrans hur det kommer att gå med hundsporten framöver, i då tänker jag främst på utställningsdeltagandet? Det var ungefär hälften så många västgötaspetsar som "normalt" på My Dog i Göteborg. TVÅ skottar ena dagen och TRE den andra. Förra året var det flera gånger fler...Nu låter det kanske som Yours Truly bara gnäller och ser allt i mörker och nedan... Ingalunda! Är full av planer och roligheter! Mer om detta senare...

... för hundsporten? Det kan man ängsligt fråga sig... Man blir ledsen och bekymrad! Inte blott förhållandena näravid, såsom de ter sig. Och jag tänker då främst på alla elakheter inom min egen ras, där det sedan lång tid pågår ett segt envig, vanligtvis exekverat i form av anonyma påhopp och otidigheter. People are committing mysterious feuds, oklart varför...





Nej det finns något mycket värre, vilket kommer att påverka oss alla. Och här sitter folk intet ont anande i sina stugor och planerar valpkullar och utställningsresor, precis som vanligt... Forget it! It´s over...


Sedan en tid tillbaka ruvar man på oroande information utifrån... Känner mig kluven; dels av lojalitet till min tidning - nyheterna bör ju publiceras därstädes. Men då det här är saker som man är personligen berörd av, anser jag mig befriad från dessa hänsyn. Folk som läser utrikes hundpress och/eller lusläser SKK-protokoll kan börja ana vartåt det lutar...





Ack himme! - hur skall jag kunna berätta!? Bör jag följa Horatii eftersträvansvärda exempel och kasta mig in medias res? Nej - jag ser mig tvungen att taga sakerna i den sorgliga ordning de föreföllo.





Starka krafter ifrågasätter, ja vill rent av förbjuda följande; vissa hundraser, rasstandards, rasavel över huvud taget, till och med hundutställningar...





Upprinnelsen är en multilateral konsultation (ömsesidig överläggning) 1995 i Europarådet. Där antogs en målförklaring om avel och kirurgiska ingrepp. Stark kritik riktades mot rasstandarder vilka anses skapa hälsoproblem och lidande för hundar. Detta satte skräck i kennelklubbarna, inte minst i vår egen...





Det hela har rullat på... Här i Sverige ledde det till en generell domarkonferens och bearbetning av rasstandards, sedan till runda-bordskonferens med allrounddomare, ytterligare en generell domarkonferens (i höstas) och så den beramade Listan, innehållande 47 raser som kräver särskild observation. Det här kommer utställare att märka av under året...





I England är det dock mycket värre; här finns en militant lobbygrupp, vad som lite aningslöst i ett SKK-protokoll benämns "välgörenhetsorganisation" - i mångt och mycket samma folk som genomdrev förbudet mot rävjakt. Man har politikernas öron...





Skyttegravarna är uppgrävda! BBC har villkorat sin medverkan på Cruft´s. Det nya utspelet är att stoppa 12 raser från deltagande. The Kennel Club har inte accepterat villkoren. Positionerna är låsta.Tyvärr fortsätter skyttegravskriget i UK! Svenska Kennelklubben hade tänkt medverka på Cruft´s genom att informera om arbetet i Sverige för friska och sunda hundar. KC har bett SKK att avstå från att medverka som tidigare planerats. Av CS-protokoll framgår att man inom FCI och globalt är medveten om problem med vissa raser. Den yttersta konsekvensen av att inte agera är att vi kan förlora ett antal raser. Det här är bara toppen på isberget.. Hur ska det gå?

Ingrids skotska terrier Viggo bekantar sig med våra shetlandsponnyer; svartshäcken Viola och Dolly och Voice som är fuxar med ljus man och svans. Rasigt!

Ingrid kom ut med sina hundar, skotten Viggo och västgöten Uno. Vi fikade och sedan gick vi alla på promenad i det vackra vintervädret. Gerda, Jack och Gunvald av de våra följde med, löptikarna fick stanna hemma... Det är härligt att ha hundar som kan fungera väl tillsammans även under rådande omständigheter; tre fullvuxna hanar och en skotte. Some gentlemen... Man kan konstatera att en egen skotsk terrier rycker allt närmare... Viggo charmade alla! Vi gick vägen till Utgrund, vid änden på sjön, sedan genom skogen mot Nedernäs - hundarna fick turas om att springa lösa.

Alla kom hem rödblommiga och pigga; nu ska vi laga middag tillsammans... revbenspjäll är det tänkt... mums!
---
Revbenspjällen blev delikata, med ingefära och hemlagat äppelmos och klyftpotatis till. Som efterrätt överraskade far med glasstårta med choklad!
Så småningom kördes lilla I med vovvar hem. Tack Ingrid för en otroligt trevlig dag! Och tack för de små söta skottarna för my collection!
Far och jag ägnar resten av kvällen åt våra julklappsböcker, stora koppar med te, morotsmuffins och whiskey . Här hålles ångan uppe på varjehanda vis!