Senaste inläggen

Av Lisbeth - 13 juni 2012 10:02

Lots of sports in spotlight right now - such the 2012 UEFA European Football Championship, commonly referred to as Euro 2012. That calls for a memory.. For a glamorous time in the Life of Yours Truly one contributed in a sport magazine.That's right, it was something you never know, ha ha ...



The magazine was called LadySport Magazine and was very serious and exclusive,the main focus was women's sports with a little digression on health aspects and related things.
 I was full of enthusiasm - that's me always with most of what you are up to - a whole firework of creativity! It was incredibly knowledgeable in the most eccentric things, from interval training to metabolic waste products in the blood, etc. One could made ​​comparisons between Merlene Ottey, the World Athletics Championships in Tokyo in 1991 and Wilma Rudolph, the Rome Olympics in 1960, etc. The latter, fornearly half a century ago, ran 100 meters in a time under 11 seconds - manual timing
According to contemporary lyrical reporters hereby reducing her American team-mates to "a bunch of chubby girls running after the bus ..." So it went on. It was great fun.

This was most rewarding - not exactly in becoming rich - but a lot of advanced features and articles with a picture byline and all that - the ultimate karma for a hardworking reporter. I advaced to write on the editorial page. Yes! ... This I had nearly forgotten, but the magazine showed up in an archive uprising, see here evidence of that time!We who worked had nice jackets with the magazine's name in print. Mine was white, I still have, now fully usable as a stable-jacket ...

Oh, Those Were The Days! Unfortunately, publishing a LadySport magazine was not profitable, thus it was discontinued after a few years. Sigh! As always one been a decade ahead of time ...

 
 
 

Av Lisbeth - 13 juni 2012 06:14

 

    ... One can at Least have Some ☆☆☆ Comfort in Great Poetry ☆☆☆



The heart of dreams inside us, begins to mold,
Brought on by flights of fancy within our waiting souls.

It doesn’t cost us to dare to dream, it makes life so much better;
It is built slowly between us, word by word, letter by letter.


Strike a word, add a word, and let our budding dreams take flight.
Let us stack the build blocks to form our coming life.


Would it be that we can be, all we’ve talked between two?
To take the very first step, a home for me and you. / L L




Av Lisbeth - 12 juni 2012 13:37

1977: the author and collie breeder Kris Sandberg (Beldams) "discovered" and encouraged Yours Truly to contribute in newspapers, Hundport´s former chief BjarneWilmarsgård made ​​this possible ...
How fun! I did Breed Specials and Exhibition write-ups at Stockholm, was made  to go to Crufts ...
Role models were Bang and Jolo, I wanted to be a dog sport Mr Ehrenmark! The style that was grown was chatty and (as I recall) right bushy ... Then there was the newspaper HUNDEN and lots of space! It was lasciviously popular, a solace for a fragile ego!
Time went by ...
There were many newspapers; Vi Hundägare, Finnish Koiramme, Dog World Annual, I run a column in that widely spread weekly Magazine Allas Veckotidning for 30 years - too much about everything! And eventually div newspapers ... could neversay no! Thought that I could work, a member of the Press. Indeed.
Bjarne wanted me to interview the kennel club's management, that the central board, CS - which no one had hitherto done. I defended myself: I want to write about dogs, not men ...
I know nothing about SKK-politics!
But what you do not know you can learn and I rose quickly to became SKK Kremlinologist. In this way, I have had my supply of more than 30 years and I´m Bjarne forever grateful.
During the 80's I discovered seriously England and Ireland - it was a series of articles in various dog magazines, including The Bus Magazine. Here one learned the proper humility ...
  
In Dublin´s Fair City photo Tony O'Shea 1984
It is not obvious that the photographer takes pictures of the reporter's texts, it may in fact be just the opposite! I had the privilege of working with a global name, Tony O'Shea, known for his amazing photo and not the least sarcastic comments ...
During the same time, it was some work for the ewspaper Brukshunden. At the Stockholm exhibition in the early 1990s, photographer Gunnar Lindgren announced that he would continue to be the editor ... If he said he would run away abroad and become circus knife-thrower in a circus he would not have been greater sensation!
I did know and appreciate Gunnar as a skilled photographer, but editorship requires so much more ...However, had G had it in him; on his diligent and patient manner Gunnar Lindgren has acquired even that bit of newsskills, journalistic responsibility, finance, negotiating with printers ... It was the beginning of a long relationship that continues.
Gunnar saw (hopefully) a diamond in the rough ... came up with creative suggestions and advices: "Write short! Cut! otherwise I do it ... Kill your Darlings! Remove! Make fotnotes ..."Journalist simple rules for the spinal cord: Writing neutral and with determination, just take what is true and relevant. The fine art of finish in time! I had to retrain myself to parliamentary reporter, learn to find in politics mazes, to know people ... Years with G as the editor learned the hack.
Stockholms 2009 photo Gunnar Lindgren 25 yrs between the pictures
Now it´s all over.

 
 
 


 
 
 

Av Lisbeth - 12 juni 2012 08:00

1977: författaren och collieuppfödaren Kris Sandberg (Beldams) "upptäckte" och uppmuntrade Yours Truly att skriva i tidningar, Hundsports förre chefredaktör Bjarne Wilmarsgård gjorde detta möjligt...

Hur kul som helst! Jag gjorde rasspecialer och utställningsreferat på Stora Stockholm, fick åka till Cruft´s...

Förebilderna var Bang och Jolo, jag ville bli hundsportens Hr Ehrenmark! Den stil som odlades var kåserande och (som jag minns) rätt yvig... Så blev det tidningen Hunden och mycket utrymme! Man blev liderligt populär, en lisa för ett fragilt ego! 

Tiden gick...

Det blev många tidningar; Vi Hundägare, finska Koiramme, Dog World Annual, djurfrågespalt i Allas Veckotidning under 30 år - kunna mycket om allt möjligt! Och så småningom också div dagstidningar... kunde aldrig säga nej! Tyckte att jag kunde jobbet, medlem i Journalistförbundet. Minsann.

Bjarne ville att jag skulle intervjua kennelklubbens ledning, alltså centralstyrelsen, CS - vilket ingen dittills gjort. Jag värjde mig: Jag vill skriva om hundar, inte gubbar...

Jag kan ingenting om SKK-politik! 

Men det man inte kan det kan man lära sig och jag blev raskt SKK-kremlolog. På så vis har jag haft min försörjning i mer än 30 år och är Bjarne för evigt tacksam. 

Under 80-talet upptäckte jag på allvar England och Irland - det blev en rad artiklar i olika hundtidningar, även Busstidning. Här fick man den rätta ödmjukheten...    I Dublins sköna stad 1984 foto Tony O´Shea

Det är inte självklart att fotografen tar bilder till reporterns texter, det kan i själva verket vara precis tvärtom! Jag hade förmånen att arbeta med ett världsnamn, Tony O´Shea, känd för sitt fantastiska foto och inte minst sarkastiska kommentarer... 

Under samma tid blev det en del jobb för tidningen Brukshunden. På Stockholms-utställningen i början på 1990-talet tillkännagav fotografen Gunnar Lindgren att han fortsättningsvis skulle vara redaktör... Om han sagt att han skulle rymma utomlands och bli knivkastare på cirkus hade det inte varit större sensation!

Kände Gunnar som en skicklig fotograf, men redaktörskapet kräver ju så mycket mer... Dock hade G på sitt omsorgsfulla och tålmodiga sätt tillägnat sig även den biten av tidningskunnande; publicistiskt ansvar, ekonomi, förhandla med tryckerier... Det blev början på ett långt samarbete som pågår än.

Gunnar såg (förhoppningsvis) en oslipad diamant... kom med kreativa förslag och tjatade: "Skriv kort! Skär ner! Annars gör jag det... Ta bort dököttet! Gör faktarutor..." Journalistens enkla regler ska sitta i ryggmärgen: Skriva neutralt och konstaterande, bara ta med vad som är sant och relevant. Den sköna konsten att bli färdig i tid! Jag fick omskola mig till riksdagsreporter, lära mig hitta i politikens irrgångar, känna folk... Åren med G som chefredaktör lärde man sig bli murvel.   HUND09 foto: Gunnar Lindgren


Still alive & kicking! Det är 25 år - ett kvarts sekel! - mellan bilderna... 

Av Lisbeth - 11 juni 2012 09:33

 

it seems as if in a dream

to look upon you and wonder

how happy i could seem


have you been inside

deep down inside my heart

where i could hide yet

you got the better part


have you always been with me

it seems as if it is true

from the earth i am bound

my heart lives within you


 

Av Lisbeth - 10 juni 2012 07:03

Winston Churchill, före anfallet vid Omdurman

Churchill, krigshjälten med V-tecknet och cigarren känner de flesta till - Sir Winston Churchill, officer, politiker, brittisk premiärminister. Churchill blev framför allt berömd för sina radiotal under andra världskriget, Bland de många kända citaten finns: Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Han svetsade samman den folkliga motståndsviljans djupaste känsla och riktade sig direkt till Hitler:

You do your worst - and we will do our best!

 Inte alla vet att han även skrev litterärt fulllödiga böcker och fick Nobelpriset i litteratur 1953. Hans enda roman, Savrola, är en historia om undertryckandet av, och kampen för, politisk frihet.


I boken "Min ungdom" skildrar Winston Churchill sitt deltagande i 21:a lansiärernas anfall mot dervischerna vid Omdurman 1899; en helt autentisk kavallerichock - ryttarna sprängde fram knä vid knä i full galopp, lansarna fällda och värjorna dragna. I förbigående dödar Churchill, så vitt man förstår, minst två medmänniskor och förklarar att det egentligen inte är så märkvärdigt:

 "En kavallerichock", skriver han, "är ganska lik vardagslivet. Så länge man är all right och sitter säkert i sadeln och har kontroll över hästen och är ordentligt beväpnad, lämnar en fienden mest i fred. Men så fort foten glider ur stigbygeln eller man tappar tyglarna eller något av sina vapen eller såras, eller om hästen såras, då kommer det ögonblick då från alla håll fienden störtar sig över en..."

En idyllisk syn på striden och en bitter syn på livet.

Precis så är det.


Just nu behöver Yours Truly en del uppbygglig litteratur - men håll ut alla kära vänner & creditors - Ljuset skymtar i Tunnelns Mörker - and it´s not an oncoming train..

And now I know for sure; that somewhere on the Line there are Pearls, Visions, Heroes - a Knight in Shining Armour(ed car) *LoL* is coming to Save me.. a few Day´s march from here.. It does not cost to Dream .. it makes Life so much better.. Somewhere on the Line a Pot of Gold will be handed overe to me..

Av Lisbeth - 9 juni 2012 08:37

  Gör din plikt - kräv din rätt. Så löd en gång den stolta devisen i arbetarrörelsens historia. Den som inte axlade sitt ansvar hade heller ingen moralisk grund att begära att andra skulle komma till undsättning. Men det var nu länge sedan, idag tycks hälften av meningen fallit bort. Jag är uppväxt med detta - plikt, arbete, ansvar.Nu tycks allt sådan vara ett minne blott. Arbets/uppdragsgivarna skiter helt enkelt i att betala, i vart fall inom anständig tid. Sådana nyttiga idioter som undertecknad, vi är så små så små att vi är Helt Försumbara, det är en sak. Vi har inget att sätta emot, inte ekonomi att vifta med inkasso och jurister, inget fack som är intresserat av att driva sådana frågor. Men även lite större småföretagare, underleverantörer med anställda och miljonomsättning, är helt i klorna på de stora skitkoncernerna. Dessa kan riskfritt sätta i system att ge tusan i småföretagarens fakturor. Leverantören går på knä, de anställda får foten och koncernens VD kan lugnt golfa vidare. Vilken inställning, vilken samhällssyn... Man skäms å mänsklighetens vägnar...

Som om inte detta vore nog... Yours Truly hade begärt förtida utbetalning av överskjutande skatt - detta i akt och mening att hjälpligt kunna hålla Fogden + annat onämnbart stången, samt betala div hedersskulder... Har hängt upp hela tillvaron på detta halmstrån... Fick avslag på bleklagd byråkratsvenska...ändrade regler... Blev faktiskt illamående och fick gå och lägga mig en stund...  Får ut pengarna i Dec. Hurra! (Obs ironi..) Lever man då..?  

Av Lisbeth - 7 juni 2012 05:46

Idag är den fem år sedan jag fick höra att Povel Ramel är död. Hans stillsamma geni fanns inte mer... Tänk man vänjer sig aldrig...Fy så ledsen jag blev. Jag är uppväxt med Povel, är jämngammal med hela hans produktion. Min farbror hade grammofon (ingen självklarhet på 40- och början på 50-talen) och Johanssons boggie woggie vals spelades om och om igen. Povel Ramel var ett geni och han kom som en befrielse i efterkrigstidens stelbenta Sverige. Jag läst hans Galna hage och upptäckte att precis så där kunde man göra; lekfullt vrida och vända på ord, vara rolig men aldrig elak. Jag vet inte hur många hundra melodislingor, texter och bokcitat jag har i huvudet. De blev en del av mitt språk, familjens språk, obegripliga för varje utomstående eller i varje fall för en icke-svensk. Frid över Povel Ramel och hans minne.

 

Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Ovido - Quiz & Flashcards