Här står Yours Truly med en hoper murvlar bakom Järnridån... Öst-Berlin anno xx Det var då det.  

Mina barn kallar mor kärleksfullt(?) för Tomten... Alltså Tomten grubblar och tänker...står där så grå mot ladugårdsvägg, grå mot den gröna stugan... Tänker på sina planer och huru dessa ska finansieras samt på ev inkomster...  Sammanlagt blir det dock inte så mycket att skriva hem om, speciellt med tanke på att skattmasen snor tillbaka en försvarlig del.

Jag frågade Marina om hon tänkt på vad våra kära katter kostat oss den senaste månaden. Det hade hon förträngt, framkom det..

Sanslösa summor: veterinär, medicin, anmälningsavgifter,   kattmat, medlemsavgifter, stamnamn, bensin...undrans varthän de ska fara, undrans vart källan kan vara...

En aktningsvärd del står ju Marina för, jag betalar efter förmåga och husfadern bidrar också. Tur att vi delar på detta! ...Tomten familjen känner, de äro goda vänner... Ovanligt dyr hobby... Utsträcker man det till att räkna in övriga djur så blir det hiddiösa summor. Som nu senast hästarnas hovvård och hölass - 3.500 i runda slängar. Svälj...  ...pluskan jag lutar över är renons på prasslande klöver...

Men å andra sidan... Inte går Tomten på krogen (särskilt ofta), köper nya kläder eller andra njutningsmedel för överklassen som platt-TV och grejor som Tomten inte ens vet vad man har dom till, men som alla har - utom vi......glömsk av fogde och pisk och utan sömn, Tomten i stallet har ock en dröm... Men det man inte vet om har man inget ont av. Den glädje och den trevnad som våra kära furry friends ger räcker gott - ivf för mig. 

...allt medan stjärnorna blänker... 

Farewell to the Army of Northern Virginia* by Robert E. Lee:

"After four years of arduous service, marked by unsurpassed courage and fortitude, the Army of Northern Virginia has been compelled to yield to overwhelming numbers and resources. I need not tell the survivors of so many hard-fought battles who have remained steadfast to the last that I have consented to this result from no distrust of them; but feeling that valor and devotion could accomplish nothing that could compensate for the loss that would have attended the continuance of the contest, I determined to avoid the useless sacrifice of those whose past services have endeared them to their countrymen.

 By the terms of the agreement, officers and men can return to their homes and remain until exchanged. You may take with you the satisfaction that proceeds from the consciousness of duty faithfully performed, and I earnestly pray that a merciful God will extend to you his blessing and protection. With an unceasing admiration of your constancy and devotion to your country, and a grateful remembrance of your kind and generous consideration of myself, I bid you all an affectionate farewell."

Robert Edward Lee (1807 -1870, under Amerikanska inbördeskriget general i sydstaternas armé, överbefälhavare 1865,tvingades till kapitulation 1865 vid Appomattox.Efter kriget verkade Lee för försoning mellan de nu förenade sydstaterna och nordstaterna. Lee har, näst George Washington och Dwight D. Eisenhower, ansetts vara USA:s främste general genom tiderna.Kuriosa: Traveller var namnet på general Lees häst, som han red kapitulationsdagen. Robert E. Lee fick en mycket känd bil uppkallad efter sitt namn, General Lee, vilket var en Dodge Charger.

Historien upprepar sig...  

När USA började den av President Obama tillkännagivna Withdraval of Troops i Afghanistan fick detta ett abrupt slut i maj genom dödandet av bin Laden och åtföljande Increased Security Setting... US Soldiers are Military men.."we don't have time for ourselves not till we retire from service .Although the official news has been said that  first week of Nov will be out ETA (Estimated Time Of Arrival)...But Obama might add one week or two weeks to our ETA..." 

General Lee på sin berömda Taveller inspekterar confederationstrupperna.citat Robert E Lee: "Duty is the most sublime word in our language. Do your duty in all things. You cannot do more. You should never wish to do less."***Their sleepless, bloodshot eyes were turned to me.Their flags hung black against the pelting sky.Their jests and curses echoed whisperingly,As though from long-lost years of sorrow - Why,You're weeping! What, then? What more did you see?A gray man on a gray horse rode by. — Passage from Traveller, a novel by Richard Adams

Nils Ferlin hade en vacker handstil. När han var nöjd med en dikt så skrev han gärna ren dikten och signerade den. Han använde också skrivmaskin, där flera utkast kunde ligga till grund för den slutgiltiga dikten. När en dikt höll, så signerade han även skrivmaskinsutskrifterna. Så mycket bättre att förmedla vacker och tänkvärd poesi på bloggen än att människor ska ta heder och ära av varandra! Stanna till vid bokhyllan, välja noga, ta fram en bok och lära en dikt utantill. Som nu denna, som är ett år äldre än Yours Truly.

Den håller än: 

Brådska (1944) 

Ett ärende hit och ett ärende dit- tiderna är ju så bråda.

-Hon som du längtar kom på visit- synd det var om er båda!

Knackade på – en gång eller två,mot dörren la hon sitt öra.

Ingen var hemma. – Då måste hon gå.

Vad hade hon annat att göra?

 Slutgiltig version: Brådska, från diktsamlingen Med många kulörta lyktor.  

Jo EN Sak har man lärt sig . en anl av tidigare inlägg - det är att inte vips å i affekt skicka iväg något förvisso sant men mindre välbetänkt... Skrev i morse i stor frustration ett rasande email, med uppsägade av div bekantskaper m.m - men skickade inte iväg det - än... Vilar på hanen sas - hm... mindre bra uttryck i sammanhanget... 

...försöker coola ner mig genom att prova mina nya stövlar... och öva mig att gå på ett lagom ovunget sätt vilket ser så lätt å snyggt ut på cat-walken...De va länge sen sist... Har ej kunnat ha högklackat tidigare pga ischiasen, men nu går det bra. Dessutom får man bra hållning genom att vara tvungen att räta på ryggen.. Kommentar från Stilpolisen, dvs Ingrid: Som en blandning av fnask och pirat - kanske inte så långt från verkligheten, haha...

Jättefina!

Alltid något...

28 oktober måste vara en riktig skitdag - ivf för mig, Man lära sig aldrig... Se här vad som hände för exakt fem år sedan. Nu är det (nästan) precis likadant... Rys!

    Tittar framåt - Inomhus finns det att göra, städa och slänga skräp. göra rum i hyllorna för nya böcker..

Ser bakåt - så klart har massor hänt... inte minst i min dagliga gärning de senaste 30 åren i gråzonen - half by interest, half on duty. Stora förändringar har skett överallt i samhället; slagorden, de stora livsfrågorna, högstämda uttalanden av vackra och lättbegripliga principer. Och så verkligheten... Och alla dessa människor... från s k offentliga personer till halvoffentliga.

Yours Truly har suttit som någon slags tennisdomare (kanske bollkalle?) och följt detta spel, hur det böljat fram och tillbaka, dubbelfel och kantbollar - den så kallade demokratiska processen, med alla sina brister,  är ändå med tanke på alternativet vad vi har att stötta oss på. En knagglig väg framåt , med myrsteg...

Sen får man finna sig i att den hanteras av en del blott alltför vanliga människor som man efter hand kommit på har stora kunskapsluckor, kommit att känna lite för väl, inte litar på och framför allt blivit trött på.

Är det något som kan ångras så är det att man inte gick hårdare fram bland uppenbart knölaktiga och inkompetenta företrädare för organisationer Yours Truly städslats att bevaka.  

 Var jag för snäll? Men å andra sidan så är den här världen en trång sektor. Det finns något som kallas relationers bevarande - man måste kunna tala med de här människorna - även efteråt. I toppen är cheferna (numera) alltid strikt professionella och korrekta. Utmärkt!

Resultatet efter alla dessa år är ett slags tillkämpat förtroende - det som preussarna kallade Immidiatvortrag - alltså man kan räkna med att insläppt och hörd och få svar på frågor utan att behöva passera någon sekreterare eller motsvarande. Ett betroende att vårda, må ej missbrukas eller äventyras. Med delgeende följer informationsövertag, vilket tyvärr inte kan nyttjas i alla lägen. Man får en massa insyn om sådant som dessvärre ej får yppas. Det är bara att finna sig i. Efter trettio år kan man kosta på sig vara ovanligt tystlåten och i allt övrigt vara eller åtminstone förefalla vara mänsklig och vis; man behöver inte göra allting själv. Det viktiga är inte att ha rätt eller ens att få rätt. Det viktiga är att det blir rätt i slutändan, i tidningen och i mitt fall.