This Morning, going out with the dogs, Yours Truly straight out of bed, no make-up, hair-do or anything...

OK?

  Vi rusar in en mardröm av kretskort och pinkoder, Storbror ser Dig och myndigheterna vill ha koll på på ens mailtrafik. Vad ska detta vara bra för? Vem har givit makthavarna mandat till allt? Det svenska folket är ett under av mesighet. I Tyskland blockeras Autobahn med 200 långtradare, i Frankrike vräker bönderna ut ett par ton gödsel utanför parlamentet. Vad gör vi då? Jo, här betraktas våra makthavare visserligen med leda, men framför allt med outrotlig vördnad... Ungfär som fordom prästerskapet. Man införa vilka påbud som helst tämligen riskfritt, hyggliga svensson suckar kanske lite uppgivet när man står där framför den nedlagda macken, eller som idag, den nedlagda posten och lommar snällt iväg till att uppsöka och köa i de föreslagna substituten.  

 Sweetheart, the Army needs me.
Be brave, please try to be.
This War´s without pity, they say
Sweetheart, I know you´ll pray.

Good Night Sweetheart.
I really must go.
Duty calls, and I must Show.
Good night Sweetheart.
It´s time to go. / L L

Idag handlar mycket om sociala media och dess inverkan på Lifvet. Det verkar i mycket vara en generationsgrej. När Yours Truly växte upp var det få människor som skulle drömma om att avslöja vilket parti man röstat på. Valhemligheten var total. Detta för att man inte skulle bli utfryst av vissa delar i samhället eller  arbetslivet. Numera driver folk ogenerat kampanj på nätet. Det värsta som kan hända (om man talar om vilket parti man röstar på) är att tappa några vänner på FaceBook. Å andra sidan kan man operera under dold identitet, vilket praktiseras av nazister i slips.

- Ni svenskar har aldrig varit i krig. Det är därför som ni är så hysteriskt rädda och ängsliga, sa en god vän, född och uppvuxen i ett krigshärjat land.

- Sedan tror ni för mycket på vad era ledare säger.

Säkert ligger det mycket i det.

Vår efterkrigsgeneration föddes i skuggan av kalla kriget med mycket hysch-hysch; "en svensk tiger", "rättsröta" och "ryss-skräck". Senare tiders människor är mycket öppnare. På gott och ont. När det gäller verkligt stora grejor s.k strategier (företag, politik, medlemsorganisationer) är det mediastrateger som bestämmer vad som "får komma fram" - en utveckling som Yours Truly starkt ogillar. Av lätt insedda skäl.

---

Det finns vänner som är i riktiga krig med riktiga kulhål i väggarna... Där finns det skäl att allt är superhemligt - inga kontakter är tillåtna, no banking operations, no internet funs & stuffs, or it will tells in the US data Base...

---

"I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället". Så skrev journalisten, författare och fristående kolumnisten Göran Rosenberg i en signerad ledare i DN för ett par år sedan. Göran Rosenberg var den förste som för mer än 30 år sedan satte mig på spåret angående informatörer och deras skadliga inverkan på korrekt mediarapportering och allmän opinionsbildning, demokrati om man så vill. För cirka 20 år sedan rasade striden i Journalistförbundet om den nya medlemskategorin "informatörer" verkligen hörde hemma i förbundet. Det gjorde de inte. Jag fick en gång erbjudande att bli informatör, jag sa nej. Det är inte min grej att sopa saker under mattan...

Rosenberg citerar ett anförande hållit för 40-årsjubilerande pr-chefer och informationsdirektörer:

"För fyrtio år sedan fanns inte ordet informatör i ordboken, än mindre orden mediehanterare eller mediestrateg. För fyrtio år sedan var samhället en medial oskuld. För fyrtio år sedan kunde miljoner människor få för sig att något omvälvande faktiskt hade hänt och dessutom få för sig att de faktiskt kunde göra något åt det. Idag är det svårare. Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligen har hänt om det inte hänt i medierna, där vad som synes ha hänt och där det som synes ha hänt i hög grad ligger i era (informatörernas) händer. Till för fyrtio år sedan gick det att verka utan att synas. Idag är att verka att synas. I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället."

Åkte inte in till KF idag - pga. mörksyn över Mänskligheten... Det behövdes ej ity rapporter kommer via löddrig mobiltelefon. I personvalen led valberedningen åter ett svidande nederlag:

Föreslagna 2:e v ordf Ionie Oskarsson åkte ur CS, ny på posten är Mats Stenmark. Dr Göran Bodegård, som av valberedningen ställts utanför CS - blev nu återvald som ordninarie ledmot på 4 år.   Detta är vad Yours Truly kommer ihåg för ögonblicket. Detta är den kompletta listan. Ulvusbloggen gratulerar de invalda & önskar nya Centralstyrelsen varmt Lycka Till!

Ordförande.       Enhälligt vald
Nils Erik Åhmansson, Omval 2 år

2:e vice ordförande.        sluten votering Mats vann över Ionie med 110 mot 70
Mats Stenmark, Omval 4 år

Ordinarie ledamöter        alla valda utan votering
Per-Inge Johanson, Omval 4 år
Göran Bodegård, Omval 4 år
Bengt Pettersson, Nyval 4 år   

Suppleanter.  sluten votering
Marie Nylander, Omval 2 år
Christopher Schildt, Nyval 2 år
Moa Källström, Nyval 2 år

Henrik Barnekow, Nyval 2 år.  föreslagen av taxklubben suttit i cs tidigare "mer jaktkompetens i cs"

Revisorer
Malin Nilsson, BDO, Nyval 2 år
Susanne Thell, Nyval 2år

Revisorssuppleanter
John Osser, BDO, Nyval 2år
Eva Bergzén, Nyval 2år

Vad är det här? Jo, det är en tämligen nyuppförd byggnad bakom Centralstationen i Stockholm. Den liknar inget annat i närheten och syns på långt håll, särskilt söderifrån. Där håller i helgen Kennelklubben Kennelfullmäktige. Yours Truly vet, ty jag var med... Iaf på lilla KF - Länsklubbsfullmäktige - som avhölls igår. Det på vippen att den strävsamma journalisten aldrig kom på plats...

Vilket beror på den här ser byggnaden, sedd från stadshushållet.

Detta överlastade skrytbygge kallas Stockholm Waterfront, och är ett komplex med kontor, hotell och kongresscentrum, det sistnämnda är den iögonenfallande, oregelbundna byggnaden där Klara postterminal låg.

Det rasade naturligtvis en debatt om bygget. Bland annat avstyrkte Stockholms skönhetsråd i sitt remissvar förslaget till ny detaljplan för området. Bygget ansågs bryta för mycket mot de äldre byggnaderna, särskilt stadshuset, och stadens siluett. Hurusom så är sagda Waterfront väldigt otillgänglig bortom sitt sinnrika system av viadukter, broar, järnvägsspår, trappor och halvfärdiga byggnationer. Aldrig har väl en liten murvel så uppgivet stretat i blåsten runt denna motbjudande konstruktion... Anlände svårt försenade till Länsklubbsfullmäktige och var på så vis garanterad en anslående entré...  

Man kan säga att Gunnar Lindgrens bild på ett genialiskt sätt visar klyftan emellan vad en hundpress-veteran förväntar sig och vad som verkligen hände... Alltså väldigt lite hund och desto fler män som pratar pengar. En märklig upplevelse... så verklighetsfrämmande så man fick nypa sig i armen.. Har varit på alla KF sedan 1985 - rekvisitan var som förr, flertalet aktörer liksaså... särskilt i respektive styrelse, adminstration och press, men  man talade om andra saker... Det var inte så att det hela var otrevligt på något vis - tvärtom; gamla bekanta ur SKK-ledning och personal hejade, log och kramades med påfallande värme. 

Kom mitt inne i SKK/VD:s genomgång - budskapet nu i kärvare tider är att lägga mer krut på att behålla de medlemmar som är än på stora värvningskampanjer... Länsklubbarna ska engageras i SKK:s prestigeprojekt om mentalitet... Vad gäller tillsyn är egenkontroll ordet för dagen... Andra djurorganisationer där insyn has har en mer restriktiv hållnng mot egenkontroll som allena saliggörande - mest för den överhängande risken för angiveri... folk är ju som bekant inte alltid Guds bästa barn mot varandra...

Historiskt sett har Länsklubbarna haft en intressant kluvenhet mellan fallenhet för att driva verksamheten som företag och ett intresse för djurskydd och tillsynsfrågor. Smällarprojektet hade inte hamnat hos SKK om inte en stor länsklubb drivit på. För tillfället är det dock företagande som förefaller styra länsklubberiet. Ett bra exempel är den enda fråga där det märktes någon form av debatt - dvs motionen om länsklubbarnas möjlighet att göra egna särtryck/tidningar att biläggas Hundsport. Debatten mellan Stockholms Kennelklubbs ordf. Sture Engström, som stred för hjärteangelägenheten, tidningen Stockholms Hundar (SH) och VD Ulf Uddman var mycket engagerad på ömse håll. Oklart varför...? Varför ta strid om en sådana självklarhet som varje klubbs rätt att finna egna vägar för att nå ut till medlemmarna...?

Här fanns tydligen inbyggda minor - Traps & Pitfalls...

Den handlade bl.a ev konkurrens med Hundsport om annonsörer:

Sture Engström: Vi har hittills inte haft några rikstäckande annonsörer som valt SH före HS. Då vi har haft rikstäckande annonsörer med så har de samtidigt annonserat i Hundsport. SH:s styrka har varit annonsörer som har länet som upptagningsområde för sina kunder. De är inte intresserade av att annonsera i Hundsport. Det blir för dyrt.

Enligt Hundsports annonssäljare som svar på frågan om SH konkurrerar med HS:

Nej, tidningarna kompletterar varandra och tillsammans blir de en starkare produkt. 
Ett bärande argument är det Fria ordet...

Sture: Det är viktigt att en länsklubb kan säga sin mening till sina medlemmar lokalt. Allt är inte av riksintresse. Att vara generös med lokalt material gör att medlemmen får en helt annan gemenskap med länsklubben. Det kan också, om den görs rätt, bidra med att stärka det lokala klubbarbetet och demokratin.
Lokala tidningar och även lokala hemsidor ger stora möjligheter för rikstidningen Hundsport att knyta till sig korrespondenter över hela landet för det som alla kan vara intresserade av att läsa om. På så vis kan vi behålla våra medlemmar.
Alla länsklubbar vill inte ha en egen tidning. Sture nämde ochså andra särtryck, t. exmplet kalender: Om en länsklubb som STOKK skulle vilja skicka med en kalender med Hundsport kostar det cirka 43000 kr att få med den utan rabatt. De faktiska kostnaderna ligger på cirka 9000 kr för postens viktavgift och ibladningskostnad. SKK tar alltså 34000 kr extra. Det är det som motionen handlar om. En länsklubb har ingen som helst särställning mot andra annonsörer. STOKK betalar lika mycket som Hundsports stora konkurrent på annonssidan Härliga Hund får betala när de får med en bilaga om prenumeration, till exempel.
Kan det bli för många bilagor? Tryckeriet ser inga problem med många bilagor. De går ju inte i samma tidning i samma län. 

Men inga sakliga argument hjälpte. Fullmäktige röstade för CS:s förslag att avslå motionen. Och visst kändes det fisigt att inte ens motionärens klubb röstade för förslaget. Så gick det med det fria ordet. Ordet Egenkontroll fick plötsligt en ny betydelse....

Det blev Mammon som segrade inför möjligheten att spara några kronor och ha bättre koll på vad medlemmarna ska få läsa - för det är väl det det handlar om i slutändan. Huvudsaken är att man har Egenkontroll.

På begäran. Och med anledning av Dagens Situation... kommer här en återanvändning av tidigare inlägg. Nämligen det om Höns. Och (en viss sorts) Människor...:  

 Då kommer jag osökt att tänka på en mycket rolig bok av den geniale Mark Levengood, nämligen "Gamla tanter lägger inte ägg". Nu börjar skribenten så att säga närma sig ämnet...

När vi hade höns dök det ofta upp en ovälkommen företeelse i flocken, nämligen skråckhönan. Det är s k "ruvningslystnad" vilket tar sig uttryck i att den anfäktade hönan snor alla ägg och parkerar sig själv ovanpå. Där ligger hon, burrar upp sig och skråckar - därav namnet - samt är allmänt besvärlig. Skråckhönan lägger inga egna ägg. Framför allt stör hon de andra och nyttiga hönsen.

Jag tänker ibland på de besvärliga och tjafsiga skråckorna, när man konfronteras med motsvarande företeelse i hundvärlden...

Dessa äro välutbildade och välartikulerade damer på livets middagshöjd - typ 55+ - som inför denna livsfas bestämmer sig för att skaffa en hobby, nämligen hund. Hundskråckan ger sig in i sitt nya projekt med stor beslutsamhet. Allt i ämnet studeras, det gås kurser och man informerar sig. Så långt är allt väl.

Ibland kan Skråckan, som oftast har ett auktoritetsyrke i botten - typ socialsekreterare, polis, lärare, läkare eller motsvarande - även göra karriär i hundklubb. Det går mestadels alldeles utmärkt, enär Skråckan som sagt är välorienterad och nitisk. Så länge Skråckan håller sig till uppgifter som kassör eller sekreterare flyter det på rätt bra. Hundskråckorna fyller här samma funktion som de kulturbärande damerna inom teater och litteratur. Dock - ingen av kulturdamerna skulle väl komma sig före att lägga sig i regissörers eller författares arbete?

Men det är just det som inträffar när Hundskråckan börjar intressera sig för Avel...

Skråckan har nämligen behov av "att amma ett foster" - en ganska elak anmärkning från en kynologiskt insatt person, men det får vara med här på grund av träffsäkerheten... Hundavel är en ruggig uppgift som fyller Skråckan med bävan och skräck - överlämnas bäst till auktoriteter! - veterinärer och likställda...

En liten sidoanmärkning: hunduppfödning är en konst och ett hantverk som - i likhet med många andra färdigheter - bäst inläres i tämligen unga år... Det handlar inte bara om avelsprogram, inavelskoefficienter, foderstater m.m som man kan räkna, mäta och föra protokoll över. Utan fast mer förmåga att se sina hundar och begripa en massa naturliga processer. En känsla för vad som är kärnan i just denna ras, en förståelse av tikens och valparnas fundamentala behov. Detta är något som man tillägnar sig under många års träning och dessa saknar Skråckan i beklaglig utsträckning...

Alltså skiter det sig rätt omgående!

Skråckans valpar föds aldrig hemma, de dimper ner i baksätet på bilar eller på veterinärkliniker. Vänner och bekanta inbjuds att närvara! De kan ju göra nytta som sällskap till uppfödaren och om man skulle behöva uppsöka veterinär. Detta behov infinner sig i obevekligen! Skråckan har nämligen klippkort hos veterinären - mer därom senare...

Skulle valparna överleva förlossningsdramatiken, så tas de tämligen omgående av daga genom s.k stödmatning. Skråckan och hennes medsystrar litar inte på att valpmamman har mat till sina små... Skulle till äventyrs någon eller några valpar klara sig från lunginflammation av tillägg, förgiftningschock av alltför nitisk avmaskning eller shamponering med 3:e klassens ohyremedel - ja då är det till uppfödarens stora lättnad äntligen dags för leverans... Allt enligt regelboken naturligtvis, även kennelnamn är inregistrerat! Tyvärr har uppfödaren svårt att släppa taget och lever fortsättningsvis ofta i fejd med valpköparna.

Befriad från uppfödandets plikter kan Skråckan ägna sig med hull och hår åt vad som återstår... De egna hundarna kartläggs i detalj, det röntgas och lyses - oavsett om det finns kliniska symptom eller annat som påkallar veterinära undersökningar. Skråckan och hennes gelikar är dock ingen affär för försäkringsbolaget... Hundarna står under ständig medicinering! Alla organ som inte är direkt livsuppehållande avlägsnas kirurgiskt; analsäckar, tonsiller, livmoder, testiklar...

Sen kan man ägna sig åt vad som ger livet innehåll - Tävling! Själva meriterande av djuren går dock inte såå bra - man tränar och tränar men det blir liksom inget av det hela...

Återstår ett nytt livsprojekt - Rasen! Här kan vår kära höna utvecklas till en verklig Tyrannusarus Skråck... Det finns alltid något dunkelt som "utrotningshot" eller ursprungsfunktion eller bekämpning att slå vakt om! Hamnar Skråckan på en nyckelpost i rasföreningen; ordförande, avelsråd, avelskommitté, etc. kan betydande oreda uppstå. Skråckan hatar och misstror de andra hönsen, förlåt uppfödarna och avundas dem deras ägg dvs framgångsrika avelsresultat. Hon är besjälad av att hålla dessa i schack. Det finns alltid någon fix idé att odla! Alltmer monoman och förfördelad lierar hon sig med likatänkande. Skulle inte detta vara tillfylles kan man söka stöd hos Auktoriteter; inte minst agronomer och beteendevetare, oavsett om dessa saknar kunskap om hundar eller avel. Skråckorna har absolut blind aukroritetstro och det är här som chronschoughianismen kommer in.

För de som inte är bekanta med begreppet krävs en förklaring:

Skollärare John Chronschoughs memoarer är en mycket rolig roman av August Bondeson som utspelar sig under andra halvan av 1800-talet då folkbildningen i Sverige ännu var i sin linda.

Bokens huvudperson är ende sonen till ett småbrukarpar där fadern dött tidigt. Chronschough är en av de första statligt utbildade småskollärarna och överfylld av en okritisk vördnad och beundran för alla former av auktoriteter. Mot dem som Chronschough upplever som okunniga eller "olärda", är han en besserwisser och översittare.

Namnet är en indikation på vem Chronschough vill vara: hans ursprungliga namn är Johannes Persson, men för att skilja sig från mängden ändrar han under seminarietiden till Kronskog, skrivet Chronschough för att se finare ut. "Chronschough" har blivit ett uttryck för halvbildad besserwisser.

När Skråckan blir en Chronschoug med maktposition i eller utanför rasföreningar, ja då är det verkligt dystert för den ädla hundaveln.

I alla problemklubbar finns ett gäng skråckor som styr och ställer. SKK är oförmöget att hantera dessa fruntimmer. De är scharlataner och dilettanter och andra tanter. Det här är en könsegen kategori, män konkurrerar aldrig inom området.

Det sker ganska sällan att Skråckan kommer till Insikt - dvs att man själv är en Chronschoug.

Tänk om alla hundvärldens chronschoughar plötsligt upptäckte att de är det!

En sådan plötsligt vunnen insikt skulle göra alla hundklubbskrig onödiga, ja omöjliga.

Bankkrisen sänder chockvågor världen över. I vårt land är det tagelskjorta som gäller, arbetslösheten går upp och ekonomin ner, enligt dagens media.
Hur påverkar det oss i hundvärlden? Jo, en hel del som det visar sig. De som lägger på en valpkull ser ut att ta en stor risk. Alla bekanta som haft valpar under sommaren har valpar kvar; det är vitt skilda raser som grand danios, tibetansk spaniel, labrador, collie, schäfer, m. fl. Valphänvisare kan vidimera att efterfrågan i stort sett upphört. 
Det här påverkar ju hundsporten i stort; lägre registreringssiffror, medlemssiffrorna går ner, etc.
Kan man förespå mindre solsken och bistrare miner på KF (Kennelfullmäktige) i helgen?   
Med säkerhet, ty en annan har varit med förr... Personer på olika nivåer inom organisationen har redan hört av sig och är mer eller mindre oroliga. Situationen påminner om 1995, när Sverige senast hade en ekonomisk depression. Då gjorde SKK allt för att undanhålla obekväma sanningar, t.ex avseende medlemsutvecklingen:
"SKK behöver höja registreringssiffrorna som pekar lika ledsamt nedåt som länsklubbarnas medlemssiffror. En nyhet är Hundsports prenumeranter som nu återfinns bland länsklubbsmedlemmarna. Bibliotek och veterinärkliniker som prenumererar på HS redovisas i statistiken under rubriken medlemmar, länsklubbar." (Brukshunden reportage, KF -95). Ack ja - det var ju 16 år sedan - vad angår det oss...? En hel del skulle man kunna tro - det är ivf exakt samma personer i ledningen för styrelse, administration, tidskrift, m.m Hur det i detalj ligger till med medlemsutveckling, statistik och annat mätbart kan Yours Truly ej uttala sig om - än.