Ur intervju Brukshunden 2009:









"Göran Bodegård påminner om alla viktiga hälsoprogram som arbetats fram av SKK.









- Dessa har vunnit förtroende och betydelse, men är utan mening om inte kvalitén av utvärderingar av hundaveln i Sverige ligger på en hög nivå. Det är alltså viktigt att domares kunskap kring balansen mellan utmärkt och övertypat verkligen fungerar!






- SKK har också infört nya regler för invitationer av icke nordiska domar. Det krävs numera att dessa kan dokumentera att de dömt den aktuella rasen minst tre gånger under loppet av tre år för att få acceptera uppdrag i Sverige. SKK:s krav har väckt stor uppståndelse i FCI! Skärpningen är nödvändig om hundutställningars syfte skall upprätthållas i tider då den brokiga tävlingsfloran växer inom hundsporten.






- Kraven har funnits som rekommendationer under många år - liksom ett utarbetat frågeformulär som aldrig kommit i bruk på grund av länsklubbarnas behov att självständigt hantera sina domarinbjudningar. Nu har alltså dessa blivit regler! Det förtjänar att påpekas att det inte finns någon grundenhetlighet rörande domarutbildningar i FCI-länderna. Detta innebär att högst olika personlig meritering ligger bakom olika nivåer på domare i FCI."









***









Den här bakgrunden är nödvändig för att göra "En Tråkighet" på KF begriplig. Detta var det enda tillfället på årets Kennelfullmäktige då det framkom ett problem eller en ton som många upplevde som obehaglig, även om de flesta inte visste vad det hela i grunden handlade om. Aktuell fråga fanns ej på ärendelistan och det var många dunkla antydningar och hummanden. Men att det var något Djefligt intrikat, det stod vips avspeglat i alla besvärade uppsyner!








***





OBS Läs även Jacks tal för ett år sedan - länken till höger! Hör ihop med ovanförmälda!

Kulturarbetaren har varit ute och kulturarbetat - alltså bott på fint hotell, haft prydliga kläder plus alla diamanter, ätit gott och pratat med trevliga människor. En vanlig dag på jobbet...

Det är med andra ord inte ett dugg synd om Yours Truly. Samtidigt är det skönt att vara back to the usual mess... Home sweet home!

Vid lördagens bankett serverades en mycket god middag med norrländska specialitéer, bordskavaljer var Terrierklubbens kassör Per Tamm och ordförande i Sörmlands KK Jahn Stääv och ingen ska säga att samvaron var tråkig!



Med en viss bävan ställde jag mig på vågen efter hemkomsten; befanns att två kilo tappats! Va! Det måste vara allt rännande i trapporna, man ilade som en iller mellan de olika begivenheterna på KF som försigicks på skilda våningsplan...































Fattades då några visa beslut?










Javisst - en hel hög. Kunde meddela husfadern att han framledes får döma bruks och lydnad allt vad han orkar utan att snegla på någon 70-gräns. Alla onödiga och dumma åldersgränser är borttagna med omedelbar verkan. Bra!










Hundungdomarna fick med en skrivning i verksamhetsplanen att ungdomar ska få aktivt stöd att ägna sig inte bara åt agility och free style, vilket trångsynta vuxna tror är passande ungdomsaktiviteter, utan även bruks och lydnad. Bravo! De är ju de som ska ta vid när vi kroknar! Kanske skulle man tillagt avel och uppfödning, men det var det ingen som tänkte på...










SBK ville få och fick gehör för att CS aktivt ska stödja att bruksreglerna för Nordiska mästerskapen blir godkända av FCI.










För övrigt gick dock den manstarka delegationen från SBK på pumpen i flera hjärtefrågor, men kamraterna verkade inte särskilt modfällda för det. En kvalificerad gissning är att SBK-folket är så nöjda med den höjning av medlemsavgift som man fick igenom på sin kongress och därmed förhoppningsvis får lite andrum i ekonomiskt trängt läge, att vad som ovan är inte har så stor betydelse längre.










STOKK fick igenom motionen från förra KF om att flytta KF tillbaka till hösten. Flytten krävde två KF-beslut, denna gång med enkel majoritet 102 röster mot 70 och ingen från jägarsidan slog an några brösttoner. Det är lätt att se att det vackra försommarvädret gjorde sitt till... Att vika årets vackraste helg till att sitta instängd och traggla med motioner när man borde vara ute med sina hundar är naturligtvis helt sanslöst.










Ett av orden för dagen var Mentalitet - inte bara att SKK anslår 5 miljoner till utveckling samt har utsett mentalitet till prioriterat område. Lördagens förhandlingar avslutades med ett föredrag om MH, vilket dock inte rätade ut så många frågetecken; hur Bas-MH ska se ut och hur allt är tänkt att genomföras, samt nyttan med det hela.










Ingen vill väl föda upp rädda eller sjuka hundar, frågan är hur man bäst ska gå tillväga. De tråkiga och fantasilösa delegaterna hade av lätt insedda skäl problem med att hänga med i alla turer, men lugnades med slutklämmen: MH kan naturligtvis inte ersätta den erfarna uppfödarens kunskap om de egna hundarna - eller ord av motsvarande betydelse.










Andra riktordet är Miljö - SKK ska utarbeta en miljöpolicy som ska genomsyra hela organisationen. Splendid! Inget är heligt längre, även de nerskräpande plastbanden på utställningar kan numera ifrågasättas. Koldioxidutsläppen ska ransoneras! Därmed kanske det går att genomföra den kvalitetssäkring av utomnordiska domare som orsakat så mycket spektakel.










Ordförande Åhmansson: Det har förekommit att (domare från en annan kynologisk kulturkrets) man köpt sig till en auktorisation....










SKK har på olika sätt försökt förmå arrangörer till bot och bättring, men förgäves. Klubbarnas behov att autonomt sköta sin domarrekrytering har stått i vägen och det fullkomligt kryllar av okända storheter från Långt-bort-istan. Kanske ska miljöpolicyn klara av att genomföra vad som inte lyckats med pekpinnar och bastanta moralkakor?





***





PS F ö rekommenderas förra årets inlägg Bokslut - se till höger. Tänk vilken skillnad det kan vara och så lite man vet om framtiden...




Detta som tröst och uppbyggelse när tillvaron ter sig motig, rent av nattsvart - ge inte upp! Det kommer nya tider.

I badande solsken och försommarfagert Stockholm begicks Svenska Kennelklubbens högsta beslutande organ, Kennelfullmäktige, KF. Undertecknad menige reporter har bevistat samtliga KF sedan 1985, det är 13 och en del har varit bra, andra mindre upplyftande, något var förfärligt. Härmed konstateras att 2009 års upplaga var, om inte det bästa, så åt det hållet med bra och givande diskussioner, samt mycket trevlig stämning. Borta var den gamla hätskheten och konfrontationspolitiken mellan dels intressenter från länsklubbar å ena sidan och jaktrasklubbar å den andra. Ibland har SBK varit den klubb som haft mest meningsutbyten med länsklubbssidan. Vad förändringen består i och hur det kan komma sig att det numera inte är så förtvivlat svårt att bli överens är svårt att sia om. Rimligt kan det ligga något i att de olika klubbarna numera är mer lika varandra med gemensamma problem som ska lösas och inte längre svartsjukt bevakar sina egna områden.





Yours Truly minns första KF - för snart ett kvarts sekel sedan - då reste sig en delegat från jaktsidan och sa ungefär så här: "Det är vi som bildade kennelklubben, det är vi som bestämmer..." Ingen sa emot! Det var då det...





Allra största förtjänsten av ett bra resultat av KF måste vara att centralstyrelsen, CS, numera är så skicklig i beredningen av alla ärenden, att delegaterna från de olika sidorna bara ha att nicka medhåll och när det gäller CS svar på motionerna, i många fall gå upp i talarstolen och tacka CS för hanteringen. Undra på att det kändes som solsken även inomhus!





Det var alltså enligt röstlängen 178 ombud som tillsammans med CS hade att gå igenom verksamhetsberättelse, besluta om ekonomi, dra upp riktlinjer för framtiden, förrätta val och behandla motioner och förslag.





Hur gick det då?





Jo initialt låg en viss spänning i luften, många klubbar hade reagerat på vad som uppfattats som en obalans åt SBK:s intressen, vilket avspeglats i valberedningen, i VB:s förslag och i den ekonomiska inriktningen, vilken i mångt och mycket ansågs kunna ge SBK:s intressen oproportionerligt stort utrymme.





I sitt inledningsanförande - i år ovanligt kort, dryga halvtimmen - uppehöll sig ordförande Nils Erik Åhmansson vid förra årets succé med World Dog Show och kom så in på frågor av större allvar, exempelvis hundhållning, avel och jakt och slog med emfas fast: "Vi vill ej ha detaljbestämmelser, vi kommer att klara detta ändå. Kennelklubbarna i olika länder ska komma överens och SKK ska gå före."





Han berörde även den hopplösa situationen med smällare och pyroteknik, som numera användes som vapen och allmänfarlig förödelse: "Bara i Skåne har tio skolor bränts ner!"





Och så frågan om förändringen av huvudmannaskap från myndighetshåll. Kommer hundfrågorna att hamna hos Livsmedelsverket eller få vara kvar hos Jordbruksverket?





Vidare det It-stöd som SBK nu kommer att få hjälp med och småningom också jaktklubbarna. Det var alltså ungefär det samma som SKK:s VD informerade om på kongressen: "Under hösten kommer SKK att utveckla ett prov- och tävlingsregistreringsstöd för SBK – utan kostnad för SBK. Vi ser klara rationaliseringseffekter. Inom SBK rapporteras 100.000 resultat. Målsättningen är att flytta ner resultatrapporteringen närmare arrangörer, att göra rapporteringen en gång, inte en massa gånger. SBK kommer att svara för kontrollen och säkerheten. Det innebär att de personer på era klubbar som får behörighet att föra in resultaten, är de som har rätt att göra det. "





SKK avsatt en ordentlig påse med pengar - 5 miljoner -till utveckling av mentalitet och exteriör (hälsa?).





Till presidie valdes Karin Sejnell och Alf Andresson och de gjorde verkligen ett utmärkt arbete.





Personvalen:


SKK:s ordförande Nils Erik Åhmansson omvaldes och det noterades till protokollet att valet var enhälligt.


Sen blev det lite rörigt, beroende på att den information som gavs av VB på "skärmen" inte stämde med det som stod i "pärmen" - men när det hela benats upp i molekyler, befanns ett kompakt motstånd bland ombuden att bejaka VB-förslaget om rockad på 1:e vice ordförandeposten och flytta upp nuvarande 2:e vice och tvärtom med sittande 1:e vice, som förklarat sig stå till förfogande och dessutom befanns ha en betydande kynologisk kompetens i bagaget. Det har kan tyckas vara en teknikalitet utan större betydelse, men det är det och och ansågs vara en viktig symbolfråga. Det blev votering och massivt stöd för nuvarande ordning. Carl-Gunnar Stafberg fick 131 röster mot Ionie Oskarssons 48 röster.





När den här laddade minan var desarmerad gick liksom luften ur församlingen och resten av valen gick mer på räls. Noteras att ordförande i Södermanlands KK, Jahn Stääf, som kandiderade på suppleantplats, kom in direkt som ordinarie ledamot.





Övriga frågor tas i nästa inlägg, för nu måste jag ägna mig åt det lilla livet!

Foto: Göran Staaf
När jag svängde in med den lilla röda forden genom grinden - efter två dagars Kennelfullmäkige, det var förresten ett utmärkt KF, utförlig rapport utlovas under morgondagen! - och parkerade på den vanliga platsen utanför vårt hus, då kändes ett ögonblick av fullkomlig LYCKA som jag kommer att komma ihåg under resten av livet...

Tänk att vi har klarat av allt, ja det har varit en kamp med tiden!

När man med lite försiktig optimism kikade ut mot år 2009, så blev man ju lite ängslig; hur skulle man orka och hinna med? Hur skulle det gå med jobben, ekonomin, bilarna, huset, djuren?

Jo, kneg har funnits - Yours Truly har hittills producerat 25 texter, artiklar, referat, etc. Det kanske inte låter så mycket på fem månader, men det är ett slit och så ska det vara rätt och i tid!

Huset har hankat sig fram, det mesta är nu riktigt prydligt och iaf överskådligt, har investerar i 10 l inomhusfärg... En underbar valpkull blev född, toppenhem till dem som lämnat boet och kanske en liten drömvovve till mig...

Hälsoläget är också åt rätt håll, Yours Truly är numera riktigt duktig på att vackla omkring utan att behöva hålla sig i något... Under de senaste åren har en annan smitit från alla doktorer och tandatleter - har inte haft tid och lust och kanske inte heller råd, men så tvingade en avbiten gadd till bot och bättring. Tandläkarräkningen kostade multum, bilreparationen likaså, men det gick... köpt bil till husse så nästan all kosing gick åt, men det gick!

Har avverkat SBK:s organisationskonferens, dito kongress och nu också KF. Sista veckan var en sekundstrid - jobba, jobba, jobba, ordna bete till hästarna, besök hos revisorn, deklarera - stöön!

Med ett par timmar tillgodo blev allt klart och den utsände menige reportern kunde med en suck av lättnad slå igen butiken, packa sin lilla ränsel och styra kosan mot Staden.

God - we did it!

Ser hunden på bilden bekant ut? Javisst, det är sealyhamterriern "Charmin", BIS-vinnare för Dan Ericsson i USA 2007, alltså före BIS WDS Stockholm och Cruft´s i år.


Ulvusbloggen har fått förmånen att publicera ett dokument av vår internationellt ansedde allrounddomaren Dan Ericsson, tillika en av Sveriges mest framgångsrika uppfödare, Raglan skotsk terrier och labrador. Det här är högaktuella och viktiga frågeställningar, inte minst nu inför Kennelfullmäktige, då mycket av detta ska diskuteras. Läs och begrunda!









***




"Möjligheter och begränsningar - några tankar kring modern hundavel









Det talas så mycket om hur viktigt det är att våra olika hundraser har en stor genpool. Det är nödvändigt för att hålla raserna friska och sunda och för att den genetiska variationen inte skall urholkas. Rätt och riktigt förstås, men inte fullt så enkelt heller! Vad menas egentligen med genetisk variation? Ja, om det betyder att hundar av samma ras ser ungefär likadana ut trots varierande genetisk bakgrund, ja då är det rätt – det benämner vi oftast rastyp och den vill vi ha så enhetlig som möjligt, allt för att möjliggöra uppdelningen i skilda raser. Finns det något annat sätt att definiera genetisk variation på då? Ja, på sistone tycker jag mig ha märkt att modern avel med denna variation som huvudsyfte ofta resulterar i hundar som ser så olika ut att rastillhörigheten ibland kan ifrågasättas. Då har man misslyckats i sin avel och använt begreppet genetisk variation felaktigt. Det måste finnas utrymme för variation inom en och samma ras, men om strävan efter vidgning av genpoolen blir så stor att rasgränserna går förlorade, ja då är det dags att dra i nödbromsen. Titta er runt på våra hundutställningar – det finns sådana raser, dessvärre!!









Egentligen lever vi i en tid som på alla sätt borde vara avundsvärd för hunduppfödare. Det är ju numera möjligt att importera såväl hundar som säd från praktiskt taget jordens alla länder och därigenom borde möjligheterna att lyckas med avelsverksamheten vara större än någonsin. För oss som började med uppfödning för länge sedan var dagens möjligheter till samarbete över gränserna något som vi endast kunde drömma om!









Hur har det då blivit? Har de utländska hundarna hjälpt till att öka den genetiska variationen och kvaliteten inom såväl mentalitet, exteriör som funktion? Svaren är inte entydiga: genetisk variation ja, det övriga nja och ibland rentav ett tydligt NEJ! En del skulle säkert hävda att den genetiska variationen har blivit ett syfte i sig och att hundar som avlas enbart utifrån den principen bara bidrar till utspädning av goda gener, som skickliga uppfödare lyckats kondensera under lång tid i strävan att få fram bra individer. Varför har då inte den andra delen av frågeställningen resulterat i ett positivt svar? Kan det rentav vara så att vi är alltför kritiska? Det tror jag!









Låt mig utveckla detta ytterligare: I ett enastående läge med praktiskt taget världens alla hundar tillgängliga för svenska uppfödare, skapar vi nya barriärer som i praktiken krånglar till och ibland omöjliggör det avelsutbyte vi drömt om och som våra hundraser så väl behöver. Förutom de rent praktiska hindren med frakt (dyrare än någonsin med flygfrakt!), krånglig pappersdokumentation, svindyra veterinärkostnader för ex vis insemination och annat smått och gott som tär på tålamodet och plånboken, så kräver vi nu oftast att hundarna skall vara så gediget testade för allehanda sjukdomar och funktioner att den efterläntade möjligheten till avelsutbyte, rentav går om intet. Vansinne förstås, men kanske en spegling av vårt svenska samhälle där allt skall dokumenteras, garanteras och ersättas om något anses ha gått galet– inte minst hundar. Med den här sortens syn på avelsutbyte, ja då blir det inte mycket kvar av det som kallades för utökade möjligheter, snarare flera begränsningar! Värt att fundera på!









Resultatet av aveln då, vem skall utvärdera det? Man skulle ju kunna tro att den som sysslat med hundar länge och framgångsrikt är den som är bäst satt att göra den utvärderingen på våra hundutställningar och så är det fortfarande inom många klubbar och det är nog så de flesta duktiga uppfödare tycker, men ibland undrar man… Goda vännen Lisbeth Högman kåserar kring detta på sin blog och därifrån citerar jag ” Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?”. Det kan man onekligen undra!!









I min drömvärld som hunduppfödare borde det vara enklare, billigare, och mera attraktivt att vidga och fördjupa våra hundars kvalitetet genom utökat samarbete, utan att krångla till det så att det hela går om intet och hundarna ja, de skall förstås bedömas och utvärderas av dem som har gedigen och dokumenterad erfarenhet av just detta. Är det en utopi?









Dan Ericsson"

***

***

Ulvusbloggen puffar också för inlägget för ett år sedan "Fredsmäklaren" - klicka på länken till höger - Det visar hur den bästa av avsikter kan gå åt helvete och för att förstå samtiden måste man känna till historien. Detta gäller även och inte minst kynologi och hundavel.

När mandrom blir stor, ska mandrom gå i pol, 

gå i pol me pistol 

gå me tjuring i bältet omkring brallena. 

När mandrom blir stor, ska man kansla mandroms namn! 

... kommo då märrarna på sommarbete!


Det har ju varit lite svårt att få snurr på frågan om hästarnas sommarkollo. Ordinarie betesägare är på sjukhusvistelse och andra lösningar syntes avlägsna...





Så hände allt på ett enda schwiss! Goda vännen Agnete, den klippan, antydde att mina tre små ston visst kunde få gå på betet angränsande till hennes gård. Marken ägs av greve Oxenstierna, som givit tummen upp. Förträffligt


Så var bara frågan om hur få dit dem... Det löste sig genom ytterligare en god vän och granne, nämligen Pistol-Bengt, som nyss kom med en jättelik transport, som ledigt svalde mina små hästar. De klampade snällt ombord. Så nu går Ulvus ponnyer på grevligt bete! Fint ska det va´..

Hej då och ha det så bra!

Vi kollade på Champions League finalen i Rom mellan vinnartippade (och meritmässigt överlägsna) titelförsvararen Manchester United och FC Barcelona. The Man of the Match var Lionel Messi som i andra halvlek deifinitivt sänkte United med en baklänges konstnick. Lille Messi - ungefär tre äpplen hög - nickar(!) i mål.

Vilken lirare...
Matchen slutade 2-0 till Barcelona som därmed bärgade den fina bucklan från förra årets vinnare Manchester U.***PS Yours Truly brottas med en etikettsfråga;Kan en dam ha guldbrallor å bankett?Considered most unladylike!?Känner mig rebellisk och då passar inte klänning...