...jag ger upp jag har fått nog!


Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda. Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind.





Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!





Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?


Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.





Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.


Så det så!

Go´natt dumma värld.

Under stundande helg kommer Kennelfullmäktige, KF - hundklubbarnas riksdag - att hållas i dagarna tre. Det är ingen djärv gissning att ordet för dagen kommer att vara "mentalitet".

På senare tid har det lagts ner åtskillig möda från SKK:s sida att förmå medlemmarna till uppryckning vad gäller efterlevnaden av organisationens målparagraf, den om främjande av avel av exteriört, mentalt, etc "fullgoda hundar". Eller åtminstone påminna om saken, i den händelse de glömt detta eller inte är intresserade, eller inte längre förstår vad det betyder och hur viktigt det är.

SKK har slitit och dragit för att puffa för den beramade BBC-filmen om den ämliga hundaveln för att på så vis få tillstånd en s.k allmän opinion att ta avstamp i inför viktiga KF-beslut.

Det har gått sådär.

Trots flera pressreleaser och påminnelser har den offentliga debatten inte riktigt velat ta sig...

Det var först när Marit Paulsen gick ut med lite synpunkter på hundavel inför sin EU-kandidatur som de åstundade rubrikerna dök upp.
Hur är det då tänkt att bli?
Så här svarade SKK:s ordförande Nils Erik Åhmansson:
"Hej Lisbeth!
Första frågan om FCI:s gruppindelning. Några förändringar är inte aktuella. Däremot kan man tänka sig att lägga ihop grupperna 4 och 6 respektive 7 och 8 i finalsammanhang om det är få hundar anmälda.
Andra frågan om hundars mentalitet. Som du vet pågår ett mångårigt och mycket omfattande projekt rörande hundars exteriör. Vad vi främst riktar in oss på är de raser där exteriöra överdrifter medfört att vissa hundraser fått försämrad hälsa. Vi har ju som du vet riktat oss både till exteriördomare och till uppfödare. Samtidigt arbetar vi intensivt på internationell bas eftersom hundvärlden är så internationell. Glädjande nog har vi fått popsitiv respons från flera kennelklubbar ute i världen och även FCI lyssnar på vad vi föreslår. För övrigt hänvisar jag till vårt nya PM angående rasspecifika domaranvisningar. Som du säkert förstår är detta ett mångårigt projekt, men det avskräcker oss självfallet inte.

Nästa stora fråga är naturligt nog hundars mentalitet. Här har vi SBK som förebild. MH-testet har nu använts i flera år och för närvarande pågår ju två forskningsprojekt som syftar till att utröna vad man nått fram till via dessa test. Nåväl, varför inte ett MH- test i flera raser. Vad vi ser framför oss är att en specialklubb som tycker sig märka att en eller flera raser har fått mentala brister, kan vända sig till SKK för att få hjälp med en kartläggning som kan vara till hjälp i avelsarbetet och vid bedömningar av olika slag. Det ter sig då naturligt att vi vänder oss till SBK för att vi gemensamt skall kunna arbeta fram ett lämpligt material.

Som jag nämnde är båda projekten mångåriga och ambitiösa och jag tror verkligen att båda dessa kan gagna oss alla."Hur ska SKK gå tillväga med projekten?Lite mer konkret skisserade SKK:s Vd när SBK-kongressen informerades:"Ulf Uddman tog upp aktuella exteriöra överdrifter: ”Sker det inte någon förbättring kan den yttersta konsekvensen bli att vi inte registrerar viss ras eller raser.”- För SBK är det tre raser som vi har satt observandumstatus på: collie, boxer och schäfer. Det finns detaljer på dessa raser som vi önskar att domarna inte premierar.Nästa stora satsning från SKK:s sida är hundars mentalitet.- För att visa att vi menar allvar har SKK ur överskottet avsatt fem miljoner till hundars mentalitet och exteriör, sa Ulf Uddman. Han påminde om att forskare i Stockholm och Uppsala fått 250.000 kronor för att ta fram ett ”Bas-MH” samt forskning och utvärdering av MH. - I budgetförslaget till KF avser SKK att tillsätta en kommitté för rasers mentalitet. En av utgångspunkterna blir självklart SBK:s mentalbeskrivning, MH. Men det finns också jakthundssidan, vallhundssidan och sällskapshundar att beakta, så att det blir lite bredare."Hur kommer det då att gå? Det är svårt att gissa, men förhoppningsvis vet vi mer på söndag kväll.

... är icke förbi!
Tappade mitt örhänge i hästhagen. Hittade detsamma dagen därpå. Det kallar jag underverk!
Så här var det; Ingrid och jag stod i hagen och nojsade - tillsammans med vår tre ponnyer. Ingrid upptäckte något på mitt högra öra som måste åtgärdas - ja, hon sköter om gamlingar hela dagarna, så hon är väl van... Förmodligen någon flärp som störde hennes estetiska sinne. Krokade av örhänget, etc. Sedan ägnade vi oss åt annat...
Sent på kvällen upptäckte jag att örhänget var borta. Ringde lilla I - nej, hon hade hängt tillbaka smycket på plats...
- Äsch var inte ledsen mamma - jag köper ett nytt! sa den vänliga och välbeställda dottern.
- Tack snälla du, men det går nog inte. Örisarna är från knappar till en 1700-talsdräkt, förkunnade mor och förlorade sig i minnen:
För att fira det framgångsrika borttagandet av diverse missprydande skrynklor (ja, man ska ju inte dö nyfiken...) hade jag köpt de här små hängena, från Ribbhagen (Antikrundan) med butik vägg-i-vägg med kliniken på Birger Jarlsgatan.
De är av guld och blå emalj, med en liten diamant och rosenstenar, betingade inget jättestort värde, vill minnas 3.200 i runda slängar. Men jag trivdes med örhängena och de är faktiskt de enda smycken jag har till vardags. Det s.k affektionsvärdet är stort!
Chansen att hittade den i en hage där tre hästar trampar omkring bedömdes som lika med noll. Traskade ner i morse och såg mig omkring. Den första fläck jag tittade ner på där låg det lilla hänget fridfullt vilande!
För övrigt var det en splendid dag igår; susade in till staden för att hämta Ingrid och hennes hundar Uno och Viggo. Far dömde tredje och sista dagen av RBK:s stora vårtävling, så vi skulle ägna lite kvalitétstid tillsammans. Odetta fick följa med på stadsresan, hon var duktig och varken pep eller kräktes...
Här hemma igen så ordnade den allkunniga dottern att mailfunktionen i min dator åter fungerade. Tack så mycket!
Ingrids skotte Viggo lekte fint med lilla Odetta, alla hundar umgicks, vi fixade med djuren, lagade och åt middag. En härlig dag! Och nu är hänget åter på plats!

Javisst, tillfällen som den här i Högbo Bruk för några år sedan, när Jack nio månader gammal, så småningom Ch Westorps Jack Mc Call, vann sitt första cert, BIR och annat lullull. Det var otroligt kul! To proud owner´s obviuos joy...




Men hur roligt eller ens meningsfullt är hundutställandet i gemen idag?




Jacks uppfödare Annika slår huvudet på den så kallade spiken i följande på sin hemsida:




"...tyvärr kan ju inte alla vinna och vi alla har ju olika "mål" med varför vi ställer ut. Någon är överlycklig bara för att delta och hunden sköter sig och någon anser att en bästa tik el. hanplacering inte är något värt om man inte får certet eller står som BIR och BIM. Inget fel i detta, man får lov att vara besviken eller missnöjd eller naturligvis SKIT nöjd. Vi har alla olika mål med varför vi äger en hund."




Precis så är det. Många åker på utställning för att det är en umgängesform eller någon slags livsstil Och sedan - om man har tur - kan ju hunden gå sta och få någon fin placering eller rent av vinna! Och tänk DENNA gång var resultatet ett HELT annat än på förra stället! För det är inte det som är grejen utan det mer spel- eller lotteribetonade. Ibland är det Bingo! och ibland får man lomma ut ur ringen med ett blått band eller värre, beskedlig min och själen i uppror. Jaha... Det är den här typen av utställare som ivrigt studerar domarkritiken, för att ur dess dunkla formuleringar kondensera fram några mindre dunkla omdömen om utställningsobjektet.




Yours Truly, hemska människa, åker inte på utställning för att umgås. Är alldeles för inriktad på vad som ska försigå i ringens mitt för att lägga märke till folk i omgivningen. Inte heller kastas mer än en förströdd blick på den mer eller mindre djupsinniga kritiken. Ställer ej ut för att "få en bedömning" som så mången aningslöst får till det. Jag, mitt världsliga kräk, vågar påstå att jag vet precis vad som finns i andra ändan på kopplet och lika bra som någon domare - nej bättre - känner såväl förtjänster som fel och brister på mina hundar. Det var väl att sticka ut hakan rejält? Ska svära i kyrkan en gång till och medge att tävlandet går ut på att vinna, inte att kämpa väl. Allt utom cert, CACIB, BIR eller BIM (eller motsvarande) är ett misslyckande som i förekommande fall kan ursäktas med att det faktiskt var någon bättre hund på plats.




Nuförtiden är man inte speciellt engagerad i av vad som "ovan är" - dvs finaltävlingar. Vad det beror på och orsakssammanhangen kan spreta i olika riktningar. Dels har domarna blivit oskickligare på att "kunna hund" - det hela blir mer en bedömning av konsten att visa hund. För det andra har utställningsarrangörernas resebyråverksamhet och besottenhet i okända storheter, gjort det hela märkligt ointressant. Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?




Många är utleda på bokstavsdomarna, andra blir uppiggade av tanken att få chans på ett okänt kort.




Våra kompetenta svenska domare med gedigen utbildning i bagaget får se sig frånsprungna av 28-åriga allrounders från öst. Det är bara att studera finaldomarna på de stora dubbelutställningar... Trots välkända och erfarna inhemska domare i startfältet är finaste biljetterna vikta för de vanliga hemska från Långt-borti-stan...



En del markerar på eget sätt... En av våra tungviktare avböjde att rycka in på en vakans med orden:




- Nej tack! Jag dömer inte på Invandrarverket...

Grattis våra katter Viktor, Hasse, Ture & Märta, som idag fyller tio år! Mamma Klara ville inte vara med på bilden.

6.05 i ottan: Vårdal, Roslagsbro - sex västgötaspetsar, åldrar 10 veckor-10 år, umgås och roar sig var och en efter sin fason.



...ju gladare vi blir!

***

9.00 Ska nu försöka åstadkomma vad som inte medhanns under gårdagen...

Den förmörkades av massiv huvudvärk, förmodligen orsakad av, tja, vadå? Tyvärr inte självförvållad...

Chefen har utrustat mig med en manick som ska stickas in i datorn och på så vis via ljudupptagning vara som stöd för minnesanteckningar å referat. Fiffigt eller hur? Tog mig evigheter att lista ut hur nymodigheten skulle fungera...

Husfadern var på kvälls- eller rättare nattsök, kom hemdånglande 24.15 - stackars han! Alla kamrater är på domaruppdrag in- och utrikes - hur orkar dom?

Idag har Ingrid telefonerats, kunde hon skjuta på dagens besök? Visade sig fungera bra. Jag MÅSTE bli klar med jobben först innan släktvergnügung och umgänge kan återupptas. Även ordnat med tio höbalar men ännu inte fått någon ordning på hästarnas sommarbete.Vi får stödutfodra med hö, slå gräs lite här och där, samt be till högre makter om regn så återväxten får en chans.

Nu har större delen av den hektiskt fullspäckade majmånaden gått; kongressen är avverkad, nästa helg är det KF... Däremellan måste jag tota till min deklaration, har fått anstånd av skattmasen.

Det kanske låter som Yours Truly bara gnäller, men så är inte fallet! Gillar när det är flyt och har inget emot hårt arbete. Detta är vårt öde, du är min bror...
Vi lever i den bästa av världar, äppelträden blommar, ekonomin är på fötter, bil till far är köpt och betald, vi fick underbara hem till våra små valpar...

Än lever Gud!

... på lilla O... Idé & design Pernilla W - tack så mycket!Obs nackens stolta resning, den intelligenta uppmärksamheten, den välskurna profilen... påpekar en förälskad, totalt partisk uppfödare...

Hinner inte skriva något mer här - bilden får visa stämningsläget för dagen!