Senaste inläggen
Igår var den värsta dagen i mitt liv! Min favoritplats är en skön filt på tvättmaskinen som står mot spismuren - alltid varmt och mysigt! Det är den härligaste kattplatsen på jorden! Och den är bara Min - ingen annan katt får gå dit!
Men vad händer? Jo matte tar min filt och stoppar den i Tvättmaskinen - fullkomligt onödigt om ni frågar mig... Och sen tar hon upp den - kall och våt - och hänger den på strecket på spismuren... Och detta utan att lägga dit någon ny filt för mig att sitta på! När jag hoppade upp höll jag nästan på att halka av! Min fina plats var inte ett dugg mysig längre - kall och hal och sen med den våta filten ovanför. Usch! Undrans på att man blir sur:
Så jag gick värdigt därifrån och bestämde mig för att ta igen mig från morgonens hemska upplevelser i våningen en trappa upp - dvs i husses säng. Men säg den frid som varar beständigt...
Matte har bestämt att vi huskatter ska träffa en liten taggig blekfis som också lär bo här på det här iofs trivsamma stället - en s.k kattunge. Isch...
Min mamma Klara och bror Hasse har träffat blekfisen. Det vara inte mycket att se, sa dom.
Jag har nog förstått att de finns andra katter i huset än vi, men det har inte stört mig. Bara de håller sig för sig själva. För jag är en snäll katt. Vilket syns på bilden med bror Hasse: Är man störst så måste man vara snällast (Bamse-style).
Det är alltså jag, Viktor, som talar. Jag är en välväxt katt i mina bästa år (11 år vikt hemlig). Tvåbeningar påstår att jag väger 8 kilo, men det måste väl vara ett misstag?
Alltså, vi låg för tillfället och vilade i husses säng, Klara och Hasse och jag. Och då kommer det inskuttande på tvären en skär blixt. Vi såg klart ogillande ut men låg kvar... Så hoppade blixten upp i sängen... vi låg kvar! Men krypet nosade på min svans och började leka med den. Då fick det vara nog!
Jag fräste och gick därifrån... Lite respekt kan man väl få kräva!
Och HELA den kvällen höll jag till i undervåningen. Dit har krypet inte hittat - än...
foto: Stina G
Konstellationen kan varmt rekommenderas! Det är inte klokt vad kul man kan ha med ett gemensamt intresse!
Det hela bygger på strikt rollfördelning samt ömsesidig respekt...
Marina, som är kattmänniskan i familjen, gör det som hon är helt suverän på; bestämma, räkna pengar, ha koll, anmäla/registrera, vara diplomatisk, samt bada och grooma katter.
Yours Trulys uppgifter är...hmm... enligt mer svepande symfoniska perspektiv... tänka ut strategier, ha blykoll på hälsoläget, sköta uppfödning i den mån den förekommer, utspisa god och näringsrik kost samt träna kattunge. Jag kör med samma metod som utlärdes av den berömde irländsk/svenske handlern och domaren Gerard O´Shea.
Fungerar jättebra - även på katt!
Att åka bil med Marina och våra katter till Sundsvalls Kattklubbs Jubileumsutställning påminner om Karl-Bertil Johnssons hemresa på Annandagen; segervimplar fladdrade morskt!
Först var det ett Berg som skulle betvingas... På toppen 242 meter rätt upp låg utställningsplatsen - vägen upp gick i bukter och finter och liknande mest en störtloppsbacke! Marina körde som en gud och upp kom vi efter en hiskelig färd...
Väl på toppen var vägen mödan värd!
Så startade Showen!
Mandys kritik av domare Veikko Saarela
Ormeryds Clint Eastwoods kritik av samma domare:
Lördag, 38 anmälda ABS 2
Vuxen hane, Maradan A-Pichichi PERa22, Christine Schedin
Vuxen hona, Maradan A-Silueta PERf, Christine Schedin
Kastrat hane, Rosenboms Yama Moto EXOn22, Karin Södersten
Kastrat hona + senior, Maria Grazia CucinottaPERf, Christine Schedin
Junior, Amor Trolls Glorious, EXOn22, Gun-Lis Lehtonen
Ungdjur, Yffranes New Moon Rising, EXOe, Marina Sigfridsson & Lisbeth Högman
BIS Kitten!
foto: Stina Granhammar
Och så blev det afton och morgon den andra dagen...
Söndag, 42 anmälda, ABS?
Vuxen hane, Maradan A-Pichichi, PERa22, Christine Schedin
Vuxen hona, Meibels High Heel, PERa02, Susanne Nyman & Christer Rosenqvist
Kastrat hane, Rosenboms Yama Moto, EXOn22, Karin Södersten
Kastrat hona + senior, Maria Grazia Cucinotta, PERf, Christine Schedin
Junior, Emelie av Dakina Biral, PERf, Susanne & Matz Klang
Ungdjur, Yffranes New Moon Rising, EXOe Marina Sigfridsson & Lisbeth Högman
På söndag dömdes Mandy av Steph Bruin, Clintan av Dothe Kae - båda killarna Bis-nominerades!
När det inte tävlades kunde man roa sig på varjehanda sätt; Mandy genom att riva sin utställningsbur och på så vis skaffa sig en egen hängmatta... ...medan hans mattar umgicks med trevliga kattvänner. Här blev vi bjudna på kaffe och kakor hos Stina G!
Det var mycket publik, lokalpressen hade dubbla uppslag om utställningen och även ett TV-team var där! Folk var otroligt vänliga, gratulerade och kramades så vi var alldeles omtumlade! Efter Mandys första BIS hade vänliga människor lagt in små presenter i hans bur, bl.a ett paket med fina leksaker! Tack, tack Susanne - det värmde och var så uppskattat!
Och så Best in Show nr 2...
Stina Granhammar fotade påpassligt denna bild av stilla ägarlycka - sekunderna efter BIS-finalen, tack så mycket!
Slutstycket:I min yra över Mandys första BIS skrev jag på Facebook: Veikko for President! Då hade jag inte en aaaning om att det rätta sakförhållandet... Herr Veikko Saarela, who gave our baby boy his first ticket, ÄR nämligen president i SRK - Suomen Kissaliitto ry - Finlands motsvarighet till SVERAK. Dessutom har han fött upp vår sort av raskatter - persian & exotic - sedan 1986 och dömt sedan 1994 - det är stort... samt förklarar det fina handlaget och den oändliga kunskapen och intresset.
Mandy: Matte jag SA ju att han var schysst... Jag spann som en hel bikupa och det gör jag minsann inte för vem-som-helst!
Our precious Mandy - Yffranes New Moon Rising - first homebred kitten - got all judges votes both days at Sundsvall Jubilee Show and was BEST IN SHOW KITTEN two days in a row!
Mandy - med egna ord:
- Vi har varit på Show! Det var jättelyxigt! Vi bodde på hotell 242 meter över havet! 20 meter till incheck... Utställningslokalen - en festvåning - var upplyst av 20 jättekristallkronor... ... å jag fick en utställningsbur som jag dekorerade på mitt sätt...
....det var 38 sådana som jag första dagen...
... då jag fick träffa domare Veikko Saarela...
... så jag fick hjälpa till med kritikskrivandet...
... sen blev jag nominerad till BIS-panelen... alla tittade på mig!
Paneldomarna var Raymond Allesandro Saetre och Anne-Gro Edström...och så min bästis Veikko förståss... Jag fick ALLA domares röster så jag blev BIS-kattunge!
Min kompis Clintan - Ormeryds Clint Eastwood - fick träffa domare Dothe Kae
från Danmark... Dom gilla också varann... ... hon var väldigt tagen av Clintans manliga charm...
... för att inte tala om hans fina päls...
Så Clintan blev också BIS-nominerad!
Ett tag tävlande vi också mot varann! Jag vann hi hi... Clintan blev bästa perser junior! Våra mattar blev jätteglada!
Jaha, så var man då igång enligt beprövat recept - one day preparing, two days showing, three days recovering...
Först hjemmefrontens behov och välbefinnande: städa, städa, koka hundmat för tre dagar, sortera och vika all veckotvätt... sköta om och utspisa de djur som inte ska med dvs nästan alla... Betala räkningar utifall-att...
Leta reda på och syna kläder för tre dagar och alla eventualiteter, packa, göra matsäck, få med alla utställningsprylar + kattmat för tre dagar, inte glömma Lillens egen sköna korg! Han ska inte med till showen men väl lämnas till husse Felix...
Trots denna virvlande rusch ser Yours Truly fram emot helgen! Vad är det då som är så roligt med kattutställningar? Jo, åka fort och långt i fin stor bil, pladdra om gemensamma intressen med glad dotter, bo på hotell och ha sig, träffa vänskapliga kattmänniskor - ja, på den här typen av begivenheter huserar man så tätt inpå varandra att folk måste vara trevliga mot varandra för att det hela ska fungera smidigt...
Two hours to go...
Sundsvall - here we come!
I helgen avhandlas SBK:s traditionella organisationskonferens. Vi är inte med...
Så därför innehas inget program eller annat som pekar i vilken riktning SBK-ledningen tänkt sig framtiden. Det enda som framkommit om organisationens verksamhet är registreringsstatistiken som kennelklubben tillhandahåller. Vare sig på SBK:s eller tidningen Brukshundens hemsidor berörs detta med ett ord...
I verksamhetsplanen 2009 anges målet en ökning av brukshundsrasernas registrering med 5 procent till år 2013. Det målet blir nog svårt att nå.
2009 minskade registreringssiffrorna för brukshundarna med 10 procent. Det kunde väl inte bli sämre 2010? Jodå, det blev en minskning med 15 procent!
Totalt minskade valpregistreringarna med 1,4 procent, undantas brukshundarna ökar övriga med 0,5 procent.
Är detta något att bekymra sig över?
Ja, SKK gör det. Så här sa SKK/VD till kongressen 2000:
- SKK menar att vi tjänar våra raser allra bäst genom att se till att de har en hög registreringsfrekvens.
Vi som påtalat detta och en hel del annat ang Brukshundklubben, har fått höra att vi är förgrämda föredettingar, m.m och att våra försynta påpekande bara är illasinnat förtal.
Men tänk om vi har rätt då?
Vi har jobbat för den här organisationen i 20-25 år, vi har bevistat 100-tals konferenser, fullmäktigen, kongresser, läst tusentals sidor protokoll. Vi har lärt känna alla toppfigurer under åren, en del bara alltför väl...
Vi tror oss kunna verksamheten utifrån och in, vi har verkligen jobbat med de här frågorna!
Obs. I fotot av våra medlemsmärken finns collieklubbens emblem med, men SCK behöver för den skull inte känna sig speciellt utpekad... De mesta av problemen finns s a s på ett högre plan.
Samtliga bruksrasers reg siffror finns på http://slutstycket.blogg.se/
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
||||
|