Bilder från Facebook foto:Malou Grossman   Vår ovanligt välväxte perserpojke Ormeryds Clint Eastwood, 8 månader (vikt hemlig)  är precis som en riktigt fin pekingese - "surprisingly heavy when picked upp"...

Här testar domareleven Malin sina krafter.

Vår käre Clint var riktigt i sitt esse - showade och demonstrerade sin manliga charm genom att flera gånger rulla runt på domarbordet till hörbar förtjusning från domare och publik.  

Här får domaren från Finland, Satu Hämäläinen, ta en närmare titt.   Clintan fick "naturligtvis" exc 1 och blev båda dagarna uttagen till nominering.

Utställningen var Fräsets välarrangerade internationella show i Tierp.

I helgen missades chansen till varje uppfödares dröm - att se sin uppfödning (i detta fall vår förstfödde) - debutera på utställning med att bli Best in Show Kitten.

Och detta pga av vårt oförstånd (ja vi var ju två om det...).

Lilla exotic kattpojken Mandy - Yffranes New Moon Rising - kom på sin första utställning, 3 månader gammal, brimming of Easter Promise... and presented himself to perfection!

Mandy, som är uppfödd på en "redaktion" - mitt arbetsrum - och aldrig träffat någon annan människa än matte, husse och naturligtvis meduppfödare och veterinär (i samband med bad resp vaccinering) och självklart aldrig sett sett en utställningshall med en massa folk, katter, ljud och nya lukter - detta lilla underverk uppträdde som en född showman - allt var spännande och kul!

Domaren var överförtjust - "Lovely boy, excellent overall" - och lyckan varade till det uppdagades att han var anmäld i fel färg - EMS-code EXO e 22. Det skulle vara EXO e... "We have a problem here..." 

 Dessa två onödiga siffror kostade förlusten av en BIS-nominering, och i slutänden BIS - vilket Mandy skulle ha vunnit, då övriga aktuella kattungar ej nominerades. Rasdomaren såg minst lika förtvivlad ut som uppfödare/ägare - och allt gjordes för att reda ut det hela. 

Ingen skugga må falla över SVERAK (övre kattorganisationen) eller arrangör (utmärkt organiserad utställning!) eller underbara domare och funktionärer.

Mandy blev undersökt av hela tre domare och man var hjälpsam och engagerad på allahanda sätt. De tabbymarkeringar som Mandys uppfödare (vi!) grundade vår tro på, förklarades vara "spöktecken" vilka spåddes växa bort... Sådant är inte lätt att begripa, så det hela var helt vårt eget fel. Men visst känns det lite bittert... 

Det spelar ingen roll hur välskapt, käck och näpen vår kattunge är, hur han charmade alla med sitt perfekta framträdande! Vårt lilla spöke...

Sådana är reglerna. Det vara bara att finna sig i med beskedlig min och själen i uppror.

And I wore a false smile as long that it hurts...

Danske colliegiale Tomas Rohlin har uppmärksammat Anjas (Steadwyn) inlägg på facebook, det är värt att citera:

 "And to-day in Kajani Int, Finland under Carin Åkersson,won SILVERLADY'S DREAM MAKER "Masi" CC, best male BOB. Littersister Vieno CC Best Bitch BOS. Their mother Toini CACIB Best Bitch-2. Vieno and Masi just 9 months, are sired by STEADWYN FIRE CASTER. "Castor" living now in Australia."

 Tomas Rohlin skriver vidare om sin Lars (Dk & N Ch Lakefield Lars Of Liable, nu tyvärr bortgång 10 1/2 år gammal) och hans barn o barnbarn (apropos att Sverige "dräneras" på goda avelshundar och colliekunskap):

Jag har sett Castor's brors 2 valpar, som bor i Danmark, idag. De är lika lovande som Micaels valpar från förra året. Och, de 3 i Tyskland ser minst lika lovande ut.

Och så ang det underbara förslaget på utdelande av cert (MH-kryss i rätt rutor):

Vi har blivit eniga om att vi nog inte kommer att dela ut cert i Sverige framöver pga bristande närvaro av kvalilficerade kandidater.

Jag minns att det första inlägg jag skrev på en "lista" i Sverige (1999), var om en ankdamm - den är nu verklighet! Quack quack! 

   Int & Dk & N Ch Lakefield Lars Of Liable fick en enda kull i sitt liv. 3 av valparna (6 totalt) har vunnit BIG på "alla raser utställning". Mocca blev WW och Alex och Moa har haft stora BIR på specialutställningar. Logan är korad och därmed SUCH och NUCH. Finske Carlos är FIN UCH... Tänk om Lars hade haft fler än en kull........... Den som i mina ögon var "pick-of-the-litter" är  fortfarande inte utställd!

Lars barnbarn och nu barnbarnsbarn och nog även nästa generation gör oss så glada (Alex i Brasilien och Tomas i Danmark).

Hur kan det komma sig att det det sker så mycket i collierasen utomlands (sett från Sverige) men att det är svenskar involverade?

Igen Colliegialt

Tomas

  Fick denna bild och text av Felix - försiktighetsvis med följande kommentar:

Hej mormis, jag gjorde den här på dej(hihi) ta det inte som en förolämpning utan mer som ett skämt bara och jätte bra att du äntligen skaffat ett fb-konto

//

Ja, vad säger man? Ganska likt faktiskt, fast mormor har mera hår och Mandy har inte fullt såå stora öron... Samt, med sådana barnbarn behöver man inga ovänner!

Nu e vi på gång på Facebook! Det var lätt som en plätt (om man vet hur...) - tack Ingrid! Har redan fått ett helt gång vänner - vad spännande!

Helt klart missbruksbefrämjande...

Dock sliter vi oss från detta och riktar uppmärksamheten mot helgens begivelser - utställning. Yahoo!

  Efter tisdagens skrävel om Facebook har här ägnats någon värdelös timma att försöka åstadkomma ett s.k facebook-konto (tror jag det heter). Steg ett gick jättebra; det blev en liten söt sida med profilbild å allt (se ovan). Men sen var det stopp. Snälla Ingrid har erbjudit sig att hjälpa till...

Har försökt att inte tänka på detta, men det är tji. Koncentrerar mig på helgens efterlängtade utställning - i dagarna två! Jippi å tjoho! Såå j---a kul!

Men så vandrar tankarna iväg - whi spottade FB ut mig?

Det finns absoluta dårar som bevisligen är med på facebook, så varför fixar inte jag det?

Vad ska jag då med detta? Har hittills motstått alla förslag och uppmaningar i den vägen, är inte riktigt säker på att FB är min grej... kanske för gammal för den här typen av sociala media, har aldrig varit intresserad av chattar, forum o dyl.

Men så framkom det att goda vännen Agneta är med på fejjan och använder sin sida på ett förträffligt sätt! A blir faktiskt 78 i år så då kan väl jag...

Men någonstans trilskades tekniken.

Iofs inte ovanligt. Det känns som man är omgiven av manickar som ständigt ska överlistas.

Tvättmaskinen är fortfarande inte lagad.

I måndags startade nästan inte min fina bil.

Å så nu detta.

Ingen stor grej men - men den gick min ära förnär. Har försökt fokusera på tidigare succéer - när var senaste gången någon sa en bra grej till mig? Kom inte på något. Får ta fram det grövre artilleriet: självimbillning. Intalar mig: Jag ÄR faktiskt bäst när det gäller! Det gick sådär...

Få se nu vad lilla I hittar på?

foto: Gunnar Lindgren

Hundsport kan vara spektakulärt förvisso, men inte helt lätt för en utomstående anamma. Som en Wagner-föreställning på Operan, for the happy few. Kring arenan sitter en hop bekanta med sina ryggsäckar och termosar och programmet med betygsrutor som noggrant fylls i och hela den här rekvisitan som hör till la claque och som har som syfte att skapa en gemenskap kring något vars värde i sig kanske inte är allom givet. Det kan vara rent hypotetiskt. Det väsentliga är den rituella sammankomsten med sina stränga cermoniel.

 Där sammanstrålar en lika invigd som bister expertis och fikar och röker och hoppar med benen, morsar kollegialt på varandra, gratulerar till framgångar och vinster, för att plötsligt, på en given signal som den utomstående omöjligen kan uppfatta, hoppa upp och slå sig för pannan eller jubla eller gripa efter penna och papper. Någonting har hänt. En favorit har felat. En hund har tappat svansen.

  Yours Truly kan tala om vad det beror på - Damen i Svart har slagit till igen. Jag råkade nämligen passera...

Sedan lång tid har jag insett och förlikat mig med att ha denna skadliga inverkan på omgivningen. Sätt mig i en ny bil och motorn börjar genast hosta till ägaren stora bestörtning. Släpp in mig på ett slott och genast rämnar gobelängen och röta går i spinetten. Otaliga är de nyvunna bekantskaper som till sin egen olycka blivit observerade av Yours Truly; genast går de strålande karriärerna i stå! Man blir bortröstade på KF, hamnar på hal is, entledigade från sina uppdrag eller får brev från ordföranden med uppmaning att kasta in handduken.

De som känner mig väl - familj och nära vänner - kan intyga att det fungerar såsom ovan beskrivits... Ingrid påstår t o m att hennes mor utsöndrar teknikfientliga strålar! Men riktigt så enkelt är det inte... Yours Truly vill edligen försäkra att de destruktiva krafterna är helt bortom min viljas kontroll!

Utrustad med en dylik förmåga är det förståligt att min omgivning kan irriteras...Att döma av inlägg på bloggar och motsvarande finns det några personer vilka synes hata mig. Detta är inget som söker mig, de flesta är obekanta, vissa vet jag inte ens hur de ser ut. Så hatarna - det kan röra sig om något halvdussin - kan Yours Truly inte göra så mycket åt i den mån jag över huvud taget tänker på dem. Det har inte kunnat undgå mig de ondsinta nu momentant råkat illa ut på olika vis - stackarna! Obs ej ironi! En kvartett har t o m fått uppsöka läkarvård, även deras hundar blivit sjuka, vilket jag uppriktigt beklagar. En omsorgsfullt planerad parning resulterade i en tom tik... Tillfälligheter?

Nej, jag vet precis hur det ligger till.... Damen i Svart har varit framme igen.

Sorry!

Nu är vi med!  http://www.facebook.com/

Högbo 2005 (Ch )Westorps Jack Mc Call 9 mån - cert BIR,m.m.  - to the obvious  joy of Yours Truly