Så här står det i SKK:s grundregler.... 

1:4 att i anslutning till prov, utställning eller
tävling inte agera på sådant sätt att det
påverkar andra hundars chanser till rättvis
bedömning och att inte heller uttala sig
nedsättande om andra hundar, funktionärer
eller deltagare.

I takt med ökande Internet- kommunikation har skett en olycklig förskjutning från tillfredsställande av subjektiva missnöjesyttringar på tu man hand över telefon till spridande av dokumenterade meningsyttringar av förtalande och klimatförstörande karaktär via nya media.

Alltså: har en enskild person rätt att på blogg/hemsida vräka ur sig vad som helst om namngivna, människor som inte kan försvara sig?

En missnöjd utställare, av de numera allt vanligare typen "kan allt vet inget" har riktat in sig speciellt på icke-specialistdomare. Senast är heder och ära tagen av ett par av våra mest erfarna och respekterade domare. I flera blogginlägg ifrågasätts namngivna domares kompetens och hur de blivit godkända på rasen. Det kan man tydligen göra riskfritt nuförtiden, eller...?

Kan meddela att här sket bloggerskan i badbordspumpen! Ursäkta detta folkliga uttryck från Roslagen, men det beskriver sååå väl vad det är fråga om...

I en anmälan till SKKs disciplinnämnd föreslår en av de uthängda domarna att DN prövar om yttrandefrihet utan ansvar råder i den svenska hundvärlden och inför SKK. Det är angeläget att förhållandet prövas inom den svenska kennelorganisationen innan civilrättsliga prövningar initieras.  

Utmärkt om detta grasserade ofog blev ordentligt genomlyst, det är på tiden! Så vitt Yours Truly är bekant vore det första gången inom SKK.

Ett 60-årigt liv med hund och mer än 40 år som uppfödare har givit en hel del erfarenhet.

A) Bl.a är Yours Truly numera förstärkt i övertygelsen om att god karaktär är i högsta grad ärftligt och att det finns inga genvägar. Visserligen kan man med omsorgsfull socialisering (och en helvetes massa träning) göra livet lite lättare för en karaktärsmässigt sämre rustad hund, men huru mycket bättre är det inte om de goda egenskaperna finns där från början...

B) Den säkraste vägen till god karaktär är en stamtavla full med topp-utställningshundar! Och då menar jag inte de förhållandevis hyggliga hundar som högst varannan gång får tilläggsmeriter till den släta ettan och först vid 30:e försöket lyckas tillkämpa sig championat, utan naturbegåvningarna - de hundar som redan från början står och "äger hela ringen". Hundar som i sin medfödda karaktär har så mycket attityd, det är dem man ska satsa på. Är de dessutom från en topp-uppfödare, eller resultat av samarbete mellan två eller flera ledande kennlar, så mycket bättre. Och med det menas talangfulla och kunniga personer som är duktiga på att "pick from the nest" - välja ut och fortsätta med de bästa, mest självsäkra valparna med "vinnande attityd". 

Det blir inga finaler för hundar som inte är snälla, glada och positiva...

Alla kloka uppfödare vet att detta påstående är sant!

Glädjande nyheter från Anja Ejerstad! Anja är som alla vet sedan många år en ledande uppfödare av collie. Grattis Anja och Castor - lycka till i nya ringar! Anjas fina Castor = Steadwyn Fire Caster - BIR-vinnare på Stora Stockholm bl.a - är nu framme i sitt nya hemland, Australien!   

Så här skriver Anja:

"Castor började sin långa resa måndags kväll, då han fick övernatta i Vallentuna. då han blev hämtad hos mig till Vallentuna för att övernatta där.

På tisdag eftermiddag när alla formaliteter med papper och gränsveterinär var överstökade, lastades

han från gargohallen med truck in i flygplan till vidarefärd till London. Återigen avlastning och transport till en karantän , där han blivit utfodrad och rastad.

 Onsdag kväll pålastning till vidareflyg till Singapore. Återigen omlastning på ett annat planför vidare transport till Perth, Australien , där han landade vid midnatt (vår tid) på torsdag kväll.

 Från London till Perth i en bur hela tiden med vattning. Men ingen rastning. Ett helt dygn.

Räknade att han har fått åka truck 6 gånger med på och avlastningar. Väntetiderna i gargohallarna, där jag vet är livat värre med truckar i skytteltrafik. Plus allt smällande med truckar och  bommar etc.

Jag har ju skickat hundar som fraktgods ett par gånger  tidigare och sett hur allt fungerar. Inga "skyddade verkstäder " precis.

Mycket värre än då  när man själv följer med och pålastningen sker från vanliga avgångshallarna.

 Trots denna långa påfrestande resa hade personalen på karantänen (där han ska vistas 30 dgr) berättat

för hans blivande ägare att han mottog dem med glatt och positivt  utan minsta rädsla för något och direkt anpassat sig där. "A real happy dog " hade de sagt.

Detta fick även matte Kathleen & hennes mamma bekräftad vid deras första möte tidigt i morse.

För mig den här veckan har varit oerhört lång och jobbig  och tankarna bara varit hos Castor hela tiden, tills jag fick dessa härliga bilder från deras allra första möte.   

Nu kunde jag pusta ut.

Visserligen vågade jag vara nästan helsäker på att resan inte skulle vålla honom några bekymmer, men inte alls som han varit här hemma och på utställningar, som bl.a  i Stora Sthlm.

Det är en sån här mentalitet jag föredrar  hos mina collies. Vardagsmentalitet plus lite till utan att

luta mig på kryssen på ett MH i min avel.

Jag är så glad att jag efter en lång betänketid beslutade mig att  skicka Castor till Australien ,där hans kvaliteer  kommer att bli mycket uppskattade.

Både för hans  mentalitet plus för sin skönhet. "He is magnificent" skrev Kathleen.

Här i Sverige skulle han ha  bedömts efter kryssen på en halvtimmes beteende på en MH bana någonstans i skogen."

  Ja ja, jag vet... Bloggtiteln, senaste illustrationen med, hjärtan, stjärnor (human & otherwise) och allt - det hejdlösa skrytet - nej glädjen över fin bil, uppiffat hem, ny dator och framför allt lilla valpen Rasmus, är no-no i Janteland....

Jag har inga illusioner om mig själv, är säkert i många personers ögon - och någon gång i mina egna - en förfärlig människa...

Men för ögonblicket är det av med tagelskjortan!

Häromdagen kom räkningen på datorn (svälj) - annat nödvändigt ska också betalas, oklart hur. Så här ska arbetas! Men först...

Denna ljuva första junimorgon vill jag njuta av tillvaron precis som den är - eller förefaller att vara:

Solen skiner, äppelträden blommar, fåglarna sjunger allt vad de orkar...

Idag ska pållarna åka på sommarbete, snyft - men skönt för dem. Yours Truly ska åka till veterinären för anbefallda vaccinationer - om penningarna räcker (och det gör de nog) ska blommor inköpas till amplarna. 

Än lever Gud!

Design: Pernilla W 

Letade efter passande bild till inlägget om skyttar - å så lajbans med min nya fina dator, man kan göra så mycket kul! Så det får bli denna från tiden det begav sig - Yours Truly i det illustra sällskapets mitt. Alla födda i Skyttens tecken!   Kikade lite på nätet om mitt stjärntecken:

Skytten kombinerar eldens element, föränderlighet och planeten Jupiters storhet och positiva energi. Hans intelligens, vidsynthet och upptäckslusta gör honom till en en bra kompanjon eller partner. Ofta gör han upp storslagna planer, men hyser sedan en viss motvilja mot att ägna sig åt detaljerna. Han är expansiv, kunskapstörsten kan därför te sig sakta men stabil. Filosoferande och tänkande kan ibland bli viktigare än mer jordnära uppgifter, som att städa och hålla ordning hemma till exempel.

Längtan efter personlig frihet kan ibland vara så stor att ingenting får går före. För skytten är det viktigt att fritt kunna utveckla sin egen personlighet. Öppenhet är också viktigt för honom och skyttar är i allmänhet mycket pålitliga, generösa och trevliga personer.

Element: eld Kvalitet: föränderlighet Polaritet: positiv Nyckelord: Jupiter, expansion, öppenhet, frihet, rymd, resa, filosofi, optimism, häst och metallen tenn.

Positiva karaktärsdrag: flexibel, frihetsälskande och vänlig.

Negativa karaktärsdrag: taktlös och ombytlig.

Människokroppen: höfter och lår, benbyggnad.

Det stämde förbluffande bra! Intelligent & vidsynt? Självklart!

Pålitlig & generös? Ja-a! Ont i höft & ben? Usch! Taktlös? Ja, tyvärr...

Design: Felix   

Ulvus National Detective Agency:

Sgt Rasmus:

- We never sleep...

Yours Truly har för ögonblicket lite tråkigt - dessutom arbetsskygg med krävande uppgifter framför sig - därför får det bli ett ögonblicks datorlek och drömmar över Rasmus och hans leksak i trädgården och solstrålarna leker i valppälsen. Lycka! Jag tycker han är så söt och fotot visar precis och fint hans sanna jag - nyfiken, pigg och trygg.   Elite (occasionally spelled élite) originally latin eligere, "to elect".

  Från politikerhåll (FP) har kommit ett nytt och välmenande förslag i akt och mening att ge arbetslivserfarenhet och innehåll i tillvaron för skoltrötta elever. Det ska skapas 8.000 lärlingsplatser. Isn´t that lovely? Absolut oantastligt och bra - eller?

Man undrar i vilken verklighet kära folkpartister lever? Vet de något om dagens arbetsliv? Alltså hur det ser ut på verkstadsgolvet... I dagens slimmande arbetsliv finns absolut ingen personal som kan avsättas som handledare till några lärlingar. De som säger däremot vet faktiskt inte vad de talar om!

Ingen djärv gissning att man saknar erfarenhet av verkstadsgolvet...

Samma sak gäller det stora mentalprojektet som SKK satsar miljoner på. Denna tanke har sitt ursprung ur en liten med inflytelserik utomparlamentarisk grupp - inget ont i det - vars mest högljudda tillskyndarna är av samma typ - annorlunda herrar, ivriga och välmenande damer, även någon riktigt ondskefull tant - som dyker upp varhelst något ska räddas, i detta fallet hundrasen collie. Även här är det långt från verkstadsgolvet. Vad som förenar, förutom inbördes beundran, är bristande erfarenhet av hund och uppfödning. Omsorgen om mentalitet låter bra... Någon däremot? Framför allt passar det utmärkt att köra fram till media och politiker.

Projektet lider dessvärre av påfallande demokratiunderskott. Vad SKKs högsta beslutande organ beställt och godkänt i verksamhetsplanen är en utvärdering av befintligt MH - det test som använts av brukshundklubben sedan slutet av 90-talet - inte skapande och  igångsättning av ett helt nytt test. För att öka förvirrningen ändrar det nya testet hela tiden syfte och namn och tidpunkt för praktiskt officiellt införande. Det spelar ingen roll hur många frågor styrelsen ställer eller invändningar och betänkligheter som görs eller till och med reservationer - det stora mentalprojektet ska genomföras till varje pris. Ingen har kunnat förklara hur det hela är tänkt att fungera "på verkstadsgolvet"...

Någon som vet?

SKK bedriver en omfattande tävlingsverksamhet: 300.000 tävlingsstarter vid mer än 6.000 tillfällen, 50 olika tävlingsreglementen.

Det är en mångmiljonindustri, en kulturell verksamhet som borde sättas in i ett större socialt sammanhang. Det har ingen tänkt på att göra.

Vad är det som räknas? Bara det som syns? I ringarna, resultatlistan, Hundsport, sponsorer, betalande publik...

Vad som är förutsättning är märkligt anonymt och ansiktslöst - det som sker i styrelserum och korridorsnack. Där huserar folk som mer ser till det som syns. Eller vad som synes vara. Vilket märks.

Praktiskt taget vilken klubb som helst, som ansökt om att få arrangera en utställning eller annan tävling eller provverksamhet, beviljas tillstånd till densamma. SKKs tävlingsverksamhet regleras av en myrstack av bestämmelser.

För att inte minst hålla de tävlande i schack producerar SKK centralt en strid ström av etiska regler och andra krav. SKK-funktionärer, alltså domarna, får städse nya förhållningsorder, ex vis SRD(SRD-lista över raser som bör uppmärksammas angående risker för exteriöra överdrifter). Domare ska också (numera) kontrollera inte bra att prislistan är korrekt ifylld, utan även icke önskvärda trender ang frisering m.m Det finns ingen hejd på hur mycket som ska hållas koll på i världens bästa hundsportland.

Däremot är det sämre beställt vad gäller förhållanden under vilka kontrollanterna, dvs domare och andra funktionärer, ska verka. Detta anses vara ett självspelande piano.

Ponera att du, kära bloggläsare, är auktoriserad exteriördomare och får inbjudan att döma på en tvådagarsutställning i vårt land. Glad packar du din lilla ränsel och beger dig till den anbefallda orten. Du har pluggat på aktuella rasers standard, du kanske ska förbereda dig för andra åtaganden, undervisa domarelever eller annat som hör till uppdraget. Givetvis har du med flera ombyten av kläder samt utrustning för alla eventualiteter - det är utomhusutställning.

Väl lyckligen på plats blir du för din inkvartering anvisad ett avsides beläget pörte långt under vandrarhemstandard. Ja, inte träbänk och stampat jordgolv, men blott snäppet däröver... Dit ska du mellan dina åtaganden släpa din värkbrutna lekamen och försöka få några timmars vila och kanske till och med sömn. Är det tänkt.

Man skiljer tydligen på folk och folk - de "finare" domarna, alltså utrikes, får bo lite bättre och mer centralt. Våra vanliga inhemska förväntas klara hemska inkvarteringar:

Ingen lampa i taket, inget bord, ingen stol, ingen plats att ställa resväskan. Det saknas uppvärmningsanordning, det saknas galgar i garderoben, på golvet ligger en skrynklig extrakudde... Visserligen slipper du just denna gång dela dusch med andra personer, men det är tji toapapper på toaletten. Ingen TV, ingen telefon - i kennelvärldens funktionärsboende kan ingen höra dig skrika...

Visserligen ser mottagandet inte alltid ut på detta sätt som på en utställning nära dig, men tillräckligt ofta. Att ställa upp och döma är att "se till hemmafronten", som en luttrad domare uttryckte det.

Det här är ett sorgligt försummat område. Till de iögonenfallande och chockerande brister hos många utställningsarrangörer hör det nästan pinsamma förhållandet att man är ur stånd att organisera logistik, boende, förtäring och service för sina viktigaste funktionärer. SKK-lorganisationen företräder ett land där man till fulländning drivit allt som hänger samman med administration och kamerala funktioner. Alla fiffigheter med omhändertagande av gäster vid seminarier, konferenser och annat demokratiskt och fint är väl utvecklat här. Den svenska modellen är ett föredöme. Varför gäller inte detta slagord även den tjusiga hundsporten?

I förskräckande omfattning är hundsport-arrangörer i Sverige mer borta i funktionärsservice än motsvarande i värsta bananrepublik.

Men klagas det då inte på skraltiga arrangemang? Jo förvisso, men klagomålen kommer oftast från tävlanden. Utställningsarrangörer kan bli av med tillståndet, men det är så dags då.

Förhållandet är väl känt och förväntas uthärdas med jämnmod. I slutna sällskap kan man skratta och jämföra sina historier: "Tänk när jag fick loppor i XX-vik..." och till och med spruta lite eld: "Jag tackar aldrig mer ja till att döma där eller där.."

Utställningsdomare är rädda om sina mödosamt tillkämpade auktorisationer. SKK är ju ett monopol bevars. Den som upplevs som besvärlig eller rent av illojal kan hamna i blåsväder och sen kan det vara kört. Det är i alla fall så som de mer ängsligt korrekta brukar förställa sig och stillatigande fortsätter att låna galgar och toa-papper av varandra.

I det offentliga rummet har SKK-oppositionen inte mer krut i sig än en bukett påskliljor.