Ett 60-årigt liv med hund och mer än 40 år som uppfödare har givit en hel del erfarenhet.
A) Bl.a är Yours Truly numera förstärkt i övertygelsen om att god karaktär är i högsta grad ärftligt och att det finns inga genvägar. Visserligen kan man med omsorgsfull socialisering (och en helvetes massa träning) göra livet lite lättare för en karaktärsmässigt sämre rustad hund, men huru mycket bättre är det inte om de goda egenskaperna finns där från början...
B) Den säkraste vägen till god karaktär är en stamtavla full med topp-utställningshundar! Och då menar jag inte de förhållandevis hyggliga hundar som högst varannan gång får tilläggsmeriter till den släta ettan och först vid 30:e försöket lyckas tillkämpa sig championat, utan naturbegåvningarna - de hundar som redan från början står och "äger hela ringen". Hundar som i sin medfödda karaktär har så mycket attityd, det är dem man ska satsa på. Är de dessutom från en topp-uppfödare, eller resultat av samarbete mellan två eller flera ledande kennlar, så mycket bättre. Och med det menas talangfulla och kunniga personer som är duktiga på att "pick from the nest" - välja ut och fortsätta med de bästa, mest självsäkra valparna med "vinnande attityd".
Det blir inga finaler för hundar som inte är snälla, glada och positiva...
Alla kloka uppfödare vet att detta påstående är sant!
Glädjande nyheter från Anja Ejerstad! Anja är som alla vet sedan många år en ledande uppfödare av collie. Grattis Anja och Castor - lycka till i nya ringar! Anjas fina Castor = Steadwyn Fire Caster - BIR-vinnare på Stora Stockholm bl.a - är nu framme i sitt nya hemland, Australien!
Så här skriver Anja:
"Castor började sin långa resa måndags kväll, då han fick övernatta i Vallentuna. då han blev hämtad hos mig till Vallentuna för att övernatta där.
På tisdag eftermiddag när alla formaliteter med papper och gränsveterinär var överstökade, lastades
han från gargohallen med truck in i flygplan till vidarefärd till London. Återigen avlastning och transport till en karantän , där han blivit utfodrad och rastad.
Onsdag kväll pålastning till vidareflyg till Singapore. Återigen omlastning på ett annat planför vidare transport till Perth, Australien , där han landade vid midnatt (vår tid) på torsdag kväll.
Från London till Perth i en bur hela tiden med vattning. Men ingen rastning. Ett helt dygn.
Räknade att han har fått åka truck 6 gånger med på och avlastningar. Väntetiderna i gargohallarna, där jag vet är livat värre med truckar i skytteltrafik. Plus allt smällande med truckar och bommar etc.
Jag har ju skickat hundar som fraktgods ett par gånger tidigare och sett hur allt fungerar. Inga "skyddade verkstäder " precis.
Mycket värre än då när man själv följer med och pålastningen sker från vanliga avgångshallarna.
Trots denna långa påfrestande resa hade personalen på karantänen (där han ska vistas 30 dgr) berättat
för hans blivande ägare att han mottog dem med glatt och positivt utan minsta rädsla för något och direkt anpassat sig där. "A real happy dog " hade de sagt.
Detta fick även matte Kathleen & hennes mamma bekräftad vid deras första möte tidigt i morse.
För mig den här veckan har varit oerhört lång och jobbig och tankarna bara varit hos Castor hela tiden, tills jag fick dessa härliga bilder från deras allra första möte.
Nu kunde jag pusta ut.
Visserligen vågade jag vara nästan helsäker på att resan inte skulle vålla honom några bekymmer, men inte alls som han varit här hemma och på utställningar, som bl.a i Stora Sthlm.
Det är en sån här mentalitet jag föredrar hos mina collies. Vardagsmentalitet plus lite till utan att
luta mig på kryssen på ett MH i min avel.
Jag är så glad att jag efter en lång betänketid beslutade mig att skicka Castor till Australien ,där hans kvaliteer kommer att bli mycket uppskattade.
Både för hans mentalitet plus för sin skönhet. "He is magnificent" skrev Kathleen.
Här i Sverige skulle han ha bedömts efter kryssen på en halvtimmes beteende på en MH bana någonstans i skogen."
Halla
2 juni 2010 07:43
"Den säkraste vägen till god karaktär är en stamtavla full med topp-utställningshundar!" Ja.. kanske om man talar om sällskapshundar! Men polisen, tullen och folk som tävlar i toppen i lydnad/agility/bruks har ju en annorlunda perspektiv. ;)
lisbeth
2 juni 2010 07:53
Halla - jag har god lust att svara på det här...
Nu var det inte "polisen, tullen och folk som tävlar i toppen i lydnad/agility/bruks" som det är fråga om utan om hundar med harmonisk och stabil vardagskaraktär.
Nilla
2 juni 2010 07:54
"Den säkraste vägen till god karaktär är en stamtavla full med topp-utställningshundar!"
DÄR håller jag inte med dig Lisbeth det finns hur många trevliga hundar som helst med bra karaktär där varken mor eller far varit i närheten av en utställning! Och jag vet hudnar som INTE är så trevliga visd sidan av ringen !! En hund kan drillas till att sköta sig i ringen, sen hur den uppför sig utanför är en annan sak!
Har även sett lydnad Champions som inte går att ha lösa utanför apell plan...
Så nä stamtavla & utställning avgör INTE om hunden har god karaktär anser jag...Det ska såååå mycket annat till..
Mvh Nilla
lisbeth
2 juni 2010 08:10
Nilla - jag menade så klart inte hundar som drillas till hyggligt framträdande i ringen (eller i lydnad, bruks, etc) - tillhör kategorin " ligger en helvetes massa träning" bakom.
Vad som avses är hundar som är snälla, glada, positiva "redan från början" - kommer från uppfödare som satsat just på egenskaperna med sikte på framtida lagerbärsblad i ringen.
Att ha valpar till försäljning som högsta mål och syfte är lite torftigt tycker jag...
http://ulvus.bloggplatsen.se
Nilla
2 juni 2010 08:25
Ja fast jag tycker inte att god karaktär & utställning går hand i hand...
Finns uppfödare som det inte går så bra för på utställning, men dom har super trevliga hundar med bra karaktär! Hur hunden ser ut & hur hunden är två skilda saker & jag anser att inte domarna hinner märka det på den korta stund hunden är i ringen, som sagt hundar kan drillas till det mesta!
Kram
Gunilla
2 juni 2010 08:35
I love you Lisbeth! Så rätt skrivet och tänkt...Grattis till Anja som återigen fått fram en superstar och det med sunt uppfödarförnuft... Dock måste man ju MH:a för att få regga collies, men det kan man i det stora hela strunta i när man är raskunnig. Kul att läsa att ännu en superstjärna för collie har kommit rätt.Tyvärr försvinner ju dessa stjärnor från Sverige och det är ju här vi behöver dem kanske mest, speciellt som det blir fler och fler arga och på andra sätt mentalt störda collies...
lisbeth
2 juni 2010 08:56
Nilla - valpar ärver ju inte föräldrarnas meriter (utställning, bruks, lydnad) - oavsett om dessa är framdrillade eller ej.
Men ack så trevligt och bra om positiv attityd finns där redan från början... Så mycket lättare och behagligare för alla parter!
http://ulvus.bloggplatsen.se
Ulf
2 juni 2010 09:09
Hmm, jag tycker man blandar äpplen och päron. Om man nu skall tävla i toppskiktet väljer man en ras och en individ som kan passa för detta. Varje ras och individ har sin karaktär. Siktar man mot att föda fram en god samhällsmedborgare så är det bra. Att det sedan kan finnas några individer som man kan få olika tävlingsresultat på så är det inte fel. Jag vill därmed säga att man skall inte försöka likrikta en hel ras bara i tron att det blir tävlingsekipage av alla. DÅ kan det gå fel. Jag har sett andra individer som har bytt miljö och varit helt trygga i sin nya omgivning. Det kallar jag att hunden har en grundtrygghet som den får genom god avel och god uppväxt med social träning. För detta behövs en stor erfarenhet och god kunskap. Ett kryss i en ruta på ett protokoll väger MYCKET lätt i sammanhanget. All heder till Anja som lyckats så bra !
Anita W
2 juni 2010 10:14
Jag tror, FÖR FÖRSTA GÅNGEN, Lisbeth inte riktigt skrev vad hon menade eller ville få fram
Jag vet att hon inte menade utställningshundar som så. Att de snygga hundarna är att bara föredra i aveln.
Kanske det var menat att erfarna uppfödare avlar inte på hundar som inte har toppen karaktär (hoppas jag), är stabila och rastypiska metalt Att de sedan lyckas få fram vackra hundar också är bara ett bevis på deras kunskap och erfarenhet
Naturligtvis går god karaktär och utställning hand i hand. Vad i hela friden tänker du på Nilla?
Karaktär går hand i hand med ALLT. Utställningar, arbetsplan, vardagslivet, avel osv
Nej, attityd kan inte alltid "fås" fram i avel men en clever uppfödare vet vikten av stabila föräldrardjur och därefter den "livsviktiga" uppfostran i valplådan där du, som uppfödare drar nytta av din erfarenhet, har du ingen så lär dig av dem som kan. Du bör lära dig att socialera dina valpar från tidig ålder. Vid tre v. är det (kan bli) kris i en valp´s liv skulle något gå snett. Låt folk hantera valpar, låt de träffa andra raser/arter (då kanske inte vid 3 v.)
OM EN VALP (ELLER VUXEN) INTE SÄTTS I SITUATIONER HUR KAN DEN DÅ LÄRA SIG ATT HANSKAS MED DEM?
Mina valpar tillbringar/sover med vuxna hundar av andra raser. Får nyp och utskällning med råge ibland. Så är det riktiga livet och INGEN av mina hundar har varit nervösa eller okaraktäristiska på något vis
Som någon också skrev, domaren ser inte en hunds karaktär på de två ringa minuterna den dömer en hund. Faktiskt väldigt ofta MEN jag blir lite trött på att allt skylls och överlastas på domaren när i verkligeheten det faktiskt är uppfödarens skyldighet att välja avelsmatrial , både i temperament och skönhet. När något går snett så är det med en gång domarens fel för att den premierar vinstrika hundar och alla då använder dem.
MEN GÖR INTE DET OM NI INTE TYCKER OM DEM!! Är det svårare än så? Har ni ingen egen vilja, inga egna förslag och tankar eller är det bara att "leka följa John"??
Och JA, det finns så så många härliga hundar som aldrig ses i en show ring eller andra akrivitetsplaner. De behövs för "den vanlige hundägaren" Men det utesluter inte heller den andra typen vi nu disskuterar
Ett ps föe de som tycker utställnings hundar är bara en stående staty De hundarna har ju tränats och drillats mycket likt en lydnads hund. De får inte sin attityd och showmanship med anmälningsblanketten. Deras temperament,välvilja och karaktären att vara "säker" på ett utställningsområde säger väl en hel del.
Och JO, det finns avvikelser, skräckexemplarer över allt, om allt
http://www.svedala.2u.se
Marina
2 juni 2010 11:34
Jag håller helt med Mor, jag förstår exakt vad du menar!
Nilla
2 juni 2010 16:53
Ja vad jag tänker på är inte helt lätt att veta Anita... Vad jag menar är att hunden inte måste ha bra karaktär bara för att den går bra i ringen, momentet att gå i ringen kan läras in som allt annat, har sett hanar som står klockrent brevid hanar i ringen men utanför göra utfall mot samma hanar..
Jag förstår vad ni menar & självklart så har dom flesta hundar som ställs ut bra karaktär..Men att man just kan säga att det är toppvinnaren som har bäst karaktär det tycker inte jag, men återigen det ÄR JAG som tycker det, det behöver inte betyda att jag har rätt, men det är MIN uppfattning.
Man ska akta sig för att stirra sig blind på en stamtavla & bara avla på utställning meriter.
Ställer själv ut som du vet men ack så sparsamt, jag ställer för att det är kul!!
Att man ärver god karaktär det kan jag hålla med om, det ser jag ju bara på Rocky(pappa)&Rex(Son), Men sen så tror jag att miljön är väldigt avgörande också, du kan få hem en valp som är super mentalt & stabil, men göra den till ett nerv vrak..
Mvh Nilla
Taina
2 juni 2010 17:24
Jag förstår exakt vad som menas.
Vissa hundar från vissa linjer ger ett tryggt och ett harmoniskt intryck. De är värdiga, stabila och "artiga":-)
Vi ler och njuter när "den" kommer in i ringen. Ringside SER vad som är kvalitet och vi låter oss inte luras av klantiga, osäkra domare som tar fram jyckar som inte är värdiga enligt oss...
Fast ibland så är det kanske för lätt att sitta vid ringside och döma:-)))
Taina
http://www.chiroskas.se
lisbeth
2 juni 2010 17:58
Oj då - vilket liv det blev...
Jag tror detta berör en nerv i flertalet läsare - även människor normalt sympatiserar med det mesta av vad jag skriver anmäler här delvis divergerande åsikter...
Jag tror att det beror på att man inte riktigt kan ta in vad som står i inlägget. Ska utveckla det lite mer.
För jag menar precis det som står här, tar inte tillbaka ett ord!
Nilla - stamtavla har en viss betydelse - alltså det är hundar som jag sett och gillat, meriterna sk---r jag i... Det är individen jag bryr mig om.
http://ulvus.bloggplatsen.se
Nilla
2 juni 2010 18:08
Klart man ska titta på stamtavlan, det vet du att jag gör också Lisbeth..Men man ska akta sig för att stirra sig blind på den.. Det säger mig mer att träffa hunden & bilda mig en uppfattning....
Nu vet inte jag hur det är i andra raser (har ju Västgötaspets) Men jag tycker nog att dom flesta uppfödare har bra hundar & alla får nog en & annan individ som inte är bra även om den har bra stamtavla & utställningsmeriter i släkten.
Mvh Nilla
Duritzan
2 juni 2010 19:01
Tack Lisbeth för denna förklaring. Jag hade svårt att förlika mig med den första versionen, men inte tid att försöka formulera ett vettigt inlägg. Med denna förklaring kan jag (i viss mån) köpa det du skrivit.
"Det blir inga finaler för hundar som inte är snälla, glada och positiva..." Nej, men det finns massor med hundar som är allt det där men aldrig ses i en utställningsring. Hunden är det den är med eller utan titlar. Och om du själv sett vad den är (helst någon/några generation/er tillbaka)så är det ju den bedömningen du går på och inte namnet på kenneln.
http://www.duritzans.se
Anita W
2 juni 2010 19:44
Vad jätte kul allt detta är. Som bloggskrivare måste ju detta vara en dröm. Alla inlägg, alla har en synpunkt. Alla har åsikter och ingen blir förbannad. Precis så ska det vara i livet och dess diskutioner
HEJA LISBETH!!!
http://www.svedala.2u.se
lisb1
2 juni 2010 21:18
ang collie
hm... jag hade hoppats att fler skulle uppehållit sig vid ett strålande uppfödarresultat och samtidigt kondolerat fyrfalt den sjuka situationen i Sverige där uppfödare skickar sina bästa hundar utomlands på grund av fnoskiga tvinande regler i aveln...
För övrigt
Marina - du förstår precis vad jag menar, det är samma situation inom kattvärlden.
http://ulvus.bloggplatsen.se
Nilla
2 juni 2010 21:18
Håller med dig Anita, kul med åsikter & jättebra att det hålls på en trevlig nivå!
Så jag sällar mig till kören HEJA LISBETH..
Nu ska jag åter dyka in i förberedelserna för min sons student i morgon...
Ha dè!!
Mvh Nilla
http://vastgotaspets.bloggplatsen.se
Gudrun
3 juni 2010 09:48
Kan inte avhålla mig från ett tjugonde inlägg.
Var på avelsbedömning för islandshäst i helgen. Samtliga topphästar - de som bedömdes högst, man bedömer både exteriör och ridegenskaper - visade sig ha högt bedömda förfäder i flera generationer tillbaka. Samtliga! Eller som domaren sa:
- Här har ni receptet på god och framgångsrik avel - avla på toppindividernas avkommor.
Naturligtvis kan det finnas individer i samma kombinationer, som inte håller måttet - men dom avlar man inte vidare på. Enkelt?
Alltså - en gedigen stam med exelenta meriter ger bättre chans till toppavkommor. Som Lisbeths Rasmus.
Det här är vi många som vet i teorin - en riktigt duktig uppfödare kan dessutom plocka ut rätt individer redan i valplådan. Som Anja och Anita.
Vilken otroligt vacker collie! De australiska uppfödarna har fått en hanhund, som säkert sätter stora tassavtryck i aveln. Grattis!
