Yours Truly har en liten perversion, eller egenhet snarare; stor motvilja mot at åka söderut... Efter Slussen börjar en annan å famla efter passet, redan i höjd med Norrköping infinner sig motståndet i kroppen... Fel håll!

Däremot går resan i andra riktningen så är det Jippi! och Tjohoo! och glada miner. Förklara det den som kan!? Nu är det så att vi gillar att åka i Norrland eller "fara" som vi nu lärt oss att det heter därstädes. Där finns lugnet, vidderna, människorna...

Nerkokat nu till den senaste trion kattutställningar så är det bara angenäma minnen, man trivs från första stund! Mycket är annorlunda och då till det bättre... Inga mängder av förfulande reklamskyltar, inga parkeringsfascister: De e gott om plats...Yours Truly går omkring med händerna på ryggen och sprätter med benen och gör intressanta iakttagelser. Folk verkar alldeles uppriktigt glada över att sörlänningar kommer till deras fina utställning och inte ett dugg misslynta över att få konkurrens om det lullull som vi alla hoppas på. Och t.ex att något så trivialt som en kattutställning verkar vara hela bygdens angelägenhet. Antalet manliga funktionärer är påfallande; i Umeå kunder jag inte låta bli att kommenterar raden karlar: Jomen, de e Gubbhyllan! skämtades det. I köket stod en silverhårig gentleman och kokade kaffe och langade fram smarrigt hembakt: Man måste ju hjälpa till!

Överallt syntes dessa stadiga norrlänningar med snusdosering på brallan och valkar (förställer jag mig) i händerna. Yours har en speciell svaghet för män som ser ut att kunna backa med tvåaxlat släp... Hela familjen är engagerad; småkillar delade ut reklamblad och sålde lotter. Sånt kan man ju inte heller motstå, speciellt som de rara gossarna säger Tack så mycket!

Det gick också att lägga märke till hur dessa orter i norr är djupt präglade av lagidrotter (hockey!), militär närvaro, jakt och nödvändigheten av att alla hjälps åt. Karlar gilla att göra killsaker ihop - nu vädras måhända hiskeliga könsfördomar... Men mängden av tekniska, praktiska arrangörsdetaljer var påfallande, t.ex fantastiska storbildskärmar med domarpresentationer, resultatlistor och allmän information om katt. Bravo!

Och så den lugna vänligheten och hjälpsamheten, det hålls upp dörrar och erbjuds bärhjälp - när man passerar tredje gången så hejar man på varandra. Fjärde gången har man en ny vän som heter Kjell... Vid hemgång får man en stor bamsekram av denne tidigare vilt främmande Kjell samt önskan om återsteende och Välkommen tillbaka!

Så klart!

  Här får man lite mera Vyer så att säga; och då inte bara den stiliga resvägen längs Höga Kusten som tar andan ur en. En svårt höjdrädd person som jag, blundade hårt på uppvägen vid passerandet av de närmare 2 kilometrarna hängbro - pylonerna (som jag har lärt mig att pelarna heter som bär upp bron) är mer än 180 meter höga - rys!

När vi åkte hem njöt vi av utsikten, var det som att köra över Golden Gate Bridge - Själen hade fått ro, segervimplar fladdrade morskt, i bilen sov en Junior Winner och vi reste i det Förlovade Landet!

Tack och Hejdå Norrland! Vi kommer igen...

Yffranes New Moon Rising JW

foto: Lars Carlsson

   "Mandy" - Yffranes New Moon Rising (Ch Ormeryds Austin - Ch Ormeryds Lunar Cheesecake) visar upp sig för publiken, domare Olga Sizova från Ryssland (själv uppfödare av Kat I) ser nöjd ut och skriver fin kritik...

Fotnot: Kategori I är "våran sort" - syskonraserna perser & exotic.

O, Joy! O, Rapture!

Hemkommen från fantastisk helg i Umeå - 400 katter båda dagarna, 40-talet Kat I - some strong competition... Våra killar Yffranes New Moon Rising EXOe och Ch Ormeryds Clint Eastwood PERn24 nominerades till BIS-panel båda dagar - för Clint  är det 5:e utställningen som vuxen med NOM samtliga gånger och nu dessutom 2 x CACGIB. Därmed är vår vackra "Clintan" väl på väg mot Internationell Championat!    Och inte nog med det; vår första egenuppfödda kattunge  Yffranes New Moon Rising "Mandy" sex månader vann sitt femte BIS och är därmed kvalificerad till titeln Junior Winner - JW!

   Thank you judges for liking our boys so much and for your votes in the panel!

Tack co-owner Marina som delat alla strapatser och håller våra pojkar i drömskick!
Tack arrangörer BJK för en underbar utställning!

Tack alla vänliga människor för gratulationer och oändlig hjälpsamhet!

Tack Lars Carlsson för foto! 

Sist men inte minst - TACK Anna Lange, som trott på oss! Alla framgångar är helt baserade på Ormeryds fantastiska perser/exotics.

foto:Lisbeth Högman   "min penna darrar i frusna klor..." Kände mig idag som Nils Ferlin när han ett ögonblick var begravningsreporter.... 

Det var kallt i kyrkan, ljuslågorna fladdrade...  ute dånade den annalkande stormen runt åldriga murar. Jag tassade in och satte mig längst bak... Hjärtat slog... Ett tjugotal personer, uppklädd lantortsbefolkning i ovana mörka finkläder. Jag kände inte igen en kotte, utom en adoptivdotter. Folk viskade med lågmälda kyrkoröster, ett par gummor snyftade stilla. Så blev allt tyst. Klockorna klämtade... Begravningsakten inleddes på ovanligt sätt, nämligen med solosång: Var inte rädd... det finns ett hemligt tecken... det finns ett spår i sanden...

Mycket starka känslor där, min lilla blomma skälvde i i handen... Så rädd jag var under hela min barndom! Prästen talade om ett långt, arbetsamt liv som säkert inte varit så lätt alla gånger. Den hädangångna blev nästan hundra år... När maken gick bort för fjorton år sedan var jag tveksam till att närvara vid den begravningen, men tog mod till mig. Den stora dominerande oberäkneliga moran, som omgivningen hukade inför, var borta... Där satt en liten, liten, krokig gumma och tittade snett uppåt, sade: "Du va snäll Bette som kom" - och senare: "Vi va väl leda ve dej". Det var ett erkännande i alla fall. Fast det satt långt inne...

En enda människa kan prägla ens barndom, som i det här fallet, på gott och på ont. På så vis blev jag den människa jag är. Det fanns försonande drag, den hädansovna tyckte mycket om djur och då särskilt katter. I dödsannonsen stod en vädjan om bidrag till ortens katthem. Därför gick jag på den här begravningen. Jag mindes att hon gillade blommor och den rosa färgen. Min fina skära ros glödde på den enkla kistan. Det blev ett avslut till sist. Vila i frid.

Är jag vuxen nu?

  Yours Truly hade tänkt liva upp sig själv och bloggen genom att plita ihop en sedelärande Saga, ungefär så här:

Det var en gång en Häxa som bodde i ett litet land i norr. Hon var så grå, så liten, så tunn, så färg- och livlös att hon utan vidare hade kunnat läggas in i en dissektionssal utan att väcka den minsta uppmärksamhet. Ändå var Häxan fullt kababel att ställa till jävulskap, även på distans...bla-bla. etc.

Därav blir intet för Verkligheten hann i kapp; allt går i grått. Det är som fritt sprunget från Skåne-poeten Ola Hansson i Hönsinge, vilken kunde beskriva den grå färgen på minst sexton sätt: lergrå, smutsgrått, åskgrått...:

De öde skogarne

stå så stumma.

De vida markerna

ligga skumma.

Som luften molngrått

är insjöns vatten.

Nu lutar jorden

sin kind till natten.

Just nu strilar ett tröstlös regn och eroderar gårdens smutsgrå snödrivor till ännu gråare lera... Enligt väderlekstjänsten ska det sedan sätta igång att blåsa utav bara helvete. Om ett par timmar befinner sig Yours Truly på Begravning... Kyrkogårdsgrått? Farväl till det gamla, välkommen det nya... eller...

Det finns andra som är grå, nämligen Gråben, varg, ulv...

På en sajt som följer bloggen på ett närmast maniskt sätt och reflexmässigt citerar och gör nya tolkningar om sådant man tror sig veta något om, har senast nu "ulven" omtalats i förklenande ordalag.

En försynt fråga: vem är det som avses - ulvus blog eller SKK:s vd - i aktuellt sammanhang, på samma sajtsida. Han heter som alla vet Ulf i förnamn.

   ...detta efter att ha deletat ett par gråtvalser.

Ja ja, spring gärna och skvallra till DN och PO eller vilka bokstavskombinationer man kan anmäla till efter känd förebild varifrån uppenbarligen inspiration hämtats, och då givetvis när den egna förmågan tryter... Vilket den gör tämligen omgående. För så går det dessvärre när kartan inte stämmer med verkligheten.

Men se för all del till att ha bättre på fötter!

Jag har i nedanförmälda inlägg talat om Sverige och nutid - inte situationen flera år tilbaka eller vilka siffror som kan rotas fram, oklart varför - i land som inte ens tillhör samma huvudorganisation som vår.

För att folk som läser detta inte i onödan ska besvära sina jurister med frågor om Tryckfrihetsförordningens innebörd, förtalsbestämmelserna i Brottsbalken och liknande, vill jag avslutningsvis på heder och samvete intyga bl.a.följande:

Alla uppgifter som anförts nedan äro hämtade ur SBK:s kongresshandlingar, SKK:s statistik och bandat anförande från Kongressen.

  En mig närstående och klok person har sagt att det mest effektiva sättet att skapa oreda i sitt leverne samt nya ovänner är att engagera sig i en rasklubb. Det verkar finnas en särskild spänning bland människor med detta gemensamma intresse; en hundras som ska se ut och bete sig på ett visst sätt. Förvisso kan det vara ett intressant och givande arbete inom rasklubben. Men det är mest skimrande laguner i en ocean av intriger (inte illa!).

 En Plan började ta form. Dags för en försenad New Years Resolution! Från och med detta nu ska Yours Truly icke låta sig engageras i någon form av rasklubbsarbete, typ:

 * skriva motioner

* författa skrivelser till Högre Ort

* nekrologer över fallna storheter
* översätta domarberättelser
* sammanställa kompendier
* göra Rasspecifika Avelsstrategier (s.k. RAS)
* vara valphänvisare
* sitta i valberedning
* & C, & C

Sådant som folk tror att man snyter ur näsan i en handvändning, men som kostar tid och otroliga mödor. Dessutom ska det vara bra hopsatt samt rätt också!

Och vad får jag för det? Jo skit på långa spön och sju års olycka. Att dväljas bland babblande kretiner var helvetets förgård och helvetet hördes hela tiden (lysande!). Jag tänker aldrig mer utsätta mig för motbjudande och förfärliga individers illasinnande godtycke.

Bättre då att för resterande framtid ägna sig åt Det Lilla Livet; familj, djur, hem i ungefär den ordning, samt jobba, betala skatt och räkningar och allt annat som försummats pga av ovanförmälda. Så det är vad jag gör från och med nu. Amen.