foto:Lisbeth Högman   "min penna darrar i frusna klor..." Kände mig idag som Nils Ferlin när han ett ögonblick var begravningsreporter.... 

Det var kallt i kyrkan, ljuslågorna fladdrade...  ute dånade den annalkande stormen runt åldriga murar. Jag tassade in och satte mig längst bak... Hjärtat slog... Ett tjugotal personer, uppklädd lantortsbefolkning i ovana mörka finkläder. Jag kände inte igen en kotte, utom en adoptivdotter. Folk viskade med lågmälda kyrkoröster, ett par gummor snyftade stilla. Så blev allt tyst. Klockorna klämtade... Begravningsakten inleddes på ovanligt sätt, nämligen med solosång: Var inte rädd... det finns ett hemligt tecken... det finns ett spår i sanden...

Mycket starka känslor där, min lilla blomma skälvde i i handen... Så rädd jag var under hela min barndom! Prästen talade om ett långt, arbetsamt liv som säkert inte varit så lätt alla gånger. Den hädangångna blev nästan hundra år... När maken gick bort för fjorton år sedan var jag tveksam till att närvara vid den begravningen, men tog mod till mig. Den stora dominerande oberäkneliga moran, som omgivningen hukade inför, var borta... Där satt en liten, liten, krokig gumma och tittade snett uppåt, sade: "Du va snäll Bette som kom" - och senare: "Vi va väl leda ve dej". Det var ett erkännande i alla fall. Fast det satt långt inne...

En enda människa kan prägla ens barndom, som i det här fallet, på gott och på ont. På så vis blev jag den människa jag är. Det fanns försonande drag, den hädansovna tyckte mycket om djur och då särskilt katter. I dödsannonsen stod en vädjan om bidrag till ortens katthem. Därför gick jag på den här begravningen. Jag mindes att hon gillade blommor och den rosa färgen. Min fina skära ros glödde på den enkla kistan. Det blev ett avslut till sist. Vila i frid.

Är jag vuxen nu?

 

Kristina

7 april 2011 23:09

Var nyligen på min drygt 80åriga grannes begravning. Hans mest älskade dragspel stod nära kistan. De två andra dragspelen bevittnade också begravningen. En man spelade på hans dragspel. Vi fick först höra Bach air och sist Chaplins avsked! Däremellan dragspel och lite glimtar ur hans liv.

 

Maud

8 april 2011 17:46

Blev riktigt tagen av din skildring, Lisbeth! Du fick massor av vuxenpoäng,men vad jag undrar är: varför tar man mot barn och sedan är elak mot dom?! Snöd vinning!?
PS. Är det så mycket snö fortfarande!?! Sköt om dej hoppas ni får en riktigt skön helg. Kramar

Lisbeth

8 april 2011 22:03

Tack Maud! Vi är faktiskt i Umeå å HÄR är det snö. Lillebror är "hemma med barnen"...

kramar Lisbeth & Marina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...