Nu är första halvlek av min förfärliga fredag avverkad... Hu & Puh!

När jag glad i hågen åkte från hästträningen, så sa det rassel undertill. Bromsröret hängde ner i backen! Hemfärden, som normalt går i ett enda svisch, tog en halvtimme. Var 500:e meter fick jag stanna och hänga upp eländet. Husfadern knåpade fast bromsröret med en ståltråd. Så nu får jag köra som på råa ägg till Sollentuna!

Är utan transport nästa vecka så det gäller att bunkra upp; havre, hö, grönsaker. Hundmat har husfadern skaffa så där är det lugnt. Skulle ta ut pengar på posten. Där vimlade det av poliser! Mindes V V:s brister och förpassade mig snabbt ur det farliga grannskapet. Att ta en dust med Ordningsmakten inför gloende fredagshandlande publik är inte vad man drömmer om. Tankade bilen, gick på apoteket, fick en ingivelse och besökte Läderverkstaden. Och si, där låg den kvar; en vit skinnväska precis som gjord för Yours Truly!. Det fanns ingen prislapp så jag lade ett bud på 50 kr. Topp! Så nöjd jag blev! Den gamla handväskan har tjall på låset och reserven av tyg är inte direkt pålitlig den heller.

Tömde väskor och gjorde en massa fynd, bl.a den nyckelring som jag fick av en Special Branchman i Dublin för många år sedan. Där är ingraverat DAMN I´M GOOD så den får hänga med ett tag till. Maybe it´s a good sign!

Nu ska jag hänga ut tvätten, sätta på en ny omgång och få fart på städningen, detta evighetsarbete. Samt bada två hundar. Har lovat Agneta att göra en insats på Tibethund. Det är 100 tibetansk spaniel! HUNDRA! Varifrån kommer de alla! På första tibetutställningen för 35 år sedan - kära unga generation - då skrapade vi ihop 16 hundar och det var ungefär alla som fanns i landet.

40-års-skumpan ligger fortfarande på is. Kanske korkas den upp ikväll när friden lägrar sig. Känner mig som en utrotningshotade art. Vet i stort sett ingen som varit gift så länge, i varje fall inte med samma karl! Det måste tyda på något, oklart vad.

Mot skurhinken!

Lisbeth30.9 Uppsteg i gryningen, utspisade djur, packade bilen med utställningspryttlar och styrde kosan till Tibethund i Sollentuna. Lilla tibben Pandora hade pappa Pigge med och blev väldigt glad att träffa bror Adrian. I ringen dalade dock svansen i de kritiska ögonblicken. Pandora var duktig och försökte och såg inte ledsen ut, vilket var huvudsaken. Så det var inte alldeles bortkastat. Ett fall framåt! Det är inte så lätt att vara fullfjädrad när man bara är 4 1/2 månad!

Jag får skylla mig själv, borde ha tränat mer. Men de senaste årens rygg- och benknas har gjort det motigt med sådana övningar. Det liksom förtar lusten, eller snarare intresset för hunderiet. Är man 1.80 lång och ska bocka sig över en liten hund, så är det inte direkt något nöje. Men nu ska det bli andra bullar av! - hoppas jag... För första gången på tre och ett halvt år har känseln i höger ben återkommit. Så än lever Gud!

Bror Adrian skötte sig fint och blev 2:a med Hp i en stor klass. Pigge fick en 2:a!!! Vilket magplask! Senast tog han certet på skånespecialen (84 hundar)... Lyfte blicken och såg mängder av hundar som också fått blåa band. Aha, den engelska domaren hade inte hajjat vårt system?! Det verkade som betygsnivån låg någon nivå lägre. Men hur som helst vardet fina hundar så ingen skugga må falla över vinnarna!

Susade hem, matade djur och städade lite och sen åkte jag och tränade Algot. Jack fick också följa med (för att förstö sig och tänka på annat än de löpande damerna) och leka med Injo och Emelie.
Samma procedur som förra gången; Algot borstades och putsades, på med träns och in med bettet i mun, smicker & beröm, och så en promenad med hela härligheten, denna gång lite längre och vi lade in en ny kringelkrok. Det gick så bra, så bra... Hem till stallet, av med munderingen, beröm och gotter. Ser redan fram emot nästa övning!

Jag läser Down And Out In London And Paris av George Orwell. Känner mig hemmastadd i den boken på något vis. Påminner om Hagalund när jag var liten.