Det kom en hälsning från Bamse, född 91... Därmed också en påminnelse om vår uppfödning av tibetansk spaniel, som fortfarande finns kvar. Bamse, (Tjo-nins Fortune) som alltså är 17 år, är enligt matte Helena, fortfarande pigg som en valp.
Han är efter Ulvus Edith Sommerville, i sin tur ur en av de sista kullar av tibetansk spaniel som föddes hos oss, och Filipin som är efter vår Nord Ch Rutherglen Shu-Sha o Ulvus Queen Dido (e. vår Eng S & N Ch Amcross Kam-Dar). Nu är inte Bamse ensam om att vara vital uppe i hög ålder. Flera av våra tikar ur samma linjer blev 15, 16, 17 och t.o.m 18 år gamla.

Visst är det häftigt att dom fortfarande finns, skriver Helena. Det är bara att hålla med...
Tack för den fina hälsningen!

Se här en bild på dottern till "vår" Int Ch Ormeryds Emma, nämligen Ormeryds B*my baby Linnea.
Kommentar från stolt "mormor" Marina: Kolla Emmas dotter, visst är hon fin!!!!
Det är bara att hålla med... Vilken minitiger!

Här kommer ytterligare en hälsning från vår uppfödning. Foto på flickor i höstsol med fin stämning. Tack så mycket Gudrun!

Bilden föreställer "Märta" med sin kompis Nadja och Märta är förstås Ulvus Flinga Våröga (Ch Westorps Jack Mc Call - Ch Fennican Glada Gladiolus). Sedan Märta lämnade oss har hon hunnit med en hel del: Valp-BIG, flertalet CK, cert & CACIB, samt att vara en välartad västgötaspets och högt älskad familjehund.

Se här, vårt fina föl Viola är utställd i Stockholm! Skulpturen är gjord av den kända konstnären Hermine Keller.

Splendid helg! Husfadern dömde i helgen, Yours Truly städade... dels i huset, dels i datorn - slängde några tusen mail, tog bort icke aktuella favoriter. Hemsidan är uppdaterad på index, nyheter samt till salu. Så nu börjar vi veckan på ny kula, få se hur det blir!

Igår firade hundvärlden en av sina stora personligheter, nämligen Marina Reuterswärd.
Stort grattis! Jubiléet begicks i kretsen av alla kära tibethundar på den berömda utställningen Tibethund - en av Marinas många skapelser. Marina är på alla vis enastående - i mer än 30 år har hon hållit Stockholms Kennelklubbs ekonomi i fast grepp. Stockholms Hundskyddsfond har tillkommit på Marinas initiativ. Bilden på Champion of Champions på Grand Hotel Vinterträdgården är från tidigare år och visar finalen, med fr. v. Larry Yuen, Carol Esterkin, Dan Ericsson, Kenneth Edh (konferencier), Marina Reuterswärd, samt Paul Stanton.

Det där med kennelkurs och coaching lämnar inget frid i sinnet.. Utbildning är väl bra, eller... är all utbildning bra? Och hur står det till med utbildarna?


Man kan börja med att fundera på den egna ambitionen; vart vill jag komma? Att fortsätta det som man bör göra utefter de krav som verkligheten dikterar, respektive det som man vill göra baserat på högtflygande ambition - skillnaden kan vara väldigt stor.


Kanske ska man gå liten kurs?

Det finns kurser i ALLT - hundmassage, stretching, ankvallning, viltspårning, trimning, handling, kotknackeri, problemhund, hundproblem, svampletning, tala-med-djur, healing, andeskådning och svängande rökelsekar...


Sen bör man nog skärskåda vad kurserna kan erbjuda. En en-dagskurs som utlovar utställningsteknik, handling, trimning (alla raser) är helt enkelt inte trovärdig. Kanske kan man lära sig något inom ett av dessa ämnen på en dag, speciellt om läraren är specialist på min egen ras; men detta digra dagsschema för 800:- låter som korvstoppning och bondfångeri.


Kanske vill jag ändå ha en personlig coach? Ja! Här finns room for improvements... Då bör jag nog ta och tänka på följande:


- hur kunnig är coachen? kompetens? erfarenhet? referenser?


- tillgänglighet? kan jag ringa då och då? e-posta och få svar omgående?


- arbetsbelastning? här gäller det att se upp med överarbetade instruktörer, kursledare och konsulter, som sticker emellan med lite specialträning mellan varven, för att få det hela att gå ihop sig... Har coachen energi som en kombination av Snurre Sprätt och Kurt Olsson innebär det inte per automatik att det finns något att lära ut.
- Finns kurslitteratur? då brukar det också finnas recensioner att kolla. En del läromedel och studieplaner är så slafsigt hopkomna, så det är svårt att förstå meningen med dem.
Betalar du 500:-/timme för personlig coaching, vad tror du att du får? Lite allmänna råd + ett A4 träningsprogram och ingenting som är skräddarsytt för just dina behov. För att coachen ska tjäna pengar kommer hon (det är nästan alltid en hon, ingen karl skulle ställa upp för så dåligt betalt) att behöva coacha +20 personer ytterligare. Hur mycket fokus tror du hamnar på dig?


Conclusion: utbildning är ett heligt ord i vårt land och får aldrig ifrågasättas. Ingen annanstans finns så ambitiösa och godtrogna hundägare.


Att det finns mycket ruffel och båg i den här branschen är jag dessbättre inte ensam om att misstänka. Det är välbehövligt att Kennelklubben avser att certifiera de olika hundyrkena för att bringa någon slags reda i kursträsket.

Ingrid har uppdaterat sin blogg med några tänkeord ang Good Manners - alltså hur samlivet mellan oss människor ska fungera smidigt. Det är bara att hålla med!



Och citera ur en gammal favorit "The Growing Pains of Adrian Mole" (Sue Townsend): "Honestly, sometimes I long for the bygone days, when people spoke politly to each other."


----


PS Uppdaterat på Skotte-bloggen med anledning av nya numret på Skotte-Nytt, som är tjusig men tunn. Alltså mycket fina bilder att titta på (WDS + Circuit) men väldigt lite att läsa. Nu tror jag mig förstå att det minskade omfånget beror just på kostnaderna för alla färgbilder. SKV:s tidning Västgötaspetsen haltar på liknande sätt. Tio år tillbaka var den en enkel produkt, men full av läsvärde. Under de senaste åren har tidningen varit rent jämmerlig, både till innehåll och form. Men så i början på innevarande år fick tidningen en otrolig uppryckning via grafisk formgivning av den kända fotografen och uppfödaren Oili Helenius. Alla tycker vips att tidningen är jättefin... Men innehållet är fortfarande skäligen magert; resultat och titlar, lite hälsoundersökningsresultat, och hm.. mer resultat. Men nästan ingenting om rasen västgötaspets och absolut inget om vad som händer utanför närmsta gärsgård. Det är inte lätt det här med klubbtidningar...