Go´natt! Zzzzz....

Vi fortsätter oförtrutet den lilla miniserien (ur Brukshunden 1995) med skickliga uppfödare av brukshundar. Idag presenteras intervjun med Anita Wahlström, Silverpilens schäfer."Anita Wahlström är den första att beklaga polariseringen inom dagens schäferavel.— Det är tråkigt att det tyvärr ser att bli två grenar schäfer, dels utställningsgrenen och sen dom gamla brukslinjerna. Utställningschäfern fungerar inte på bruks, konstaterar hon. Är det mentaliteten eller exteriören som inte håller måttet?— Hur en schäfer från rena utställningslinjer är att jobba med vet jag inte, för jag har aldrig haft en sådan hund. Däremot kan jag se att det är ryggarna och de abnorma vinklarna som inte håller, säger hon.— Det måste var något fel när de stora uppfödarna med 5-6 kullar per år inte får fram några SM-hundar. Kanske är det bruksegenskaperna som saknas. Viljan att arbeta, att göra sin förare till lags, följsamheten, är ärftlig. Men dom ska inte ha den väldigt karpiga ryggen, framhåller Anita och avslöjar att hon inte heller gillar dagens huvudideal.— Hundarna ser ut som strykjärn i ansiktet, tycker hon, men understryker samtidigt att exteriören alltid kommer i sista hand. Det viktigaste är att hundarna är friska. Till raden av hänsyn i avelsarbetet lägger hon också dåliga magar, hudproblem, etc.— Jag är mycket noga med att kontrollera "i familjen" om det finns klådor; eksem, stafylokocker, svamp mellan tårna, öronproblem.Stor vikt lägger Anita vid att en schäfer har "motor", den där lilla extra viljan att komma fram, att inte ge upp när det tar emot eller ta illa vid sig av trassliga spårlinor eller andra motigheter. Avelsdjuren väljs med yttersta omsorg.— Hundarna ska vara samarbetsvilliga och tycka om att göra sin förare tills lags, för det är ärftligt! säger Anita med stort eftertryck. — Sen ska dom ha stor kamplust. Hundarna måste först och främst vara friska. Inga dåliga ryggar och sjuka leder. Det här måste man se kritiskt på, annars kommer man ingenstans. — Det ska vara snälla hundar, godmodiga och pålitliga, inte stirriga. En hund måste kunna koppla av. Jag vill heller inte ha för mycket skärpa, det finns en del uppfödare som annonserar om det. En schäfer ska man kunna ha tillsammans med familjen, anser Anita. Den måste fungera i dagens samhälle.Det är ofrånkomligt att paralleller dras mellan Silverpilen och Anita Wahlströms uppfödning av schäfer och kennel Fandangos rottweiler och Gunvor af Klinteberg-Järverud, som porträtterades i Brukshunden nr 5 i år. Båda har erfarenhet av 30 års avelsarbete inom respektive ras. Båda har ett mål, en vision av friska bruksdugliga hundar. Båda har fått ge avkall på exteriören enligt den aktuella tolkningen av standarden, för att uppnå målet. De båda brukskennlarnas uppfödning har varit regelbunden, men begränsad. Stor omtanke och mycket tid ägnas först åt valparnas utveckling och socialisering, sedan åt uppföljning och kontakt med valpköpare. Mycken omsorg läggs på kosthållet, endast prima råvaror; kött, ris och mackaroner kokas, tillväxtbefrämjande valpfoder ses med misstro, ingenting lämnas åt slumpen. Trots uppenbara svårigheter har det aldrig tummats varken på krav eller ursprungsvisioner. Avelshundarna ska vara testade och ha fullgod hälsostatus. Även föräldrar och syskon synas noga i sömmarna. Silverpilen har, i likhet med Fandango, uppnått resultat som inom rasen lämnat allt annat jämförbart långt bakom sig. Lättast är naturligtvis att titta på sådant som man kan räkna och mäta sig till - antalet brukschampionat, brukscertifikat, tjänstehundar och procent individer som är fria från ledfel."Såväl Anita Wahlström som Gunvor af Klinteberg-Järverud var målinriktade, egensinniga och gick sin egen väg. Man var lika lojal mot rasen som mot kollegor och höll sig under hela den aktiva tiden som toppuppfödare för god för skamgrepp och andra trakasserier. Det var storartat och borde tjäna till efterföljd.

Ti hi

Några colliepersoner har tagit sig före att skapa en hån- och förnedringssida med Yours Truly som stående tema och huvudattraktion...

Allons-y!
***
I SKK/DK-protokoll kan man läsa om:
"en domares krav på ersättning p g a att rasklubben har ställt in sin utställning 2010. Domaren har krav på kostnadsersättning då denne anser att det är ett kontraktsbrott.
DK finner det synnerligen anmärkningsvärt att aktuell domare yrkar på kostnadstäckning för utgifter vilka inte är faktiska. DK anser att aktuell domare betett sig både olämpligt och oetiskt. I SKKs ”Anvisningar för exteriördomare samt domaretiska regler” går att läsa ”att arrangerande klubb inte utan tungt vägande skäl kan säga upp en överenskommelse med en inbjuden domare”. DK konstaterade att en inställd utställning är ett mycket tungt vägande skäl.
DK beslöt att tilldela aktuell domare en skriftlig erinran."
--
Det är väl på ett ungefär samma monomani såväl där som där.
Helt enkelt épatant... Otroligt kul!

bilden från Brukswebben

Legendariska Gunvor af Klinteberg-Järverud hade en dröm. Hon ville återupprätta rottweilern som brukshund. Och hon lyckades också med sina Fandango rottweilers, då hon hade mål, medel och de kunskaper som krävdes. Vi blev goda vänner och våra samtal resulterade i en hel del artiklar i tidningen. Vid ett besök på den vackra gården i Kode sa hon dessa kloka ord om valpuppfödning:

"Gunvor är väldigt noga med vid att valparna ska få utvecklas på ett så naturligt sätt som möjligt. För och främst måste tiken vara en "bra mamma"; vara lätt att para, valpar normalt, tar bra hand om valparna. Den blivande mamman får en mörk och lugn vrå för sig själv. Gunvor övervakar förlossningen och de första veckorna, men ingriper och tar i valparna så lite som möjligt. På 21:a dagen får valparna tillgång till omvärldens alla möjligheter; andra hundar, människor och ljud.

— Folk gör ju egentligen fel. När valparna är små får de vara inne i buller och bång. Sen när de börjar väsnas och lukta illa så åker de ut. Det ska vara precis tvärs om.

— Nu när jag är gammal har jag blivit så sentimental så jag står inte ut med att mina tikar ska stängas ut. Mamma och valpar får vara med mig i mitt arbetsrum. Jag tycker nog att valparna ska ha en pappa också, säger Gunvor och menar att det är fördel om de får träffa en snäll hane.

— Valparna får också ganska tidigt umgås med boll. Sven och jag kom ganska snabbt fram till att man inte ska rulla boll förrän valparna kan greppa om bollen. Annars får man beteendet att dribbla och putta på apporten med framtassarna.

— Det här sysslar vi med och testar väldigt målmedvetet. Vi tar också upp valparna i famnen. Då märker man vilka som är självständiga och spjärnar emot eller om de går eller ligger och sover för sig själv. Då försöker man ju påverka dem lite mer.

— En stor fördel är att jag alltid utvecklar och vänjer valparna vid en massa saker, även att åka bil. De har sin mamman med och de får ha morötter och lite annat. Det verkar som träningen betyder mycket. Jag har aldrig en valp som är åksjuk.

— Utfodringen av valparna är viktig, inte proppa i dem en massa proteinrika valpfoder. Jag ser väldigt gärna att folk fortsätter med att koka ris och mackroner och blanda i kött och vitaminer. Det är inte bra om så att inte får den våldsamma utveckling. Vi har en genetisk tillväxthastighet som man påverkar med en kraftig utfodring. Vitaminer/mineraler finns i bra och välbalanserade preparat.

—I slutändan gäller det ju att placera ut valparna till rätt människor. Här får ingen välja valp. Nu är jag ju i den lyckliga sitsen att i nästan varje kull finns det gamla valpköpare som står och väntar. Där vet jag ju ganska bra vilken hund som passar bäst.



En del av Gunvors och Svens framgångar har naturligt att göra med att de kompletterat, stöttat och inspirerat varandra. Men också rimligen att båda var välutbildade på häst innan de började med hundar. Högre hästdressyr- och avel var etablerade verksamheter århundraden innan någon kom på att göra samma saker med hund.

Som djurvänner i en vidare mening har Gunvor och Sven identifierat hundars utsatthet. De har hela tiden fört verksamheten framåt och har aldrig slagit sig till ro. På Fandangos i Källeröd arbetas det ständigt på utveckling av avel, uppfödning, test- eller dressyrmetoder.

För bättre hundliv."

Med valpning och de första ångestveckorna överståndna, jobb skrivna och levererade, fakturor ivägskickade och betalda, räkningar ävenledes betalda - ja, då kan jag, mitt världsliga kräk, ägna tankarna åt mera prosaiska ting dvs det som förestår, nämligen Påsken!För hundfolk betyder det Lilla Stockholm med tillhörande festivitas i samband med Champion of Champions!

Den eviga frågan - vad har man på sig, eller rättare - vad kommer man i?

En minnesbild fladdrar förbi - var är Korsetten?

Inte den som ovan är, det är en autentisk 40-tals-dito, mer om den vid annat tillfälle - tror jag...

Började leta, först på sannolika ställen, sedan på alltmer osannolika... Var lägger en mogen kvinna ifrån sig en korsett?

Husfadern, som är en stor skämtare, antydde spefullt:

- Du har väl glömt den någonstans...

Jag: Det var det fräckaste! Nu blommar det... Ta tillbaks det där! Bla-bla-bla...

Fast samtidigt är det förstås lite uppiggande att någon kunde antyda ett pikanteri till en dam vid min ärevördiga ålder och respektabla apparation!

Nu hör det till saken att Korsetten ifråga alls icke är av typ förförisk budoar. Ack nej!

Den är vit och präktig av s k stödmodell, inköpt på apotek, som tillhandahåller dylika persedlar för folk med skröpliga ryggar. Tanken är alltså inte att Yours Truly främst ska hålla behagen på plats så att de inte gränsar till obehag, utan fastmer är K tänkt att hålla ryggen upprätt så att man överlever en trerätters middag under kristallkronorna i Grand Hotels Vinterträdgård.

Hur gick det då?

Jo, efter idogt städande av hyllor, skåp och garderober låg K fridfullt vilande på ungefär det första stället jag letade. Så nu är man ett bekymmer mindre!

Yours Truly fick en present härom dagen, ett litet paket via posten innehållande en dvd. Så det blev att ge sig av till goda vännen, fru Reis, som har en tocken där nymodighet, dvs dvd-apparat till TV:n... När de ävenledes medförda bakelserna + varsin balja te konsumerats, fick vi avnjuta Mia & Klara, en dagsaktuell humorserie, sas fritt sprungen ur verkligheten men skruvad några varv till. Ha ha ha... Man kände blixtsnabbt igen rubbet, inte minst den fascistoida hundinstruktören Görel! Här hanteras människor i omgivningen enligt samma übermänniskoideal som hon bossar sina hundkursare. Ack, hur mången Görel har man inte träffat...




***




Så ni den kaukasiska ovjtarkan i gårdagens Uppdrag granskning? Där fick instruktörer och mentaltgurus något att bita i!




Programmet var väldigt kritiskt till SKK och dess rasstandards; i rasen krävs stor skärpa och försvarslust. Under fel står att den ska sakna tilltro till främlingar och som allvarligt fel "bristande skärpa". I rasstandards för ickesvenska raser kräver FCI underkastelse till hemlandets standard med bokstavstrogen översättning. Den här problematiken - "nysvenska raser" med egenskaper som gör att de inte passar i vårt samhälle eller i vår lagstiftning - är inget nytt. Redan för tio år sedan uppmärksammades förhållandet av Standardkommittén. Men SKK har valt att huka inför FCI.




Som bot mot ohanterliga ovjtarkor - det gavs flera exempel på ovtjarkor som rymt/släppts lösa och lagt beslag på/patrullerat ett område och sålunda hållit ett hel samhälle i skräck - ja, hundarna väger 70-90 kg och kan lätt döda en människa - sades att man har möjlighet att låta polisen göra en test.




Ha! Det är så dags då!




Det var inte Kennelklubbens stoltaste stund...

***

PS Den som efterfrågade läsningen om nya forskningsrön ang demodex, publicerat i bl.a Skottenytt, hänvisas till Svenska Bernersennenhundklubbens hemsida. Där finns det kompletta dokumentet med källhänvisningar.
***
At it again...
Skottebloggen uppdaterad!
Colliebloggen uppdaterad!Skulle ytterligare läslust infinna sig rekommenderas inlägget för ett år sedan: Vilka är dom bästa?Det håller än.

Ch Westorps Jack McCall (INTUCh SUCh FINUCh & ESTUCh Lövsjökärrs Wilma - FINUCh ESTUCh Antimos Pekka Töpöhäntä) uppf Annika Lundblad foto: Gunnar Lindgren









Mars är tillända och mycket har hänt...









Bloggen har 3000 unika besökare! Yours Truly har fått många nya vänner... och väl tappat några...









Vi har fått en fin valpkull, det var åratals sedan sist! Pappa Jack får också vara med... På bilden ett år gammal. Han är nu fyra år och finare än någonsin! Dags att ta fram utställningskopplet? Visst vore det roligt?









Än lever Gud!





***





På förekommen anledning...





Om Någon! skulle fått för sig att Yours Truly bagatelliserar hälsa och mentalitet och rent av nonchalerar hälsoundersökningar och dito mental, så är det lögner och de dödas ben! Till skillnad från somliga har jag varit med förr och dragit lärdom därav, bl.a att vad som idag är vägen, sanningen och livet, om några år kanske ses med ett överseende småleende. Dessutom är jag inte absolut auktoritetsfixerad! Yrkesskada?

Det är min oomkullrunkeliga uppfattning att friska hundar är superviktigt och likaså att hundarna har en harmonisk karaktär. Bl.a av detta skäl har jag framhärdat med att använda min vackra och trevliga hane, då han pålitligt lämnar det temperament som jag eftersträvar. Trots att resultatet (med aktuell tiklinje) regelbundet utfallit i en och annan vit valp...





Så här ligger det till:





När vi hade uppfödning på schäfer var avelsdjuren - inte minst tikarna - utbildade och bruksmeriterade!





Våra dito dvärghundar genomgick karaktärsprov (gamla BoK-provet) eller mentalprov!





Nu med västgötaspetsar har jag röntgat, ögonlyst och vallanlagstestat, inte alla och på en gång, men tillräckligt för att jag själv ska få hum om vad man håller på med. I eget intresse alltså:





4 vgs är HD-röntgade (med varierande resultat), ingen har haltat... Omröntgen? Nej tack!





6 vgs är ögonlysta (även här med varierande resultat) - retinopatifläckar? - har jag blivit så mycket klokare? Ingen har fått synförändringar... Hur som är hundar med anmärkning tagna ur fortsatt avel.





MH har ingen hund gjort och känns inte som något trängande behov...





Förresten skulle en hund med fin-fina kryss för "haren" blivit kasserad på gamla Arméhundskolan. Den kunde ju springa efter handgranater...





Min uppfattning är att momentet passar dåligt för en gårds- och vallhund. En sådan hund ska värna om alla hemdjur och inte reflexmässigt springa och gripa/hugga efter smått som rör sig snabbt, typ kycklingar och ankungar...





Däremot har jag gjort vallanlagstest med 5 vgs när det fanns möjlighet i den här landsändan.De som önskar ytterligare fördjupning i ämnet rekommenderas Uppdrag granskning ikväll på TV. Envar begriper att det svenska förhållningssättet till FCI och därmed sammanhängande regelverk är svårt att försvara i en offentlig miljö.