Angående Vår otillräcklighet ------------------------------------------------------------------------ FÅFÄNGLIGHET (Nils Ferlin ur En döddansares visor (1930)) Jag har klättrat på önskningens stege,jag har klättrat så långt att jag vet/att den stegen är hög som en himmel/och djup som en evighet ...  Och mänskor ha gått på den stegen/i tusen och tusen år -och ingen har visat dem vägen/var stegen står ... Men alla som tvinga dess pinnar/de springa på glödande kol,och aldrig i levande livet/de nå sitt mål ... Jag har klättrat på önskningens stege,jag har gått ett par fjät - så jag vet/att den stegen är hög som en himmel/och allt är fåfänglighet. 

De typiska aktiva och agerande motståndarna till hundsport utgöras av den lilla minoritet som alltid väcker irritation i tider av samfällda stora insatser, framför allt under ovisshet och ekonomisk ansträngning. Det är så kallade debattörer, i egna ögon intellektuella, radikala, pratmakare och föredragshållare, ivriga damer och annorlunda herrar. Det är en grupp som har lättare än någon annan att reta omgivningen då de vanligtvis saknar allt som räknas i sammanhanget - kunskap, erfarenhet, stil, egna resultat inom uppfödning och tävling. Det man har gemensamt är den oomkullrunkeliga besattheten, en rad fixa ideér om sakernas tillstånd.

De kommer samman i kotterier på bloggar och hemsidor och svetsas ihop av inbördes beundran förutom av sina övertygelser. De drar på sig hat och förakt. De anser sig hålla på med mer betydelsefulla saker än de berömda kynologerna och uppfödarna. De präglas av en sådan självgodhet som utmärker personer som är övertygade om att de flesta har fel och bara de själva rätt. På så vis liknar de troende kommunister och bigotta religiösa. I en häftig tid av mediadebatt angående hund - kamphundar, exteriöra överdrifter, blir de en liten högfärdig elit som avskys av de flesta och inte har svårt att hata tillbaka. Det är för många svårt att inse att dessa svåranpassade, mångordiga, pratsamma, utopiska och verklighetsfrånvarande idealister trots allt spelar en stor roll i utformandet av hundsportens verklighet och framtid.

Som nu. På bloggar och hemsidor sås tankar och planteras ideér och principer som snart metastaseras till etablerade sanningar. För att ha så ovanligt lite på fötter, är hundsporthatarna en viktig utomparlamenterisk kraft. Störst och värst inflytande får de när en rasklubb annekteras, helt enkelt kapas.

 Aveln i den aktuella rasen kommer då i händerna på en styrelse som omsorgsfullt ser till att inga bildade och kunniga personer får några befattningar av betydelse. Den verksamhet som dessa inskränkta idealister vill bedriva framstår som en blandning av konspiration och dumhet. Som t.ex inom en aktuell klubb där avelsrådet rekommenderar en hanhundsägare att inte låna ut sin hund till en viss tik. Tiken är champion och har A på höfterna. Vad var det då för fel?

Jo, tiken hade i en tidigare kombination parats med en oröntgad hane. Tikägaren skulle med andra ord "bestraffas"... Säga vad man vill om ärftllighetsgången hos HD, men så vitt jag vet så har ännu ingen hävdat att den är smittsam...

Kors! Bloggkompisen Erika - kvinnan bakom dansksvenska gårdshundar med det härliga trumpetsmattrande prefixet och med förmågan att formulera många pockande frågor och trängande behov - har en formidabel blogg http://stoltaebbas.bloggplatsen.se - läs den! Dessutom har bloggen sådan kvalitet och angelägenhetsgrad att den vips tagit sig upp på listan över de populärast bloggarna!

Här är en av världsberömde fotografen Chanans bilder på Marinas fina misse Ormeryds Lunar Cheesecake, 4 gånger nominerad som kattunge, senast på Scandinavian Winner där hon blev Ex 1 och domarens näst bästa ungdjur (egentligen heter det ju inte så, men det var så i verkligheten). Grattis!

Här kommer fler svenska framgångar från Världsutställningen i Bratislava (förutom vad som redovisats på colliebloggen)

BIS 1:a Northgate's As You Like It, faraohund Uppfödare: Hanna & Kari Ukura, Finland Ägare: Jenny Hall, Torpsbruk

BIS 6:a Bellomis Ice-Beefeather, tax, strävhårig Uppfödare och ägare: Sussane Segersten, Fjärdhundra

BIS 7:a Dewmist Silk Screen, golden retriever Uppfödare: Henric Fryckstrand, Västerås Ägare: Sándor Kozák, Ungern

BIS 8:a Star´T Cutting Trax Of Jhanzi, afghanhund Uppfödare: W J Hansen och A Gilchrist Ägare: Gunilla Holmgren, Örebro

Veteraner

BIS 1:a Caci´S Sweet Tooth, flat coated retriever Uppfödare: Carina och Mikael Östman, Borlänge Ägare: Carina och Mikael Östman, Borlänge

Juniorer

BIS 4:a Faouziah's Faramir, faraohund Uppfödare: Anna Larsson och Tanja Sadelheim, Sundbyberg Ägare: Jenny Hall, Torpsbruk

Uppfödargrupp söndag

1:a Kennel Caci´s flatcoated retriever, Carina och Mikael Östman, Borlänge

2:a Kennel Caci´s amerikansk cocker spaniel, Carina och Mikael Östman, Borlänge

Avelsgrupp söndag

1:a Branchalwood Aylancoll, flat coated retriever Ägare: Carina och Mikael Östman, BorlängeParklass torsdag

2:a Kurokaidou Go Bingo Kamishimasou & Aangenaam Lunar Eclips, shiba Ägare: Daniel Granqvist och Paula Åsman Granqvist, Örebro

Junior handling, söndag

Sandra Norén Wallin, Bandhagen

VM i lydnad

6:a Maria Hagström med Vallmyra Ylle, Köping

7:a Lillemor Edström med Brainwave's Krollie, Kristinehamn

10:a Lena Andersson med Lotus, Torshälla

Jag ber om ursäkt för att resutaten blir så ihopkörda, listan såg inte sådan ut när jag fick den från SKK. Har satt en asterisk emellan, men det hjälper inte stort. Any solutions?>

... för mycket! Särskilt just nu för alla vänner... och då inte minst de underbara ladies & gentlemen som collie fört med sig; kultiverade, kunniga, älskansvärda. Vilket gäng! Må lycka och framgång och allt gott komma i er väg. Ni är BEST IN SHOW!

Kan man peka på något tillfälle där det mänskliga sinnet formas? När blir man den man är? Och - kanske bästa att tillägga - varför? Jag bara vet när det gäller Yours Truly - på gott och ont - så finns det vissa saker som ger en vällust kännbar ända ner i tårna; vackra och fina djur t.ex - denna osvikliga känsla för kvalitet! Det finns annat... konst (dyrt!) diamanter, opaler (ännu dyrare!)... När alla dessa områden är uttömda (av tids-, utrymmes- eller krassa ekonomiska skäl) vad återstår då att tråna efter och fantisera om? Och när i livet fick man den där lustan? Nu vet jag... När jag var liten bodde familjen i ett hus precis i utkanten på gamla Hagalund i Solna - vilket väl tidigare berörts... Fyra personer, ett litet rum och ännu mindre kök, vedspis, utedass med järnlock... gammal trädgård, många spännande figurer i omgivningen...

Det jag inte berättat om är vad som fanns i våningen under... Vår värdinna, en lite fågellik varelse, hade nämligen en modistateljé - Evas Ateljè Norra vägen 3! Om jag var tyst och skötsam fick jag sitta där och hålla sällskap medan hattmodisten flinkt sömnade på sina skapelser. Ett underbart krypin för en 6-7-åring med obegränsad fantasi! Silke, sammet, spetsar, tyll och flor... en orgie av strutsplymer och påfågelsfjädrar, paljetter och glittrande broscher. Satt och kikade på en amerikansk hemsida med vintage kläder. Drogs som en magnet till sidan med hattar! Men inte vilka hattar som helst utan hattar från La Belle Epoque - alltså tiden från slutet av 1800-talet och några decennier framåt. It all came back to me! Har de senaste åren helt omedvetet och lite planlöst skaffat några hattar, trots att jag nästan aldrig har huvudbonad.

Men nu har Yours Truly hittat rätt! Edwardianska hattar är underverk av balans och glamour och dessutom är de tillräckligt stora för mitt huvud - detta för att kunna härbärgera dåtidens håruppsättningar. Vad sägs om den här skönheten, silk petal ruffles? Passar ihop med diamant/turkos-ringen från 1843 som tidigare presenterats... Inte period correct, som det heter, men i alla fall... Ringen överlevde the Civil War (amerikanska inbördeskriget), hatten höll stilen genom the Great War (1:a världskriget) - ack vad allt har de inte varit med om!

   Varmaste ratulationer till vår goda vän Kerstin som idag firar 70-årsdag tillsammans med familj, barn och barnbarn. Kerstin är stormatte åt djuren på Liljegårdens stuteri, där under mer än 40 år hundtals barn fått lära sig rida och sköta hästar hos allas vår kära "Mimmi". Här med vårt barnbarn Daniel på ponnyn Robin. Hipp hurra! Nu hyllar vi Kerstin!