När jag började jobba för Hundsport för mer än 30 år sedan, så fanns på redaktionen en liten skylt med följande citat:"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."(Voltaire fransk författare och upplysningsfilosof). Detta gäller än!

Har alltid trott mig vara en fridens person och icke stridens... Vänlighet och hjälpsamhet är ledorden, inte sant? De flesta människor går faktiskt att tala med! De flesta... Men så ibland så brister det... Ibland testas principer till det absurda. Det finns individer som är bortom all räddning! Bland dessa räknas fundamentalister av alla de slag. Att vara fundamentalist är inget skämt. Det är att tro på bibelns ofelbarhet och Jesu ställföreträdande död, vilket inte låter farligt... Men man måste också tro på jungfrufödelsen, Kristi lekamens andra tillkommelse i köttet, kroppens uppståndelse, en personlig djävul och himmel och helvete som alldeles konkreta ställen där man hamnar. Det finns likalydande utrustade fundamentalister; troende maoister, talibaner och förintelseförnekare... Och så har vi hela härskaran av mer beskedliga men likafullt besvärande rundningsmärken i tillvaron, alltså paragrafryttare och maktmänniskor. Det är några sådana som ställer till det för Yours Truly - ivf för ögonblicket. Obs har inget att göra med de nålstick som nyligen utdelats via cyberrymden! Dessa är för trubbiga för att stickas ordentligt. Regarded with cavalier indifference & celestial deafness! Men det är de andra - de små maktmänniskorna - som gjort sig förtjänta av ett kok stryk. I alla fall frestande att lätta på trycket och fantisera om. Å visst skulle det vara ljuvligt! Därav rubriken.**** OBS Ovanstående har INGENTING att göra med Bodil Carlsson som på nedanstående "collievänner" ondgör sig över "journalisten H" - skulle väl vara jag? Eftersom Carlsson konsekvent framträder med namn, så blir hon här direkt bemött på samma vis. Annars är jag alltid försiktig med namn, av lätt insedda skäl. Har upptäckt att detta i längden inte är helt riskfritt... Alla möjliga stollar kan ta åt sig och konspirationsteorierna frodas... Hade faktiskt tänkt runda av det hela med några försonande ord om BC - hon är iaf konsekvent - även om åsikterna i mycket är utopi och önsketänkande. Men den senaste drapan innehåller sådana orimligheter om mig och min person, arbetsgivare (har inga - är frilans sedan 32 år!), syftningsfel och missuppfattningar att de kan helt enkelt inte går att bemöta. Bästa Bodil, vi får väl reda upp det här om det är några oklarheter. Som sagt, de flesta människor går att tala med... Du är så välkommen!

Det finns en hoper beklagansvärda individer som inte har något liv... Tillvaron söker man fylla med konspirationsteorier, andra har en högre kallelse, t.ex att "rädda" en ras. Vi har sett och hört några genom åren... I Sverige ledde en missriktad räddningsaktion - då en uppfödare blev besatt av tanken att på ett amatörmässigt sätt avla bort en ögonsjukdom - till en av de sällsynta fällande domarna för djurplågeri. Blir besattheten en fix idé som tar över ens liv, ja då är det lätt att dra på sig ett mycket stort antal hundar, vilka måste skötas. Och blir de lämnade åt sig själva uppstår snart förfärande interiörer, anmälningar, polisingripande, omhändertagen, dom och fängelse.Jaha, och vad har då denna beklagliga baksida av hunderiet med den hm... provokativa rubriken att göra? Jo, just det - grandet är i betraktarens öga! För någon tid sedan kände sig Individerna Utan Liv träffade av en beskrivning härstädes - se inlägg Kaparna. Ivf var det meningen att de skulle känna sig träffade och jag upprepar gärna varenda ord... Eftersom man knappast kunde bidra med något i Sak, och inget annat heller, så bidades tiden i serafisk oskuld. Man kan alltid önska sig en gruvlig hämnd! Tillfället yppade sig i ett något senare inlägg. På bloggen förekom ett s.k fult ord. Ivf var det så man tolkade "runka", ett verb som i nysvenskan tyvärr har blivit kidnappat av tråkiga och fantasilösa människor som sätter likhetstecken med syssla för onanister. Det är trist att förment välorienterade människor inte vet ordets ursprungliga betydelse: "Hennes Nåd runkade på hufvudet, såsom. till accompagnement af egna tankar..."På bloggen http://collievaenner.blogspot.com har man vänligheten nog att skriva att inlägget fick familjen att flockas runt datorn och skratta så tårarna rann... Så roligt att man kan glädja någon! Men så kom Kommentarerna från Släpet.... Och de är verkligen inte passande för folk som umgås i de högre environgerna! Kanske är det tidens lösen? Hänger man inte med på ena sättet så får man väl vara lite käck på det andra - en del har både det ena och det andra till allmän beskådan internet. Hej å hå! Här är vi inte blyga av oss å vi har minsann inget att dölja! Kanske är det samma anda som smittade av sig från årets kongress där phula ord och tillhörande anspelningar och sexskämt haglade vid tal och toast. Det fanns människor som lämnade bordet... Varför denna frustande flabbighet så snart man kommer in på s k intima området? Vad är sex och erotik? Att dyrka, kanske frukta... Människor lär väl pippa med varandra världen över med samma lust eller leda och med inslag av samma slarv, det är faktiskt de enskilda parternas sak och inget att spekulera i (fast det görs väl frekvent!) eller göra sig lustig över på en enskild blogg. De aktuella kommentarerna på "collievänner" klev här över gränsen. Hur kan en blogg under sålunda sammansatt titel ge sig till att publicera kommentarer om vilka egendomligheter människor har för sig och om hur det står till i sänghalmen? Och det verkar man inte begripa, utan går på med namn och allt. Gamla snuskiga människor....

För länge sedan... från den tid på 50- och 60-talen, då Yours Truly började bli engagerad i kennelklubbens största specialklubb - brukshundklubben (SBK), sades att SBK stod stadigt på fyra ben; lokalklubbar, bruksprov, frivilligverksamhet och brukshundraser (rasklubbar). Balans rådde. Lokalklubbarna arrangerade bruksprov och hundägarutbildning (kurser), frivilligverksamheten utbildade hundar för försvarets ändamål, och rasklubbarna tog hand om det delegerade avelsansvaret för SBK-raserna. Dessa var då nio till antalet; boxer, collie, dobermann, bouvier, riesen, rottweiler, tervuren, groenendael och schäfer - med den tidigare beteckningen raser "som sig väl ägna för militärt och polisiärt bruk." Dessutom ingick tre draghundraser i SBK - rätt ska vara rätt! Polarhundarna (alaskan malamute, grönlandshund, sibirian husky) lämnade SBK 1976. Det var då det. Sedan rullade det på. SBK tog på sig allt fler raser och verksamheter. Jag kan höra ekot från ett kvarts sekels kongresser och fullmäktigen: "Det klarar SBK!" Undrans när förfallet började? I samband med "ordförandegrälet" i början på 90-talet? Ordförandena i SKK och SBK hade en minnesvärd batalj om vem som skulle ha hand om lokalklubbsverksamhet (hundägarutbildning/kurser). Då föddes brukshundklubbens ovana - aldrig utrotad! - att gå ut i korståg och lägga under sig fler och fler åtaganden. Den striden vann SBK. Men hur gick det sen? Nu omfattar rasansvaret 22 raser. Om man tittar närmare på dessa så gör blott några få skäl för namnet brukshund enligt den äldre definitionen. Utökas begreppet ytterligare till tävlande som når brukscertifikat är det bara hälften av SBK-raserna. Varför man framhärdar med att kalla de övriga brukshundsraser är ett mysterium... De efterfrågas inte av militär och polis, förekommer inte på mästerskapsnivå... Rasansvaret har enligt verksamhetsplanen nu reduceras till två områden; hälsa och mentalitet. Svenska brukshundar kan inte hävda sig internationellt, vilket med allt önskvärd tydlighet kunde ses vid WDS i Stockholm. Endast den utskällda långhåriga collien (möjligtvis någon mer) kunde ståta med en svenskfödd världsvinnare. Jamen det är ju löjliga utställningar... Det här är ju brukshundar! OK - se då på landslagen! De svenska deltagarna är numera långt ifrån pallplatserna... Under tiden har SBK:s åtagande utökats till en rad nya grenar, vilka är i sig nöjsamma och sysselsätter mängder med hundägare. Men organisationens kärnverksamheter är i fritt fall. Bruksproven minskar, registreringssifforna för SBK-raser pekar lika ledsamt neråt, polis och militär har stora svårigheter att rekrytera fullgoda hundar. Nu viker medlemssiffrorna och organisationens ekonomi står inför kollaps. Sättet att hantera statsmedel är uppe och valsar i regering och riksdag. Det är många som sörjer sin brukshundklubb! Samtidigt fortsätter man att låtsas som om "den stora organisationen" vilar stadigt på sina fyra ben. Det gör den inte - här står en vacklande jätte. Det enda som är friskt och sunt är lokalklubbarna. Skylten med ordet "Brukshundklubb" finns i varje kommun och är lika svenskt som ombudsman och smörgåsbord. Här borde jag avrunda med en slagkraftig knorr. Förmår inte detta. Känner bara en stor ledsnad.

Ja jag VET att det rent grammatikaliskt inte heter så, men det låter roligt och det ÄR är roligt att för en gångs skull vara ägare till en overkligt fin bil! Så nu är den här och så är man försedd med pålitligt mobila krafter för kommande reportageresor. Lyckos mig!

.... eller lustigt och lustigt är det väl inte... förfallet... Men fort går det! Och då talar jag inte om Yours Truly eller de närmast environgerna, för här kämpas med näbbar och klor för att rädda vad som räddas kan... utan på den aktuella pågående Saken, som nu är självskötande...Så alltså behövs dagens tröst- och uppbyggelseord, hämtat ur Borta med vinden - passande titel! (Se tidigare presentation). Scarlett är tillbaka i Atlanda som nu är invaderad av unionistarmén. Confederationen dvs rebellerna är slagna och hela staden är i spillror. Med list och företagsamhet lyckas Scarlett (good girl!) bli ägare till ett sågverk (!) och är tvungen att hålla sig väl med de forna fienderna för att få sälja virke och bygga upp sitt företag. Scarlett tvingas hålla god min, hör hennes inre monolog: "-En dag, när hon var mycket rik, och hennes pengar var gömda där yankees inte kunde finna dem, då, då skulle hon tala om för dem vad hon tänkte om dem, tala om hur hon avskydde och hatade och föraktade dem. Så ljuvligt det skulle bli! Men tills den tiden kom var det helt enkelt vanligt sunt förnuft att hålla sig väl med dem. Om det var falskhet, så fick Atlanta väsnas."Är det inte lysande? Precis så är det! Byt ut yankees och Atlanta mot några andra ord så är det dagens situation för Yours Truly i ett nötskal! Styrkt av denna förebild ska nu lilla ja klä ut mig till en respektabel person, göra mig så underskön som bara är möjligt, klädseln måste väljas med större omsorg än vanligt; liten tweedkavaj och så kolsvart från top till tå. Inga smycken! Förutom de små 1700-talsörhängena, samt för att hedra Scarlett, diamant/turkosringen från Pittsburgh 1843 - den överlevde the Civil War! Känner mig egendomligt styrkt av denna gamla pynt! Så ge mig till Staden, göra Svåra Saker, träffa Revisorn och skaffa likvida medel. Och sen djeflar anåda... Wish me luck!

Ang västgötaspetsar; det är mycket med dom!Jag hade haft hundar av alla de slag, från början av 60-talet till slutet av 90-talet, alltså närmare 40 år, innan jag köpte min första västgötaspets. Fött upp schäfer, pekingese, tibetansk spaniel, japanese chin, samt även haft rottweiler, vit storpudel och welsh springer spaniel. Trodde att jag kunde det här... haha...

Min moster i Småland hade en sådan hund och jag var där som barn på 40-talet. Mindes hur go och fin västgötaspetsen var (och är). Västgötaspetsar är mycket friska och sunda, lättskötta och tåliga. När de gäller temperamentet är de både känsliga (för orättvisor) och hårda (anser att de kan göra lite som de vill). En specialitet är att avsky att bli våta, allra helst om tassarna, det är förfärligt hemskt att få skräp i pälsen! Vill gärna vara lite polis och hålla reda på saker.

Är minneskonstnärer.Svaga för smicker (och godis), med "duktig kille, så fiiin" och något gott, så växer de en halv meter. Det är ganska stor skillnad på schäfer, som tycker om att vara lydiga. En vgs måste övertygas om att den har NYTTA (läs beröm & godis eller andra förmåner) av att vara lydig.Kommer man väl underfund med detta, så är västgötaspetsen världens mest praktiska och trevliga hund att ha!

Vår nya hemsida http://ulvus.webs.com/ är uppdaterad på Katter! Bilder och alla uppgifter (skryt) finns att beskåda om Felix och Marinas fina småmissar! Bara att kolla! Tack Pernilla, vår webbmästare.