Fortsatte söka tröst i mitt meningslösa idiotliv... Great Literature..! Uppsteg ur dvala, efter dusch och tekopp kändes det lite piggare. Framtidsutsikterna äro dock fortsatt diffusa och har ivf ingen lämplig form, inte ens i huv´et på en annars erkänt påhittig person som Yours Truly. Hoppet om räddning är långt bort.. även i bokstavlig mening......

 Det är sådana dagar som man vill vara Oblomov...

 Oblomov* är titel och namnet på huvudpersonen i en roman av Ivan Gontjarov. Boken kom ut 1859 och räknas till klassikerna i den ryskspråkiga litteraturen. Den ger en insiktsfull skildring av miljöer hos 1850-talets herremän. Romanen tillkom då det feodala godsägarsystemet konfronterades med den nya industrialismen, och godsägarna visade sig vara hjälplösa och inaktiva inför den nya tidens förändringarna, och liksom titelpersonen, Ilja Oblomov, hade lättja som huvudsysselsättning. Där finns en del underbara beskrivningar, inte minst på chefer i den ryska statsapparatem som (jag citera ur minnet) "I sina underlydandes intill idiotism förskrämda anletsdrag, kunde spåra, inte bara lojalitet, utan till och med duglighet".

 Oblomov är en sömning typ som inte vill företa sig något. Han får besök av journalisten Penkin, en rufsig och ovårdad figur, som vill få med Oblomov på ett evenemang. Oblomov, som inte kan tänka sig något förfärligare än att ge sig ut och vara med om något, värjer sig förskräckt. Det är här jag känner igen mig; när det är segt, när tingen äro emot en, när tillvaron känns meningslös och det är svårt att få struktur på det hela - ack hur mycket lättare är det inte att ge upp, följa tapetslingor på väggen, stänga ute omvärlden och slöa bort sitt liv.

 Stundom, inför verkliga eller imbillade motigheter, då vill jag bliva Oblomov. Men mest av allt är jag nog Penkin, som rusar vidare...

  *Oblomov, har gett namn åt oblomoveri som betecknar förmågan att slösa bort sitt liv, trots bildning, goda möjligheter och ideér.