Gunilla

29 april 2010 10:04

Tänk att våren kom i år också... Här nere har Magnoliorna börjat blomma. Det är SÅ vackert.Söta vårbebbar på bilden dessutom, sådant piggar upp ! :-).

Erika

30 april 2010 13:01

Såååå fina WästGötar!!!
Ser precis ut som i gamla dar' med vita tecken. Precis som de kofösande VästGötar jag kommer ihåg från bondgårdarna här i hjärtat av Vadsbo.

lisbeth

30 april 2010 13:46

Precis! Det var bl.a dessa prydliga halskragar och snövita sockor som jag fastnade för hos Chipsmakers västgötaspetsar (när vi köpte Ingrids Uno) - och så förståss deras utmärkta typ och allmänna duktighet med varjehanda, inte minst kofösandet. Uno har ju en vit slips med tillhörande skjortbröst, vilket klär honom. Man kan ju också se att en väl placerad halskrage gör sitt till för att framhäva ett vackert skulderläge, om man nu ska estetisera om slikt.

Ingrid

30 april 2010 13:52

Åh, ursöta! Precis en sån hade ju en av Mammas släktingar på 40-talet, inte sant?

lisbeth

30 april 2010 14:23

Ja, det var min moster Greta som hade den snälla Bess, ungefär jämnårig med mig - alltså född mitten av 40-talet. Bess var ljust grå och hade stubbsvans och vitt skjortbröst, hon var större än västgötaspetsar är idag och hade lite längre ben. Bess kom från gränsen Småland-Östergötland och var nog inte registrerad.

Duritzan

30 april 2010 16:11

Nej, i mitten av 40-talet var det inte många västgötaspetsar som var registrerade ;-)

Har vi inte ändrat rasen? Som du skriver Bess var större och hade längre ben. Sedan är frågan om hon var representativ för rasen då...