Efter helgens SBK-Kongress fanns det åtskilligt att fundera på:  Ja, alltså inte sååå mycket vad gäller självaste Kongressen - det var då så stillsamt och vänligt och av så gott som ingen ifrågasatt, så att tillträdande och med acklamation nyvalde ordförande Rolf Weiffert oroligt undrade; Var är debatten..?? Ofrånkomligt börjar tankarna vandra... Alltså; vad håller vi på med? Eller rätteligen: vad håller DOM på med? Utställningsarrangörerna alltså. Ursäkta lappkastet... men... Är dom resebyråer eller vad? Varför ska alla okända storheter med namn som bara består av konsonanter, döma just min /mina raser? Och dyrt är det! Pengar kastade i sjön? Har inte ställt ut på flera år och har ingen lust heller.

  Utställningsarrangörer I Sverige inviterar med det enda kravet att vederbörande ska vara akutoriserad på rasen i sitt hemland. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att domare dömt, eller överhuvudtagt sett ett enda exemplar av rasen. Sverige är det enda hundland i världen den inbjudan av utländska domare inte passerar landets huvudorganisation. (Detta skedde tidigare). Om detta kunde man läsa åtskilligt i Göran Bodegårds artikel i Hundsport. Men det var 2007. Det borde vara dags igen.

Men det vore bra att frågan åter kommer upp på bordet. Tänk så trött jag är på att t.ex västgötaspets ska dömas av alla möjliga, utom just de som har mest erfarenhet av vgs, svenska (nordiska) domare eller möjligtvis domare från Storbritannien. Är detta att döma vgs i rasens hemland en fjäder i hatten för utlänningarna? Så klart det är! För inte kan det väl vara så att arrangörsklubben tycker det är spännande att se vad Mr Tjong från Malaysia tycker om våra svenska västgötaspetsar? Eller en öststatdomare som dömmer tibetansk spaniel kanske placerade sina hundar på ett hyfsat sätt. Men det står ingenting i hundarnas kritiker som ger en fingervisning om att domaren kan rasens finare poänger; inga hartassar, noskuddar, plymer, schal, rastypiska proportioner, etc.

 Den svenska domarutbildningen är omfattande och gedigen och tar sin rundliga tid. Bjuder utställningsarrangörer in de mer snabbutbildade från "små" hundländer just för att de är mer "användbara" = dömer fler raser än motsvarande svenska domare?

Jag är inte ensam om mina funderingar. En vän som är exteriördomare (ej på mina raser) suckade och sa: Det är en märklig upplevelse att stå framför en 28-årig allrounder från Serbien-Montenegro. Man kan undra hur den här auktorisationen går till? I en del "små" hundländer finns det c:a 80 raser och landets allrounders är auktoriserade på dessa. Men i Sverige har vi c:a 240 raser som ställs ut...