I haven´t got any pains no more I´m in better Shape than years bygone

But the Price was unbelievable high my Friend - I have no place here where I Belong

So Sad so Lonely so Broken so Beat - Today I´m alone in the Wood...

But once I stood in the final line-up - with my Dog as I know I could...

Så vad har man gått miste om..Och var det kul..??

Javisst, tillfällen som den här i Högbo Bruk för xx antal år sedan, när Jack nio månader gammal, så småningom Ch Westorps Jack Mc Call, vann sitt första cert, BIR och annat lullull. Det var otroligt kul! To proud owner´s obviuos joy...

Men hur roligt eller ens meningsfullt är hundutställandet i gemen idag?

Jacks uppfödare Annika slog huvudet på den så kallade spiken i följande på sin hemsida:

"...tyvärr kan ju inte alla vinna och vi alla har ju olika "mål" med varför vi ställer ut. Någon är överlycklig bara för att delta och hunden sköter sig och någon anser att en bästa tik el. hanplacering inte är något värt om man inte får certet eller står som BIR och BIM. Inget fel i detta, man får lov att vara besviken eller missnöjd eller naturligvis SKIT nöjd. Vi har alla olika mål med varför vi äger en hund."

Precis så är det. Många åker på utställning för att det är en umgängesform eller någon slags livsstil Och sedan - om man har tur - kan ju hunden gå sta och få någon fin placering eller rent av vinna! Och tänk DENNA gång var resultatet ett HELT annat än på förra stället! För det är inte det som är grejen utan det mer spel- eller lotteribetonade. Ibland är det Bingo! och ibland får man lomma ut ur ringen med ett blått band eller värre, beskedlig min och själen i uppror. Jaha... Det är den här typen av utställare som ivrigt studerar domarkritiken, för att ur dess dunkla formuleringar kondensera fram några mindre dunkla omdömen om utställningsobjektet.

Man ser inte skogen för alla trä´n....

Yours Truly, hemska människa, åker inte på utställning för att umgås. Är alldeles för inriktad på vad som ska försigå i ringens mitt för att lägga märke till folk i omgivningen. Inte heller kastas mer än en förströdd blick på den mer eller mindre djupsinniga kritiken. Ställer ej ut för att "få en bedömning" som så mången aningslöst får till det. Jag, mitt världsliga kräk, vågar påstå att jag vet precis vad som finns i andra ändan på kopplet och lika bra som någon domare - nej bättre - känner såväl förtjänster som fel och brister på mina hundar. Det var väl att sticka ut hakan rejält? Ska svära i kyrkan en gång till och medge att tävlandet går ut på att vinna, inte att kämpa väl. Allt utom cert, CACIB, BIR eller BIM (eller motsvarande) är ett misslyckande som i förekommande fall kan ursäktas med att det faktiskt var någon bättre hund på plats.

Nuförtiden är man inte speciellt engagerad i av vad som "ovan är" - dvs finaltävlingar. Ja, man är inte ens engagerad alls... Och det är man förvisso inte ensam om... utställningsintresset är konstant på retur.. Vad det beror på och orsakssammanhangen kan spreta i olika riktningar. Dels har domarna blivit oskickligare på att "kunna hund" - det hela blir mer en bedömning av konsten att visa hund. För det andra har utställningsarrangörernas resebyråverksamhet och besottenhet i okända storheter, gjort det hela märkligt ointressant. Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?

Vid närmare eftertanke ställer man inte ut överhuvudtaget... And we do miss it madly...!