I begynnelsen... ja, vad var man då? Hunduppfödning är ett hantverk, en konstart och konst kommer av kunna. Det är bara att inse att man som uppfödare, oavsett nivå, är en länk i en kedja som sträcker sig många generationer bakåt. Det är ens hundsportsliga och oavvisliga plikt att förvalta sin del av kedja. Hur börjar man då? Jo, man lär sig... själv. Utbildning och kurser är nog bra, men hantverket i uppfödning med allt vad därtill hör, det måste man tränas i på egen hand. Fast det är ju förstås bra att ha en god modell att arbeta efter, the Good Example. Tyvärr börjar det bli allmer ont om dem...

 Alla uthålligt framgångsrika som jag känner har börjat på detta sätt; man har redan i unga år gått i lära hos någon duktig uppfödare och lärt sig jobbet från grunden. Det finns helt enkelt inget annat sätt.

 Tänkte i dessa banor när den här bilden dök upp i Kennelklubbens Jubileumskrönika. Den visar en 15-årig Dan Ericsson i ett första(?) framträdande i strålkastarljuset på Stockholmsutställningen 1971. Hunden heter Torsloch Tordyvel, e Ch Ferox Ferax, uppf Birgit Norman, äg Eva Warrén och Dan Ericsson visade honom till championat & BIR. Det har gått några år sedan dess, men unge Ericsson är lätt att känna igen; den mörka snedluggen, samspel med fotografen och koncentration inför uppgiften. Observera vänsterhanden som inte håller i svansen, utan kontrollerar den med en "magisk" gest. Detta apropos hur man börjar... Och så blev det ju bra också!