Idag gratuleras Anja Ejerstad - Grand Lady of Collies - som fyller 70 år! Anja har de senaste decennierna varit rasens ansiktet utåt med sina vackra och oöverträffat framgångsrika hundar av rasen långhårig collie.   Här är Team Steadwyn/Steadlyn, Mia Ejerstad, Anja Ejerstad, Linnea Johansson runt World Winner 2008 Int & Dk & N Ch WW-08 Steadwyn Fashion N'Passions. En härlig födelsedag önskas colliens stora lilla dam!

Mandy - Yffranes New Moon Rising:   Ch Ormeryds Austin uppf/ägare Anna Lange

Idag grattis min fina och berömda far Austin som har födelsedag! Elva år och still going strong! Kolla - har nån sett make till stilig exot? Man blir lite stolt... det är till att ha att brås på! Inte undra på att dom kallade mig New Moon...

Egentligen är Austin född 29 februari så pappa är en "skottkatt"... hi hi...

När jag blir stor ska jag bli som Han!   ... hoppas mina uppfödare...

...efter den helg som flytt!

   Veckoslutet har varit händelserikt och roligt, fullt av utflykter och exkursioner... Först skotteårsmöte som tidigare nämnts. På söndagen var det fullt av TV-idrott så k. far kunde med gott samvete lämnas att hålla fortet. Först avlämning av Mandy hos badmästare Marina. Därefter raka spåret mot storstan och trevligt besök hos storasyster i hennes undersköna hem. Tack käraste systris för all hjälp och omtanke! Och så raka spåret ett tiotal mil västerut för hämtning av Ingrids skotte Viggo, som var på välbehövlig tillsnyggning hos sin frisör. Och så hem mot Roslagen för att lämna Viggo till matte och hämta Mandy. Puh!

Tack Marina och Dan för all hjälp med våra gullklimpar! Under respektive experters förfarna händer blev naturligtvis båda pojkarna otroligt stiliga och sov sedan gott hela kvällen efter var sin veritabel rundsmörjning! 

Men straxt var Mandy pigg igen...   ... och full av bus och upptåg...

Jomen, den återuppståndna ylledräkten kom till användning idag! Den passade bra då Marina och Ingrid med mor var på Skottefederationens årsmöte, Ingrids skotte Viggo - Raglan Reform Club - var också med liksom en väldigt söt valp, eftersom skottar förstår att föra upp sig. Mycket trevligt årsmöte, Dan Ericsson återinvaldes i styrelsen som ordförande och får en hel del att bita, bl.a. spännande framtidsutsikter med ett skottesymposium längre fram i vår och 40-årsjubileum för klubben nästa år....  SF bjöd på kaffe & kaka och välmatade sallader, så vi åkte hem såväl mätta som belåtna. Det känns lite som att "komma hem" att umgås med terrierfolk och särskilt då förstås de som har skotsk terrier. Man har nämligen alltid trevligt med skottemänniskor...

  Väl hemma kom kattungen Mandy stormande, parkerade i mattes knä, spann så det dånande och visade på alla sätt hur belåten han var med sällskapet! What a homecoming...

Mandy: Matte, du har varit borta jättelänge... Kolla va tillgiven jag ser ut!

På den tid då man tyckte lite bättre om sig själ var det kul att handla kläder...

Sålunda införskaffades  vid slutet av 90-talet från Saffran, en liten butik i Gamla Stan som bara säljer (sålde) kläder av egen design, bl.a denna dress i vävt ylle; en liten jacka med ståkrage och sned knäppning, en cape i samma tyg, ett par gröna matchande byxor samt en liten kjol i samma tyg som byxorna. Très chic! Jag gillade mycket denna outfit, dels såg man alltid prydlig ut (inom parentes sagt: det är ett helvete att få Yours Truly att se prydlig ut, är född o-prydlig, mer The Addams Family Theme - slut på parentesen) passade till alla slags hundar, praktiska små godisfickor på såväl jacka som kjol, och hundhåren syntes inte, inte heller tassavtryck... Jag minns att jag hade denna outfit när Ada ställdes ut första gången i junior - det måste ha varit mer än elva år sedan. Sen dess har jackan använts en del, men byxorna (suck!) gick med tiden inte på...

Rotade i garderoben och gjorde detta fynd och si! - brallorna går visst att knäppa!

Vilken tur att jag inte slängde bort kläderna!

Det förtjänar att påpekas att detta med att via kirurgi förbättra sitt utseende ingalunda var något som Yours Truly ägnat en tanke... Men nu var det ju som det var och jag kan fortfarande känna den berusande känslan när bandaget togs bort och man själv stod där, fast 15-20 år "yngre"! Som upplevelse oöverträffat! Alla bekymmersrynkor och påsar var bortrollade! Har inga synpunkter på dem som tycker man ska göra tuttförstoring eller skapa en stiligare näsa - folk får väl göra vad man har lust och råd till. Men just i detta fall var det helt enkelt en fråga om att få tycka lite bättre om sig själv...

Människor som pratat skit om kostmetisk kirurgi vet helt enkelt inte vad de talar om! För egen del var det fråga om en revansch! Som fågel Fenix uppsteg Yours Truly ur askan... Slagen men inte knäckt! Där fick dom alla som varit elaka och försökt sabba för mig...

Trolleriet fungerade! Ha! Jag fick tillbaka mitt gamla jobb och allt var fridens liljor! 

Så kändes det i alla fall...

Men säg den glädje som varar beständigt!

Det finns två bombsäkra sätt att nå kroppsligt och andligt välbefinnande. Jag har redogjort för det ena (och snabbaste) vilket är dyrbart och inte helt riskfritt. 

Det andra tar längre tid, kostar inget och är mer långsiktigt men garanterat ofarligt. Det är att gå ner de 10-15 kilo som de flesta av oss som nått livets middagshöjd släpar på alldeles i onödan.

För att ha något att gå ner behöver man också lägga på sig en präktig övervikt. Jag vet precis hur jag skaffade min - dvs hamnade i min andra tjockhetsperiod. Detta skedde genom en olycka och kan dateras i månader och år. På SBK:s kongress på hotell Ariadne i maj 2001 gick den utsände reporten omkring på marmorgolv i dagarna två, omväxlande med att sitta i korsdrag. Det räckte till att dra på sig norra Europas värsta ischias! Vaknade på måndagen efter kongressen och kom inte ur sängen! Höger sida från häl till midja var helt förlamad och känslolös. En helt ekivok upplevelse. Inget - medicin, kotknackeri, sjukgymnastik - hjälpte. Det enda som funkade var att köra bil, fast problemet var att lyfta in benen i förarsätet. Och så smärtan... allt utom ytterst försiktig andhämtning gjorde ont, hela tiden, dygnet runt. Utställande fick läggas på hyllan, uppfödning likaså. Promenera hundar var uteslutet. Jag kunde max gå 100 meter eller stå upprätt i tio minuter utan att behöva sätta mig ner. Och så blev man sittande, kilona smög sig på, kondisen obefintlig.

Spin-off effekt: det är jävligt dyrt att bli tjock! Inga kläder passar längre!

Av en lyckosam tillfällighet kom Yours Truly - efter tio tjocka år - på hur man lätt kan befria sig från onödig övervikt (all övervikt är onödig).

Löjligt enkelt; inget fastande, bantande, motionerande eller annat späk. Och ischasnerven är inte i längre i kläm. Hurra!

... kära unga generation, var yours Truly faktiskt en rätt spänstig person. Man jympade, joggade, stretchade och promenerade halvmilsvis varje dag. Jag sprang lätt 6 kilometer - on a good day - på den skapliga kilometertiden lite över 4 minuter. Därtill fastades regelbundet ety stora skräcken var att bli tjock. Detta beklagliga tillstånd hade nämligen inträffat en gång tidigare i Lifvet. Efter två graviditeter var man skapligt knubbig. Upptäckte att tjockisar blir inte behandlade som människor. Är man tjock är man alltså dum i huvudet... och vad värre var; man talade över mitt huvud! Vad vill hon ha? var det ständiga frågan till mitt sällskap från servitörer och butikspersonal. Outhärdligt! Knubbisar får tiga och lida, ständigt marginaliserade och förbigångna och idiotförklarade. Om man nu inte är ett socialt geni samt utrustad med en stark och intagande personlighet. Det har ivf inte ett fragilt ego som jag...

Så bort med bilringar och kilon. Efter en energisk späkning var man smal och pigg igen.

Åren gick...

Och åren tog ut sin rätt! Snart var man femtio och såg ut därefter; gammal och trött...

Outhärdligt igen!

Genom lyckliga omständigheter hade man gjort sig obekväm på jobbet. Nytt jobb och ny tidning. Konkurrensen var mördande! Måste hitta på något som ingen annan skrivit om. Det fick bli laserkirurgi - alltså må-bra-och-se-snygg-ut-branschen. Min affärsidé som såldes in handlade om de farliga F:n - den gick ut på att är man 50+, friställd och fattig så ska man banne mig inte också vara FUL...

Fick tag i en förstående och lagom publicitetssugen kirurg. Här skulle bli reportage av att vika ut på åtskilliga sidor och därtill i den Stora Tidningen! Händer gnuggades på ömse håll..

Dök upp på la Clinique medförande bandspelare, penna och block samt fotograf, d.s den berömde Peter Knopp, nu sorgligt hädangången. Så det var inte så lite prestige i det hela. Tyvärr backad den tänkta patienten ur och där stod man... Yours Truly såg de välbehövliga tusenlapparna för jobbet försvinna i fjärran...

Goda råd var dyra! Det blev att lägga sig själv på operationsbordet! Det här låter väl inte så seriöst, men så var det! Bara den som haft Fogden vid dörren och obetalda räkningar kan förstå det predikament som Yours Truly hamnat i!

Resultatet var så pass lyckat att det blev ett nytt besök. Min skarpsynta närmaste släkting hade, efter att ha studerat före-och-efter-bilderna i tidningen, fällt kommentaren: Kunde du inte gjort något åt halsen också...

Och så blev det!  Och så blev man s.k kändis, intervjuad i TV och diverse brokota blad, detta är från Amelia, vill jag minnas. Spännande fortsättning följer...

  .. sa Mandy: - Ingen skriver nåt om mej längre - vad jag kan se - och jag kollar varje dag...  One has a reputation to maintain! 

Det är bara storskrävlo om hur kul mattarna hade på Puppy of the Year omväxlande med tjat om hur kallt det är... Kallt! Min päls växer jättefint i det här klimatet, men är det som nån som bryr sig? Vad har jag för det? Ingen skojig utställning i sikte för min del, iaf ingen som sagt något till mej... huvudpersonen! Ingen show där folk tittar bara på mej, snyft... Ingen trevlig domare att gulla med, suck... Det är ju jag som är framtidshoppet här! Hur märker man det? Vem har mest BIS i den här familjen om jag får be att fråga?

- Eftersom ingen annan gör det så vill jag bara påpeka att här på kattfronten händer massor! Ja, mest med mej då... Stormatte gjorde spännande upptäckter!

- För det första så har jag fått ett stort huvud med kindpåsar och allt...

- Och så har jag fått en ny och fin päls - krusbärstaggarna är borta! - och ny färg, dvs färgen är mer lika överallt. Stormatte har inte borstat mig eller nåt - och framför allt inte badat (bläh.. hutter, hutter) - jag är så här snygg alldeles av mej själv! Så har jag också blivit en stor och duktig katt, snart 5 månader!

   Och här är den tjusiga och välväxta baksidan...