Direktlänk till inlägg 25 februari 2011
Det förtjänar att påpekas att detta med att via kirurgi förbättra sitt utseende ingalunda var något som Yours Truly ägnat en tanke... Men nu var det ju som det var och jag kan fortfarande känna den berusande känslan när bandaget togs bort och man själv stod där, fast 15-20 år "yngre"! Som upplevelse oöverträffat! Alla bekymmersrynkor och påsar var bortrollade! Har inga synpunkter på dem som tycker man ska göra tuttförstoring eller skapa en stiligare näsa - folk får väl göra vad man har lust och råd till. Men just i detta fall var det helt enkelt en fråga om att få tycka lite bättre om sig själv...
Människor som pratat skit om kostmetisk kirurgi vet helt enkelt inte vad de talar om! För egen del var det fråga om en revansch! Som fågel Fenix uppsteg Yours Truly ur askan... Slagen men inte knäckt! Där fick dom alla som varit elaka och försökt sabba för mig...
Trolleriet fungerade! Ha! Jag fick tillbaka mitt gamla jobb och allt var fridens liljor!
Så kändes det i alla fall...
Men säg den glädje som varar beständigt!
Det finns två bombsäkra sätt att nå kroppsligt och andligt välbefinnande. Jag har redogjort för det ena (och snabbaste) vilket är dyrbart och inte helt riskfritt.
Det andra tar längre tid, kostar inget och är mer långsiktigt men garanterat ofarligt. Det är att gå ner de 10-15 kilo som de flesta av oss som nått livets middagshöjd släpar på alldeles i onödan.
För att ha något att gå ner behöver man också lägga på sig en präktig övervikt. Jag vet precis hur jag skaffade min - dvs hamnade i min andra tjockhetsperiod. Detta skedde genom en olycka och kan dateras i månader och år. På SBK:s kongress på hotell Ariadne i maj 2001 gick den utsände reporten omkring på marmorgolv i dagarna två, omväxlande med att sitta i korsdrag. Det räckte till att dra på sig norra Europas värsta ischias! Vaknade på måndagen efter kongressen och kom inte ur sängen! Höger sida från häl till midja var helt förlamad och känslolös. En helt ekivok upplevelse. Inget - medicin, kotknackeri, sjukgymnastik - hjälpte. Det enda som funkade var att köra bil, fast problemet var att lyfta in benen i förarsätet. Och så smärtan... allt utom ytterst försiktig andhämtning gjorde ont, hela tiden, dygnet runt. Utställande fick läggas på hyllan, uppfödning likaså. Promenera hundar var uteslutet. Jag kunde max gå 100 meter eller stå upprätt i tio minuter utan att behöva sätta mig ner. Och så blev man sittande, kilona smög sig på, kondisen obefintlig.
Spin-off effekt: det är jävligt dyrt att bli tjock! Inga kläder passar längre!
Av en lyckosam tillfällighet kom Yours Truly - efter tio tjocka år - på hur man lätt kan befria sig från onödig övervikt (all övervikt är onödig).
Löjligt enkelt; inget fastande, bantande, motionerande eller annat späk. Och ischasnerven är inte i längre i kläm. Hurra!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | |||||||||
|