Eftersom nästan ingen kynologisk debatt värd namnet pågår i vårt land, i vart fall inte som under den tid för några decennier, när Björn von Rosen, Stig Ahlberg m.fl regelbundet publicerade inlägg i Hundsport, så tar jag mig före att citera en tänkvärd ledare av Björn von Rosen (Hundsport 1/1965):
"Att tillvarata värdefulla hundraser - det är kärnpunkten i kynologins uppgift. Lägger vi till orden ´ytterligare förädla dem´ är vi redan inne på mer problematiska förhållanden.
* Egenskapsbalansen är ömtålig; förbättringar på en punkt drar som bekant inte sällan med sig försämring på en annan, kanske till en början omärklig. Inte alltid är vi överens om att ett steg i taget i en hundras utveckling har visat sig vara ett steg framåt. Visst går det att förädla utan att tappa sundhet, klokhet, naturliga instinkter, det har vi sett exempel på. Men exempel på motsatsen är kanske fler och åtminstone lättare att iaktta. Själva renodlandet, tillvaratagandet och befästandet av de redan befintliga värdena, är den enkla kärnan i uppgiften. Enkel - och svår.
I själva verket ligger svårigheterna, som sedan alltid möter, inneslutna i själva kärnan. Redan tillvaratagandet döljer ett val. Hur SER vi rasen: vad är det mest väsentliga i dess värde för oss, i dess yttre typ och - än viktigare - i dess inre? Hur ska vi försäkra oss mot att just detta väsentliga dunstar bort under renodlandet? Risken finns - att terriern förlorar sin terrierkaraktär, lapphunden och collie sin vallarklokhet. Saltet sin sälta!
Klargörandet måste ske redan på ett tidigt stadium, annars kan arbetet från början glida i fel riktning. Det kan det förresten göra ändå, lätt nog."
Så långt den lärde von Rosen. Varför talar aldrig någon i dessa termer nuförtiden? Varför accepterar vi - i de ädlaste av avsikter naturligtvis - alla trubbiga instrument som numera per automatik selekterar avelsurvalet intill bristningsgränsen? Varför tar vi för givna alla tvingande regler, trots att dessa ingalunda är vetenskapligt utvärderade?
Hur kunde det gå så illa?
***
Då min dators mossiga program förhindrar fet eller kursiv stil, har jag tagit mig före att skriva det ord som BvR skrev kursivt - och alltså ville trycka extra på - står här versalt; Hur SER vi rasen. Annars ordagrannt citerat. Nyckelmeningen har jag satt en asterisk framför. *Egenskapsbalansen är ömtålig; förbättringar på en punkt drar som bekant inte sällan med sig försämring på en annan, kanske till en början omärklig.
I den aktuella rasen collie vill rasklubben sätta avelsspärr på avkomma till föräldradjur som inte uppfyller vissa punkter i MH. Orsaken sägs vara att föreningens styrelse "befarar" att ökningen av ljudkänsligheten går allt snabbare.
Men går man in och pillar på känsliga saker som hundars mentalitet kan det ge oönskade effekter. Det är alltså inte bara ljudkänsligheten som önskas i en viss rikting, utan andra egenskaper; t.ex ökad nyfikenhet, livlighet, mer gripande, ökad jaktkamplust. Plötsligt står man där med en hund med helt andra egenskaper än de som standarden beskriver... I värsta fall en aktivare, livligare, mer lättstressad hund - fast med ljudkänsligheten i behåll. Jag har sett motsvarande i min egen ras västgötaspets. Och vad har man uppnått då?
Lisbeth
15 mars 2009 14:19
En känd uppfödare som förmodligen vill vara anonym, vilket respekteras, har mailat dessa tänkvärdheter som en kommentar till dagens blogg:
Många kloka ord som sades förr....
Jag tycker dock det är ganska märkligt att somliga rasfolk önskar att collien ska ha mer jaktkamplust. VAR står det i standarden? Man önskar si och så men det är viktigt att kunna standarden och dessutom veta vad innebär tex terriertemperament, vallhundstemperament mm. Det behöver inte vara ytterligheter som border collie (som kanske anses som vallhunden nr 1), utan dess helhetsväsen där vallhunden har genomsyrat utvecklingen i historien. Inte i en brittiska vallhunds standard står det önskas mer jaktkamplust. En vallhund kan vara något avvaktande, men inte reserverad. DET betyder inte att hunden är skygg som många tycks tro.
Att de flesta vallhundar har ett något över genomsnittet större reaktioner på ljud är inte förvånande, det kan ha med ren självbevarelsedrift att göra. Vaksam med synnerligen känslig hörsel för omgivningen. Välutvecklad signalkänslighet.
Visst kan vi idag önska lite mindre reaktioner på ljud och snabbare avreaktioner, men når vi detta genom skärpning i kryss på mh? Statistik i all ära men det är tveksamt, i verkligheten. Men en hel utvärdering av mh bör ske och kanske omforma beskrivningen innan man slår på trumman.
Jag tror att en stor del kan vara vunnet med att inom rasklubben utbilda nya uppfödare i en skräddarsydd uppfödarutbildning som innehåller att lära sig om standard och förstå den, mentalitet och olika sådan, avelsplanering och mål, valpning och uppfödning mm. En utbildning får inte vara dyr då kommer inte folk, kanske på flera platser i landet. I SCK har man bara budgeterat för utbildning i mentalitet (nya mh figuranter). Visserligen finns planer på att arrangera rasutvecklingsmöten, men VAD tas upp på denna? Enkelspårig inriktning??
Detta blev lite tankar som följde på vad du skrev idag på bloggen..."
Marketta
15 mars 2009 21:21
Ååååh, vad skönt att nån skriver hur det är. Men jag antar att om man går in på collieforumet så får man väl där läsa att allt detta är lögner *S*.
Nej, såna collie vill vi verkligen inte ha. Men detta med collie som biter, det talar de tyst om.
http://colliekompisarna.bloggagratis.se
Lisbeth
15 mars 2009 21:59
Hej!
Det går bra att skriva "hur det är" - men namnge inte enskilda hundar och uppfödare.
Dessa kommentarer tas bort.
Kerstin
16 mars 2009 01:34
Nu var väl det här inlägget inte riktigt korrekt vad gäller vad som beslutades på Svenska Collieklubbens årsmöte. Så låt mig berätta om hur det faktiskt var och är:
Det förhåller sig dessvärre så att collien visar sig vara den hundras som har mest rädslor på MH-beskrivningarna (mentalbeskrivning hund=ett test av hundars betéenden och rekationer) av samtliga raser som beskrivits i dessa test, omkring 65 raser, (endast en ras var räddare). Många collieägare har erfarenhet av så rädda collies att det är hart närt omöjligt att leva normala liv med dem. Därför röstade vi, som anser att uppfödare måste ta itu med och försöka avla bort de värsta rädslorna i rasen, ett beslut på Svenska Collieklubbens årsmöte om att man inte ska få valphänvisning via Collieklubben om båda föräldrarna uppvisar kraftigaste graden av rädslereaktioner på testet "Menaltbeskrivning hund" (MH). Att skriva om detta som att det handlar om hemska ingrepp i rasen och sådana som kan förstöra rasen är minst sagt tendentiöst och fullkomligt huvudlöst.
Med detta stödjer du de grupper bland colleiuppfödarna som önskar att collien tas ut ur brukshundgruppen och placeras i sällskapshundgruppen. Detta skulle innebära att hundarna inte behöver genomgå MH för registrering av valpar. Det skulle i sin tur innebära att valpköpare därmed inte får tillgång till MH-beskrivning av föräldrarna, och inte kan se om dessa varit mycket rädda på testet. Det skulle dessutom innebära att rasens företrädare kan bli utställningschampions utan att de behöver visa att de är dresserbara och kan bruksarbete (spåra, söka eller valla), som de måste visa när de tillhör brukshundgruppen.
Och om alla dessa krav försvinner, menar du, i varje fall är det innebörden i vad du skriver, att collien inte riskerar att bli förstörd som ras. Man ska ha väldigt konstig uppfattning om avel och vad man kan åstadkomma med sådan och om man inte inser att det faktum att collien är den näst räddaste rasen, genomsnittligt, av omkring 65 testade raser, beror just på den inriktning aveln har haft. Genom ganska gedigen forskning om området vet man att just rädslor är starkt ärftliga.
Det finns dessutom ingenting som säger att en bra vallhund är en rädd hund och i all synnerhet behöver sällskaps-och familjehundar ha gott lynne och mentalt stabila för att klara av att leva ett normalt liv i vårt moderna samhälle.
http://www.kebi.se/convoco
marianne
16 mars 2009 16:37
Hej! Kerstin, det finns många sätt att skaffa sig kunskap på. Hos Svenska Kennelklubben kan du få många goda och användbara lärdomar.
Jag ser att du behöver läsa på lite om grupptillhörighet för att vara trovärdig.
Collie hör till grupp 1, inte som du tror "brukshundgruppen" Grupp 1 är gruppen för vall, boskaps-och herdehundar. Sällskapshundar är tillhör grupp 9. Jag har aldrig hört någon som önskar byta grupptillhörighet för collie. I grupp 1 ingår omkring 55 raser, bl a schäfer, shetlands sheepdog, border collie, bearded collie, schipperke, gos d'atura catala, bermasco, old english sheepdog, pumi, puli, welsh corgi, australian shepherd och många många andra raser så det är helt naturligt att collien ska vara kvar där.
Jag önskar dig lycka till i letandet efter kunskap och sanning. Det är vad vi alla söker, man blir aldrig tillräckligt kunnig eller lärd.
Kerstin
17 mars 2009 02:16
Collie är en av de raser som SBK, Svenska Brukshundklubben, har ansvar för, oavsett vilken grupp SKK har klassat in den i. För samtliga av SBK:s raser gäller de regler som jag redogör för i kommentaren ovan. Det är precis dessa regler/krav på uppfödare som ett, dessvärre inte ringa antal collieuppfödare vill slippa följa och av de skäl jag redovisar . Kan du tillbakavisa detta påstående så har du påvisat ett allvarligt misstag i det jag skrev. Som det nu är kommer du med en anmärkning om en i sammanhanget ointressant bisak.
Rekommenderar förresten filmen från BBC som jag ger länken till nedan, om ensidig exteriöravel. Den är mycket intressant:
http://www.asterpix.com/v/18781361/pedigree-dogs-exposed-by-eric/
http://www.kebi.se/convoco
marianne
17 mars 2009 12:20
Att collien ingår i SBK är inget som jag på något sätt förnekar! Men colliens grupptillhörighet är 1, det är lika viktigt. Du skriver att uppfödare önskar få bort collien ur "brukshundsgruppen" och in i "sällskapshundsgruppen". Det är inget som jag känner till något om men det verkar märkligt. Vad skulle collien ha i grupp 9 att göra? Likväl finns det ingen grupp som heter "brukshundsgruppen".
