Hej Lisbeth! Vad jag är glad för att du finns!


Så har det låtit hela veckan... Mycken uppmuntran, uppskattning och många vänliga ord bland kommentarer och mail. Tack så mycket! Jag blir smått rörd... Nu man också har fått uppmärksamhet internationellt! Hur har detta gått till? Det kommer numera mail som inleds med Kære Lisbet, Hello Lisbeth Hogman, Hi Lisbeth och Dear Mrs Högman, vilket naturligtvis är smickrande, ja rent överväldigande!




Det börjar höjas röster för att SKK centralt må intressera sig för de aktuella motsättningarna inom collieklubben. Svenska Kennelklubben har inget intresse av att en i Sverige stor ras praktiskt taget förintas för våra ögon. Dessutom anses motsättningar vara så stora och åsiktsskiljaktigheterna för avgrundslika för att klubben internt ska klara av att lösa dem.




SKK har olika instrument till förfogande för att hjälpa och stödja problemklubbar. Det yttersta på skalan är tvångsförvaltning - vilket under SKK:s historia har tillgripits i ett par fall, exempelvis för några år sedan specialklubben för västgötaspets. Det gick ju inte an med förhållandet att en svensk nationalras för vilken SKK innehar rasansvar internationellt och delegerat avelsansvar till specialklubb, där föreningsarbetet enligt stadgan i praktiken upphört eller i vart fall gick på kryckor.




I fallet med collie ligger det lite annorlunda till. Collie är ett globalt intresse, en världsras. Här går det inte heller an att en rasklubb i specialklubb inom SKK i viktiga avseenden förändrar en ras utan att det får betydande konsekvenser även internationellt sett.




"Colliefrågan" i Sverige är frukten av en överenskommelse (eller en hel kedja av beslut och förhållningssätt) som är så rotig och invecklad och antagen under så tvivelaktiga former att den skulle kunna kallas "kryptiken" - den kryptiska, obegripliga.




Men jag ska ändå göra ett försök att granska bevekelsegrunderna som lett till dagens situation. Jag ska plocka fram stadgar, beslut, protkoll, etc. Det är riktigt spännande!




Men först ska djuren skötas och få sin mat! Erst kommt das Essen, dann kommt die




Moral, som Brecht så riktigt påpekade. Först kommer käket, sedan kommer moralen...