Uppdaterat på colliebloggen; bl.a om den fabulösa blå gruppen!Uppdaterat på skottebloggen; om Bob Bartos legendarisk BIS-vinnande handler på Westminster!Jomän...

Jag skrev en kommentar till Kerstin, men det blev för långt så jag vill gärna skriva ett förtydligande inlägg.

Hej Kerstin,

nu var det ju inte riktigt detta som gårdagens blogg handlade om... Mitt inlägg, förutom direkt citat av Björn von Rosens ledare i SKK:s tidskrift Hundsport 1965, tar upp följande:

"Hur SER vi rasen?" /.../ "Annars ordagrannt citerat. Nyckelmeningen har jag satt en asterisk framför. *Egenskapsbalansen är ömtålig; förbättringar på en punkt drar som bekant inte sällan med sig försämring på en annan, kanske till en början omärklig.




I den aktuella rasen collie vill rasklubben sätta avelsspärr på avkomma till föräldradjur som inte uppfyller vissa punkter i MH. Orsaken sägs vara att föreningens styrelse "befarar" att ökningen av ljudkänsligheten går allt snabbare.




Men går man in och pillar på känsliga saker som hundars mentalitet kan det ge oönskade effekter. Det är alltså inte bara ljudkänsligheten som önskas i en viss rikting, utan andra egenskaper; t.ex ökad nyfikenhet, livlighet, mer gripande, ökad jaktkamplust. Plötsligt står man där med en hund med helt andra egenskaper än de som standarden beskriver... I värsta fall en aktivare, livligare, mer lättstressad hund - fast med ljudkänsligheten i behåll. Jag har sett motsvarande i min egen ras västgötaspets. Och vad har man uppnått då?"

Tro nu inte att jag bagatelliserar ljudkänslighet eller andra rädslor. Det är är ett svårt lidande och ett djurskyddsproblem. Som tidigare påpekats skrev jag till Stockholms Kennelklubb (tidigt 90-tal) den första motionen ang fyrverkeripjäser vilken med tiden ledde till Smällarprojektet och en av SKK:s stora profilfrågor. Så ingen ska säga att jag inte är engagerad i frågan!

Vad vet jag då om hundar och rädslor? Jag - en bedagad dvärghundsuppfödare och föredetting i förskingringen... Ja, något litet... Rädslor av vad form det vara må är svåruthärdligt och ingenting att bygga på. Alltså genomgick våra avelshundar det gamla BOK-provet - även pekingeserna - vilka naturligtvis klarade detta galant. På den tiden då vi födde upp schäfer - 60-80-talen - var våra avelstikar alltid bruksmeriterade. Av vår uppfödning som hamnade hos kunniga ägare fanns många duktiga brukshundar, KM- och DM-vinnare, korade, L-testade, lydnadschampions, polistjänstehundar, m.fl

Framför allt vet jag en hel del om uppfödning och är smärtsamt medveten om att utopier sällan blir verklighet. Det var därför som jag kände igen och kan vidimera Björn von Rosens synpunkter i HS-ledare; när man går in och försöker ändra mentala funktioner i en ras leder förbättringar på en punkt inte sällan till försämring på andra.

Det var detta som gårdagens inlägg handlade om.