Eftersom nästan ingen kynologisk debatt värd namnet pågår i vårt land, i vart fall inte som under den tid för några decennier, när Björn von Rosen, Stig Ahlberg m.fl regelbundet publicerade inlägg i Hundsport, så tar jag mig före att citera en tänkvärd ledare av Björn von Rosen (Hundsport 1/1965):

"Att tillvarata värdefulla hundraser - det är kärnpunkten i kynologins uppgift. Lägger vi till orden ´ytterligare förädla dem´ är vi redan inne på mer problematiska förhållanden.
* Egenskapsbalansen är ömtålig; förbättringar på en punkt drar som bekant inte sällan med sig försämring på en annan, kanske till en början omärklig. Inte alltid är vi överens om att ett steg i taget i en hundras utveckling har visat sig vara ett steg framåt. Visst går det att förädla utan att tappa sundhet, klokhet, naturliga instinkter, det har vi sett exempel på. Men exempel på motsatsen är kanske fler och åtminstone lättare att iaktta. Själva renodlandet, tillvaratagandet och befästandet av de redan befintliga värdena, är den enkla kärnan i uppgiften. Enkel - och svår.

I själva verket ligger svårigheterna, som sedan alltid möter, inneslutna i själva kärnan. Redan tillvaratagandet döljer ett val. Hur SER vi rasen: vad är det mest väsentliga i dess värde för oss, i dess yttre typ och - än viktigare - i dess inre? Hur ska vi försäkra oss mot att just detta väsentliga dunstar bort under renodlandet? Risken finns - att terriern förlorar sin terrierkaraktär, lapphunden och collie sin vallarklokhet. Saltet sin sälta!

Klargörandet måste ske redan på ett tidigt stadium, annars kan arbetet från början glida i fel riktning. Det kan det förresten göra ändå, lätt nog."

Så långt den lärde von Rosen. Varför talar aldrig någon i dessa termer nuförtiden? Varför accepterar vi - i de ädlaste av avsikter naturligtvis - alla trubbiga instrument som numera per automatik selekterar avelsurvalet intill bristningsgränsen? Varför tar vi för givna alla tvingande regler, trots att dessa ingalunda är vetenskapligt utvärderade?

Hur kunde det gå så illa?

***

Då min dators mossiga program förhindrar fet eller kursiv stil, har jag tagit mig före att skriva det ord som BvR skrev kursivt - och alltså ville trycka extra på - står här versalt; Hur SER vi rasen. Annars ordagrannt citerat. Nyckelmeningen har jag satt en asterisk framför. *Egenskapsbalansen är ömtålig; förbättringar på en punkt drar som bekant inte sällan med sig försämring på en annan, kanske till en början omärklig.

I den aktuella rasen collie vill rasklubben sätta avelsspärr på avkomma till föräldradjur som inte uppfyller vissa punkter i MH. Orsaken sägs vara att föreningens styrelse "befarar" att ökningen av ljudkänsligheten går allt snabbare.

Men går man in och pillar på känsliga saker som hundars mentalitet kan det ge oönskade effekter. Det är alltså inte bara ljudkänsligheten som önskas i en viss rikting, utan andra egenskaper; t.ex ökad nyfikenhet, livlighet, mer gripande, ökad jaktkamplust. Plötsligt står man där med en hund med helt andra egenskaper än de som standarden beskriver... I värsta fall en aktivare, livligare, mer lättstressad hund - fast med ljudkänsligheten i behåll. Jag har sett motsvarande i min egen ras västgötaspets. Och vad har man uppnått då?