Enligt min älskade förebild, författaren och kynologen Björn von Rosen, finns det två sorters hundfolk: " De som bara ser hunden som individ, och de som ser honom dels som individ, dels som länk i en kedja."







"Vad gör en människa till uppfödare, mer än själva djurintresset? Kontinuitetskänslan. I naturen finns det, sade man förr, en horror vacui, en avsky för tomrummet. Hos vissa människor finns en därmed besläktad känsla av motvilja mot det avklippta och fragmentariska."







Här är Yours Truly med direkt!







Vidare BvR (Mitt hundliv 1959): "Folk som är funtade på detta sättet ser ofrånkomligt på hingsten och stoet med större intresse än på vallacken. Ju högre de värdesätter ett djur, desto viktigare är det - känner de dunkelt - att det sätter avkomma till världen.







Om djuret är deras eget, blir önskningen naturligtvis klarare, mera medveten. Folk av den förstnämnda sorten, de som ser hunden bara som individ, säger inte sällan: jag är så förtjust i min hund att jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha en annan efter honom. Den andra sorten säger: jag är så förtjust i min hund att jag aldrig skulle kunna tänka mig att inte försöka få en avkomma efter honom.







Hör du till den sista sorten, är du uppfödare. Eller kan bli."







Precis så är det!







Uppfödning är det är det roligaste som finns! Eller roligt och roligt... Ett oändligt harvande med hårt jobb, vaknätter, långa resor, förväntan, misslyckanden, ekonomiska bakslag, oro, ångest....







Och ändå håller man på! Det finns nästan inget viktigare, eller kanske snarare mer intressant... Enligt BvR är hunduppfödning något av både konst och spel. "Den sanne uppfödaren har fått en släng av spelarens optimism - helt bränd bli han aldrig av sina misslyckanden."







För uppfödning är ju Livet! Så fungerade det förr, men kanske inte nu?







Otänkbart att streta vidare utan att tänka ut nya kombinationer, sitta där med de förhoppningsfulla små, se den växa och frodas, hitta på passande namn, fylla hemmet med prisrosetter, avgnagda stolsben och charkuteriräkningar.







Då, men först då, har en länk i kedjan blivit smidd. Du har skapat...







Jag tror någonstans där finns fröet till motviljan mot det tyska systemet med centralstyrd avel, avelsvakter som bestämmer vilken hane du ska använda och vilka valpar som ska få leva. Vi är inte där än, men på väg i den riktningen... Outhärdligt!




Jag har några enkla tumregler som stått mig bi i 40 år och hittills resulterat i mestadels friska och trevliga hundar, däribland 80-talet champions - om nu framgång kan mätas i dessa termer? - varav drygt 60 egenuppfödda:




* lär rasen genom att satsa på en utmärkt hane; utbudet på försklassiga hanvalpar är alltid större än motsvarande tikar.




* investera i en tik från stam med prima moderegenskaper. Att börja med en tikvalp som är resultat från mammans enda löpning, kanske inseminerad? - förlöst med kejsarsnitt och handuppfödd, det är att göra det hela onödigt bekymmersamt.




* para det bästa med det bästa och hoppas på det bästa...




* satsa på frisk luft, fri rörlighet och (lagom) motion, sällskap och umgänge med hundarna, samt näringsriktig mat, varav hälften hemlagat.




* undvik problempersoner - det må vara valpköpare eller kollegor.




* skaffa en bra veterinär värd förtroende och ha också förtroende! Målet är att ni aldrig ska behöva ses, utom i samband med vaccinationer...* föd bara upp hundar som du själv skulle vilja ha.


* använd eget omdöme och din egen kunskap om hundarna - oavsett meriter i den provarsenal som finnes och andra trubbiga avelsinstrument.




Reducera för all del inte uppfödaren till en försörjningsinstitution för klinikchefer, konsulter och professionella föredragshållare.







>

 

Lisbeth

19 mars 2009 10:13

Kära läsare - jag vet att ni finns! Marsbloggen har hitintills över 2000 unika besökare...

Detta senaste inlägg lades förväntansfullt upp - det innehåller kontentan av vad jag tycker är viktigt!

Kommentarer? Någon? Ingen...

Sitter jag ensammen och ruvar på dessa frågor?

OSA - most urgent!

 

marianne

19 mars 2009 10:34

Både du och BvR uttrycker så bra vad uppfödning innebär att det inte är mycket att tillägga. Själv ser jag även uppfödningen som ett kultur-arv/ansvar= att bevara och värna om den ras man valt att viga sitt liv åt.
Att undvika problempersoner är ett bra tips ,de tar tid och energi.
Att använda de hundar man tror på i aveln är givet, vilka annars ska man använda? Om jag är beredd att stå för vad jag gör och varför så tar jag mitt ansvar för kulturarvet...
Alla konstlade krav gör uppfödaren ansvarsfri och får lätt en hel ras att spåra ur, man behöver inte skaffa sig kunskap om man lutar sig mot en eller annan beskrivning eller test eller liknande.
Inkomst på hunduppfödning? Har aldrig sett någon....Att meritera hundarna, att betala alla avgifter, att försöka ge det bästa av bästa foder, att vara ledig och hemma med sina valpar för att ge dem en så bra start i livet som möjligt, att jobba så lite som möjligt för att ge sina vuxna hundar den tid de har rätt till.... Sådant kostar!
Som sagt, jag håller verkligen med dig och BvR!

 

Lisbeth

19 mars 2009 10:58

Tack Marianne!

Det är viktigt att inte behöva känna sig ensam, att inte behöva ses som en reaktionär bakåtsträvare när man instinktivt värjer sig mot sådant som in i mörgen känns kulturförstörande och fel.

Alla de små stegens tyranni - oavsett goda intentioner - leder ofelbart mot något som iaf påminner om ett totalitärt ledarskap.

 

tant Karin

19 mars 2009 12:12

Håller med Marianne. Detta är ju precis på pricken. Att ta eget ansvar, det har folk ibland svårt för i mellanmjölkens land :-). Konstlade krav fungerar aldrig i längden.Att läsa, lära, kolla, fundera, göra stamtavlor och fundera igen och därefter ta ett eget beslut samt ta ansvar för detta, är ju faktiskt något som alla uppfödare måste ta till sig.I stället för att kolla MH och "rätt" rutor. Att testbaneavla har ju visat sig inte fungera.Testbane avel i form av MH avel har det ju hållits på med så länge att man numera kan utvärdera det hela.Konklusion: Fungerar inte.Du är inte någon reaktionär bakåtsträvare, du hjälper till att öppna ögonen på många med detta ditt colliearbete Lisbeth.Jag tror inte du förstår hur många som är mycket tacksamma för att du engagerade dig i detta.

 

Inga

19 mars 2009 12:28

Lisbeth , utmärkt skrivet , uppfödningen är konst !
Åter kan jag bara konstatera , att du och jag har precis samma tankar om uppfödning odyl.
I början av min tid som schäferuppfödare på 70-talet hade jag mycket kontakt med den världsberömda "schäfermannen" Bosse Nyman. En ledtråd i min uppfödning har jag haft orden han sade till mej " gör ALDRIG en kombination varifrån du inte själv skulle ta en valp".
Den principen har jag följt i alla dessa 40 år som uppfödare , tidigare schäfer och ny i 20 år västgötar.
Tyvärr ser det ut att dagens nya uppfödare bara stirrar på database ,och inavelscoificienter . Kennelklubbarna och rasföreningarna hittar på alla möjliga regler och bestämmelser , så att man hela tiden måste kolla , att man inte gör fel i denna "regelvärld". Kanske dock inte ännu så mycket bland VS , som i många andra raser.

http://www.kolumbus.fi/fennican

 

Lisbeth

19 mars 2009 13:36

Tack Inga!

Även jag lärde mycket av den skicklige Bosse Nyman - en av världens främsta i sin art, dessutom mycket älskvärd och generös med sitt kunnande.

 

Tomas

20 mars 2009 00:14

Inga skriver ju egentligen vad hundavel handlar om. Jag producerar för mig själv (eller ser till att andra producerar vad jag vill ha).
Problemet är att helst ska man ju bara ha "valpen" som man själv ska ha. Vad gör man med resten? De ska ju också ha bra hem, eller hur?
Det värsta med att föda upp hundar är att man ska hitta ordentliga köpare till de valpar som man själv inte behåller....

 

Taina

20 mars 2009 06:49

Jag trodde nästan att den sista "uppfödarfilosofen" efter Stig Ahlberg var utrotad i Sverige:-)
Jag har som liten tös sprungit på biblioteket och lånat alla B.V.Rosens böcker om både hundar och jakt. Fantastiska.
Att kunna SE vad som är korrekt och vackert är den största tillgången som uppfödare tror jag. Då menar jag alltså inte bara vackra ögon, öron eller annat smått, utan helheten och balans, där allt stämmer.

Hälsning Taina, uppfödare av Sheltie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...