Mandy: Vi är ute och kollar runt lite... sniff, sniff...

Tittar man sig runt i den mest närliggande omvärlden så är det lätt att bli beklämd... Yours Truly vet ej vad som hänt med t.ex hundsporten, men inte är det mycket som blivit till det bättre - om man så får säga... Avstår visligen från att hjälpsamt exemplifiera!

Och så denna anmälarmani! Folk anmäler varandra högt och lågt. Blir något bättre av detta? Det senaste är höjdare (eller motsvarande) inom vår en gång så helylliga brukshundklubb som anmäler varandra för fula ord (å ena sidan) och sexistiska skämt (å den andra). Årets Verbala Kloak? Människor som man känner bara alltför väl. Vill jag se och höra detta längre? Det handlar ju inte längre om hund eller avel eller tävling eller något som är en hundförenings uppgifter. Det verkar bara vara fråga personlig hämnd och om vem som står rakast i dyngregnet...

  Ej att undra över att man blir smått äcklad och får lust att vända den snuskiga hundvärlden ryggen. Jag tycker det är roligt med utställning och att ha valpar någon gång. Är det värt "allt det andra"? Känner mest av allt för att kura inne med mina små kattungar.

Men i kattvärlden är man väl inte heller Guds bästa barn mot varandra? Mådä, men där känner jag inte en kotte - konsultinnan Anna Lange kan svårligen passa under rubriken "kotte"... och kan lugnt framleva mitt liv i en air af serafisk oskuld... Vi går i ide!  

--

PS Läs gärna Dr.Göran Bodegårds tänkvärda inlägg på bloggen för ett år sedan "Återväxten" - vilka ska ta vid när vi kroknar? Inte mindre aktuellt nu.

   Frasse, kattunge:

Igår var det frost! Stormatte var borta och jobbade! Samtidigt! Vilken kris...

Vem såg till oss då? Vi är bara små kattungar här i Vårdal. Ja, våran mamma sköter oss förstås, men i alla fall...

Lugn, våran minsta Lill-Matte kom hit och höll ställningarna. Tackar!

Visserligen hade hon sina båda hundar med, men dom behöver vi inte bry oss i. Enligt vad som vi hörde från "down under" - köket - så blev i vart fall Rasmus väldigt glad. Dessutom lagade hon middag till tvåbeningarna, även Stor-Matte, när hon kom hemdånglande framåt kvällen. Revbensspjäll! Det är vi för små för (att äta). Vi är ju inte ens 3 veckor! I vart fall har det blivit kallt så nu har matte ordnat en jätteskön värmedyna åt oss. Vi provade genast. Jag ger den fem kattungesvansar (på skalan 1 - 5). Egentligen skulle det vara lite minus för överdraget är lite trasigt. Upptäcktes när vi redan parkerat. Men det ska bytas. Hur som helst är det varmt och skönt om våra magar.

Hej då, nu går jag och knoppar på dynan... zzzz