Glädjen med the World´s Cutest Kitten får det naturligt att röra om ordentligt...   Lilla Mandrake - Yffranes New Moon Rising - påminner om något, ja hela situationen har Yours Truly upplevt förr. Och så kom jag på det! Naturligtvis inte någon katt, katterfarenheten är ju begränsad... Men min allra mest framgångsrika hund, desutom av egen uppfödning, var pekingesen Int & Nord Ch Ulvus Ai-Ai Buff.    Och Mandy påminner så mycket om vår käre "Uffe"  - inte bara färgen, nosplaceringen, uttrycket, etc. utan just denna utstrålning...

Uffe hade också lite motigt i starten... Så här var det:

På den tiden det begav sig - för 30 år eller mer - då gjordes saker och ting med (stor) stil! Sålunda skulle ny stjärna hittas i alla pekingesers förlovade land - England! Fick möjlighet att göra en moderlivsimport, en tik av prima stam kom hit dräktig med en av Englands topphundar. Importen gjordes i samarbete med den sedermera välkände internationelle all-rounddomare Kenneth Edh. Valpkullen skulle födas här och så skedde utan problem. Men det tog inte lång stund att upptäcka att något var fundamentalt fel; valparna tog sig inte, pep och tynade bort. Mamman hade en infektion som överfördes till valparna. Tiken botades men för de små var det ingen räddning att få. Men en stor ljus hanvalp klarade sig och det blev Uffe. Han växte upp i tron att han var vackrast och bäst i hela världen!   De band som den dramatiska uppväxten knöt mellan valpen och den tvåbenta "mamman" kunde ingenting ta kål på. Tillsammans var vi oslagbara! Det här är egenskaper som kommer väl till pass i utställningsringen. Det ska mycket till för att en liten pekingese ska stå och "äga" ringen, men det gjorde Uffe. Han blev nästan alltid högt placerad eller vann i dåtidens starka dvärghundsgrupp, han blev BIS på rasutställningar, BIS-2 specialklubb, Årets Pekingese, m.m Glory days!

Bilden från debuten på pekingeseutställning:

 Yours Truly med den självbelåtna minen hade sinnesnärvaro att sätta på sig BIS-valprosetten, nästa är Rita Franzén med bästa tik, i mitten arrangören Marina Reuterswärd, domare Kari Järvinen (Finland) och längst t. h. Kenneth Edh med sin BIS-vinnande Skarabergs-hane. Och är det inte fantastiskt att alla dessa människor fortfarande är synnerligen aktiva i ring- och domaredansen! Those were the days...

 Foto från utställningen: Gunnar Lindgren

  Kattungen Mandrake hare utvecklats enormt de senaste dagarna, framför allt personligheten. Det är nu ingen hejd på vad en 7-veckors exot kan göra! Han svingar sig världsvant ur sin lilla hage så nu är friden slut... Inte minst måste man se sig för vad man sätter fötterna. Dessutom klättrar Mandy lätt uppför mina byxben och lägger sig tillrätta i knät! Först trodde jag att han var hungrig och ville uppmärksamma på detta, men det visar sig att han vill ligga just  i knät, ivf ligger han kvar där, blundar och spinner. På många vis är han redan som en vuxen katt... Vad ska det bli av denna brådmogna unge? Man blir smått rörd... Vilken liten fin kompis jag fått! 

  Mandy har nog inspirerats av den store danske författaren och sagoberättaren H. C. Andersen.

Motto för Yffranes New Moon Rising:

Først gaar man saa gruelig meget igennem, og saa bliver man berømt

  Uppdagades att våra kära hundar - någon enskild eller i samarbete - har bitit sönder husses musikmaskinhörlurar (vilket i detta hem förmodligen är det värsta som kunde göras). Bara att krypa till korset och bekänna samt fyrfalt kondolera och erbjuda att ersätta det förstörda. Suck!

Hoppas kära far kommer över förlusten samt kan leva på gårdagens konsert i Norrtälje kyrka med  Mozart's Requiem tills nya lurar skaffats till musikmaskinen.