Skymningsljusets grå fingrar kväver den anemeniska höstdagern (skickligt!).. Yours Truly begrundar sitt Lifv... I den kalla månens sken glittrar finforden utanför och skall på något vis betalas... Ett långt och omväxlande liv har lärt mig att sluta ängslas...(fast det gör jag ändå förstås) - i slutändan reder det upp sig (hoppas jag!) Det här är inget nytt för mig. Åtskilliga gånger har tillvaron raserats runtomkring och den enda som sitter kvar i orkanens öga - till synes pigg och kry - det är lilla ja! Så man har vant sig vid att någon däruppe verkar gilla mig... Eller också är det bara ren tur! Men det gäller att överleva tills den nya sköna tillvaron materialiserar sig i form av likvida medel! Och under tiden ska div s k hedersskulder betalas... Suck! Satt och funderade på om det fanns några människor som är skyldiga mig pengar? Kom på att det är faktiskt är ett antal 100.000-tals friska kronor som med lite energi skulle kunna indrivas! Blev mycket upplivad vid denna tanke! Men ack! Gånge denna kalk ifrån mig! Det är ädlare att givfa än att taga... Jaga folk med blåslampa är inte direkt min grej! Man får hitta på något annat... Hi hi... (Här hängavs åt byggande av vackra luftslott..!) Som idog sagokonsument lärde man sig redan som liten tulta att för eller senare kommer prinsen i den gyllene rustningen ridande på sin äldle springare och räddar den av Ödet Utvalda (dvs Mig!) till en bättre tillvaro. Det gäller bara att se tillräckligt vän ut... En annan kan utan svårighet föreställa Värnlöst Fruntimmer och detta con amore...En modernare variant av riddare eller hellre räddare kanske dyker upp - loaded with Tax-free money and stuffed Toy Camels... Ho vet vad som händer i morgon.. eller nästa vecka..? Det är ju det som gör livet så spännande..!