You are my queen from now until the end.
Even though we may have our differences at times.
My Love for you will always be true no matter what
we go through.

You are my queen for always and forever.
No matter how we are living in rags or in riches.
My love will always be true to you.

You are my queen no matter which way you look at it.
Through our ups and downs, our sad and glad times.
My love will never change.
 
IC Ormeryds Emma JW, PERn24, COTY #7 2006  - we can rule the world just as long as our love doesn't change.

 De typiska aktiva och agerande motståndarna till uppfödning utgöras av den lilla minoritet som alltid väcker irritation i tider av samfällda stora insatser, framför allt under ovisshet och ekonomisk ansträngning. Det är så kallade debattörer, i egna ögon intellektuella, radikala och pratmakare, ivriga damer och annorlunda herrar, rara och välmenande tanter och en och annan riktigt ondsint knasboll. Det är en grupp som har lättare än någon annan att reta omgivningen då de vanligtvis saknar allt som räknas i sammanhanget - kunskap, erfarenhet, stil, egna resultat inom uppfödning och tävling. Det man har gemensamt är den oomkullrunkeliga besattheten, en rad fixa ideér om sakernas tillstånd.

De kommer samman i kotterier på bloggar och hemsidor och svetsas ihop av inbördes beundran förutom av sina övertygelser. De drar på sig hat och förakt. De anser sig hålla på med mer betydelsefulla saker än de berömda och framgångsrika uppfödarna. De präglas av en sådan självgodhet som utmärker personer som är övertygade om att de flesta har fel och bara de själva rätt. På så vis liknar de troende kommunister och religiösa fundamentalister. I en häftig tid av mediadebatt angående djuravel, blir de en liten högfärdig elit som avskys av de flesta och inte har svårt att hata tillbaka. Det är för många svårt att inse att dessa svåranpassade, mångordiga, pratsamma, utopiska och verklighetsfrånvarande idealister trots allt spelar en stor roll i utformandet av uppfödarnas verklighet och framtid.

Ofta är den bärande idén att man avelsvägen ska kunna utrota mer eller mindre vanligt förekommande sjukdomar. Detta ska ske genom selektering av s.k anlagsbärare - ja, det är andra som ska selektera, själva sysslar utopisterna sällan med uppfödning mer än i teorin...

  På bloggar och hemsidor sås tankar och planteras ideér och principer som snart metastaseras till etablerade sanningar. För att ha så ovanligt lite på fötter, är uppfödarhatarna en viktig utomparlamenterisk kraft. Störst och värst inflytande får de när en rasklubb annekteras, helt enkelt kapas.

 Aveln i aktuell ras kommer då i händerna på en styrelse som omsorgsfullt ser till att inga bildade och kunniga personer får några befattningar av betydelse. Den verksamhet som dessa inskränkta idealister vill bedriva framstår som en blandning av konspiration och dumhet.  Man vet helt enkelt för lite om avel, uppfödning, om hur djur och människor fungerar eller ens något om hur verkligheten ser ut och vad som är praktiskt genomförbart.

Det tas exempel från den livsmedelsproducerande djuraveln - enligt rekommendationen 80-talet honor och 20 hanar. Vilka har dessa möjligheter?

 Det vore väl OK om man höll sig med sina idéer inom den egna gruppen, Men oh nej! Alla ska med tvingas in i samma fålla...

Som t.ex inom en klubb där avelsrådet rekommenderar en hanhundsägare att inte låna ut sin hund till en viss tik. Tiken är champion och har A på höfterna. Vad var det då för fel?

Jo, tiken hade i en tidigare kombination parats med en oröntgad hane. Tikägaren skulle med andra ord "bestraffas"... Säga vad man vill om ärftllighetsgången hos HD, men så vitt jag vet så har ännu ingen hävdat att den är smittsam...

Ovannämnda avser hunduppfödning, men liknande tankegångar finns även inom katt. Det viktiga är att kunna identifiera sjukdomar - resten; typ, sundhet, temperament, modersegenskaper, parningsförmåga, att tåla mat - det är sådant som förutsätts vara ett självspelande piano.En ledsen uppfödare som mist en kattunge fick frågan: Du tänker väl obducera? Precis som om något hade blivit bättre för det... Yours Truly har låtit obducera - flera gånger... För att detta ska vara meningsfull måste man veta vad som ska påvisas. Ibland blir svaret colibakterier, vilket är goddag yxskaft, alla corpus innehåller colibakterier...

Helst vill utopisten vara den som avelsvägen "utrotat" en sjukdom... Som den uppfödare som rutinmässigt "testparade" hanar med en dotter för att på så sätt "få reda på" om de fanns någon bärare av slemma anlag. Valparna avlivades naturligtvis... Exemplet är från Danmark, med stollar finns överallt!

Skrämmande exempel på när det hela går överstyr har inträffat även i vårt land för ett par decennier sedan. En entusiast beslutade sig för att på ett amatörmässigt sätt "avla bort" en ögonsjukdom. Jag hörde vederbörande  med extatisk blick säga: Jag längtar såå efter att få skicka ögonen till Köpenhamn...

De avlivade valparnas ögon skulle alltså undersökas för att identifierar förekomst av en näthinnesjukdom som leder till blindhet...

Det hela slutade i 70-talet hundar som växte uppfödaren över huvudet, misär, vanvård och ett år i fängelse. Begriper utopisterna sådant?