Yours Truly har en liten perversion, eller egenhet snarare; stor motvilja mot at åka söderut... Efter Slussen börjar en annan å famla efter passet, redan i höjd med Norrköping infinner sig motståndet i kroppen... Fel håll!

Däremot går resan i andra riktningen så är det Jippi! och Tjohoo! och glada miner. Förklara det den som kan!? Nu är det så att vi gillar att åka i Norrland eller "fara" som vi nu lärt oss att det heter därstädes. Där finns lugnet, vidderna, människorna...

Nerkokat nu till den senaste trion kattutställningar så är det bara angenäma minnen, man trivs från första stund! Mycket är annorlunda och då till det bättre... Inga mängder av förfulande reklamskyltar, inga parkeringsfascister: De e gott om plats...Yours Truly går omkring med händerna på ryggen och sprätter med benen och gör intressanta iakttagelser. Folk verkar alldeles uppriktigt glada över att sörlänningar kommer till deras fina utställning och inte ett dugg misslynta över att få konkurrens om det lullull som vi alla hoppas på. Och t.ex att något så trivialt som en kattutställning verkar vara hela bygdens angelägenhet. Antalet manliga funktionärer är påfallande; i Umeå kunder jag inte låta bli att kommenterar raden karlar: Jomen, de e Gubbhyllan! skämtades det. I köket stod en silverhårig gentleman och kokade kaffe och langade fram smarrigt hembakt: Man måste ju hjälpa till!

Överallt syntes dessa stadiga norrlänningar med snusdosering på brallan och valkar (förställer jag mig) i händerna. Yours har en speciell svaghet för män som ser ut att kunna backa med tvåaxlat släp... Hela familjen är engagerad; småkillar delade ut reklamblad och sålde lotter. Sånt kan man ju inte heller motstå, speciellt som de rara gossarna säger Tack så mycket!

Det gick också att lägga märke till hur dessa orter i norr är djupt präglade av lagidrotter (hockey!), militär närvaro, jakt och nödvändigheten av att alla hjälps åt. Karlar gilla att göra killsaker ihop - nu vädras måhända hiskeliga könsfördomar... Men mängden av tekniska, praktiska arrangörsdetaljer var påfallande, t.ex fantastiska storbildskärmar med domarpresentationer, resultatlistor och allmän information om katt. Bravo!

Och så den lugna vänligheten och hjälpsamheten, det hålls upp dörrar och erbjuds bärhjälp - när man passerar tredje gången så hejar man på varandra. Fjärde gången har man en ny vän som heter Kjell... Vid hemgång får man en stor bamsekram av denne tidigare vilt främmande Kjell samt önskan om återsteende och Välkommen tillbaka!

Så klart!

  Här får man lite mera Vyer så att säga; och då inte bara den stiliga resvägen längs Höga Kusten som tar andan ur en. En svårt höjdrädd person som jag, blundade hårt på uppvägen vid passerandet av de närmare 2 kilometrarna hängbro - pylonerna (som jag har lärt mig att pelarna heter som bär upp bron) är mer än 180 meter höga - rys!

När vi åkte hem njöt vi av utsikten, var det som att köra över Golden Gate Bridge - Själen hade fått ro, segervimplar fladdrade morskt, i bilen sov en Junior Winner och vi reste i det Förlovade Landet!

Tack och Hejdå Norrland! Vi kommer igen...