Den staden sjöng redan Ulf Lundell om...

Jag går på Promenaden

Du kanske säger: "Norrköping, 

Det är en jävla stad"

Då har du aldrig gått på stadens 

Södra promenad

Jag går på promenaden

Jag dansar fram rentav

Jag går på promenaden

Seglar fram på soligt hav

Jag börjar vid bensinstation

En dag då allt känns kass

Snart kommer jag till Halvars kiosk

Där köper jag en glass

Och går på promenaden

Och slickar på min strut

Jag går på promenaden

Och väntar på att det ska ringa ut

Och runt sådär omkring en

Femton och tjufem

Då kommer alla tjejer ut

Från pluggen och går hem

Jag går på promenaden

Jag dansar fram och ler

Och jag blir på lemonaden

Av alla tjejer som jag ser

Vid nya bibblan står Louise

Med allt sitt blonda lurv

Jag tar'na under armen

Och bjuder på en kurv

Vi går på promenaden

Och tuggar varsin vurst

Och springer ner till badet

Och ser vem som kan komma först

I bastun är det hett som fan

I poolen finns Louise

Och när vi badat säger hon:

"Du är en reko kis"

Och vi går på promenaden

Med tre flaskor röd bourgogne

Vi går på promenaden

Och rådhusklockan slår ding-dong

Nånstans på promenaden

Minst fyra trappor upp

Där ligger snart Louise och jag

Och läser en Pin Up

Och ner för promenaden 

Kommer natten i mörk skrud

Och Louise öppnar bladen

På blomman hon fått av Gud

Jag älskar min Louise 

Och hon älskar mig såklart

Och när morgonen ar kommit

Tar vi hissen ner rätt snart

Och går på promenaden

Och gnabbas lite grann

Vi går på promenaden

Louise och jag går hand i hand

Roligare...

   Skönhet tillåten...

 Intressantare...

Avkopplande...  Trevliga vänner...     Mera klös...

   Därav följer  summum bonum -  och gynnsamma sidoeffekter. För övrigt har statistiker räknat ut - och det kan förresten vilken förnuftig människa som helst göra - att brottsligheten bland hängivna kattägare är lägre än inom någon annan samhällsklass, möjligen med undantag av biskopar. Katt således.

  Det är april, den tid på året då blivande hundägare börjar sätta in stöten. Yours Truly vet, dels av egen erfarenhet (uppfödning i mer än 40 år) dels som valphänvisare. Rekordet för några år sedan var nio telefonförfrågningar på en dag + plus ett antal via mail. Nu är det tyst. Ingen av mina uppfödarbekanta får sina dyra fina valpar sålda.
Undrans om inte en del av dagens kris i hundfrågan kan stå på TVprogrammens konto?  I en uppsjö av program på bästa TVtid framstår hundar som livsstilsdetaljer; klapp- och kramobjekt (disneyfiering), eller som sjuka och problematiska på olika sätt. Att ha hund verkar vara något jobbigt som kräver specialisthjälp. När så en välkänd expert på hundproblem dyker upp i TVsoffan med armen i gips, nybiten av en problemhund, då får väl måttet anses rågat? Den bild som förmedlas av media är en massa skit med att ha hund. Varför kan inte hund längre vara intressant eller ens roligt? Hur har det praktiska hantverket hunduppfödning blivit ett torrsim som utläres på kurs? Varför talar de stora hundorganisationer mer om Målstyrning och Ledarskap och nästan inte alls om Hund? Mest snack och mindre verksta således. Hur har det blivit så?