Borta med Vinden, Margaret Mitchell

  Inför balen på bomullsplantagen Twelve Oaks berör Scarlett evighetsfrågan med sin svarta Mammy:

- Jag önskar till Gud jag vore gift! ... Jag är trött på att evigt och jämt vara onaturlig och aldrig göra det jag tycker är roligt. Jag är trött på att låtsas att jag inte äter mer än en fågel, och på att gå då jag vill springa och säga att jag är dödstrött efter en vals, när jag kunde dansa i två dar utan att bli trött, jag är trött på att säga: Så underbar ni är! för att lura karlar som inte är hälften så klyftiga som jag, jag är trött på att låtsas att jag ingenting vet, så att herrar kan undervisa mig om allt möjligt och känna sig viktiga medan de gör det...

- Varför måste en flicka vara dum för att få en man?

- Skulle tro de kan vara för gentemän inte veta va dom tycka om. Dom bara veta va dom tro dom tycka om. Å man måste ge dom va dom tro dom tycka om, så slipper man en massa bekymmer å att bli en ogift mö. Å dom tro dom tycka om liten flicka som picka maten som en fågel å inte ha ingen festånd. En genteman inte känna som om han gifta sej me en rikti dam, om hon har mer festånd än han.

- Tror du inte männen blir flata sen dom gift sig, och upptäcker att dera fruar verkligen har förstånd.

- Då va de för sent. Dom vara redan gifsa. Förresten, gentemän vänta domses fruar ha festånd.

- En vacker dag kommer jag att säga och göra allt vad jag vill, och om folk inte tycker om det, så gör det mig alldeles detsamma.