Det här är återanvändning av ett inlägg från 2008 - ämnet är evigt aktuellt..

Varför blir det så få västgötaspetsar? Eller rättare; varför händer det så ofta att en tilltänkt union inte resulterar? Av rapporter från omgivningen att döma är det osedvanligt många som misslyckas med parningen. Detta kan ju oftast skyllas på den mänskliga faktorn - talar om hundar i allmänhet - det kan vara fel dag, fel omgivning, tikägaren, hanhundsägaren, eller båda i förening, beter sig klantigt. Detta är inget ovanligt Sen har vi en del del knepigheter med just västgötaspetsen.

Mycket ligger väl i att västgöten är en "naturras" - den står i många avseenden de vilda hundarna närmare. Det kan vara Alfa-tikar som inte tillåter någon annan tik i familjen att få valpar. Många vgs-tikar har betydligt längre mellan löpperioderna än mer domesticerade raser. Färre chanser att försöka... Dessutom finns det gott om västgötaspetsar som är som svanpar, de gillar bara varandra...

Ett annat problem är att vissa hanar visar ett måttligt intresse för uppgiften. Och så alla som inte får "häng" hur de än anstränger sig. Det blir bara ut-och-in. Utan naturlig hängning måste man hjälpa till - det förutsätter självklart att det är en tik som är villig. Hanen ejakulerar i tre faser, under den första kommer inga spermier. Trillar han då ut så blir det inga valpar... Alltså får man då vara påpasslig och stötta tiken så hon inte sätter sig, samt milt putta på hanen baktill, så att det som ska hamna på rätt ställe också gör det.

 Och så detta med storleken... som visst har betydelse... Någon uppfödare som skulle beskriva sina hundars övningar, sa att "den" var ju inte mer än en blyertspenna, så det var inte konstigt att det inte blev någon hängning. Tycker mig märka att de mer välutrustade herrarna har lättare att få häng.

Mången tikägare odlar en romatisk idé om att allt ska ske så "naturligt" som möjligt. Vad är naturligt? Släppa hunarna i en skogsbacke och gå in och sätta på kaffet? Det är inte så bra... Tiken kan försöka slita sig och hanen kan bli skadad. Säkert kan flertalet hundar förr eller senare klara av ett genomföra en parning, men ofta får hunden göra hundratals försök innan han lyckas. Ibland har man inte tid/möjlighet att vänta i flera dagar och hanen riskerar att bli utmattad. Den som påstår något annat vet helt enkelt inte vad man pratar om.

Det är ingen tillfällighet att det är de mest erfarna uppfödarna som oftast lyckas bra med att para. Alltså de som vet "hur man gör"...

 Det är heller ingen tillfällighet att det förr i tiden fanns professionella hundparare. Den mest kände höll till på Hundstallet i Stockholm - har för ögonblicket glömt hans namn - men dit kom tik- respektive hanhundsägare med sina hundar och lämnade in paret på det att parning bleve ordentligt gjort. Vi talar om waaay back i tiden - kanske 50- 60-tal. Det var alltså inte bara för att de fina damerna på Östermalm skulle slippa befatta sig med slikt. Vitsen var ju att hundpararen skulle se till att unionen kom tillstånd vilken förhoppningsvis skulle resultera i valpar. Och det var ju det som var meningen med alltihop.

 

Dan Ericsson

15 maj 2012 16:14

Utmärkt inlägg om hundparningar! Betänk dock att det numera är mot LAGEN att ens hålla i tiken under parningsakten. Man tar sig för pannan!

Den kände "hundpararen" i Stockholm var portvakt på Valhallavägen och hette Andreasson. Många hanhundar viftade glatt på svansarna när han besökte någon utställning i Stockholms-trakten.

Många hunduppfödare hade honom att tacka för generationer högklassiga hundar - idag hade han varit betraktad som lagbrytare.

Vårhälsningar
Dan Ericsson

Lisbeth

16 maj 2012 07:38

Tack Dan! Det är precis som man kan misstänka... De som tror att det bara är att släppa ut hundarna i trädgården medan man går in och sätter på kaffet... dessa aningslösa vet inte vad de talar om...

Utan klok assistance skulle det bli väldigt lite top-dogs...

 

Siv

16 maj 2012 22:21

Det fanns ytterligare en herre i Stockholm som var anlitad av många av dåtidens hunduppfödare som hjälp vid parning:Herr Brunhoff. Han assisterade när min första skottekull blev till och jag hade även före det en cairnhane som parade några tikar med herr Brunhoffs hjälp. Vi talar om tidigt 60-tal. Så småningom lärde jag mig "hantverket" själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...