Jag elskar dig i livets hvimmel,
jag elskar dig i öcknens hjup!
Du är mitt h-lv-te, min himmel,
min ros, min frögd, min tröst, min slup!

(fritt efter Falstaff Fakir)

undrar Odetta fyra månader.... Nej, det gör hon förstås inte, men vill gärna anmäla sig som filbunksavsmakare.



- Kolla matte! Jag sitter fint!


***


I min ungdom hade jag en kompis som hette Ola och som bodde på Frejgatan i Stockholm. Ola var en tillbakalutad 18-åring och föll inte i farstun i första taget.


När de andra kompisarna slog sig för pannan eller varandra eller försjönk i hopplöshet eller vrede och sparkade på bildäcken, då var Ola den som behöll fattningen. Det värsta han kunde säga - om något riktigt överjävligt hänt eller någon kom med en verkligt sinnssjuk åsikt eller förslag. Då sa Ola:


- Tycker du verkligen det?


Smaka på det - en hel världsdels visdom i denna milda invändning. Vilket finlir!


Ibland önskar jag mig vara Ola.


Med saktmod och överseende skulle man - om inte finna sig i människors dårskap och ondska - så åtminstone kunna låta bli att ta illa vid sig.


Ska utveckla det här lite senare för här finns lärdomar att dra.

Nej, det blir ingen bastant moralkaka, så ni kan gott läsa vidare...

Det hela hänger ihop med rubriken och valpen Odetta och så Ola, som visste hur människor är funtade.

Fortsättningen... om vilken jag längre fram, d.v.s någon annan gång, skall berätta... följer.


***Att syssla med djur, och då särskilt hundar, är att vara ständigt ifrågasatt - såväl utifrån som internt. Att leva med hundar dessutom kan vara roligt får man efter bästa förmåga söka dölja för den kynologiska ledningen, enligt den svenska lag som säger, att bara ledsamma verksamheter är sant respektabla.En god vän sa:- Kom ihåg - humor är en allvarlig sak!En annan god vän talade om nyttan av ens personlighet rent professionellt.- Hur då? envisades jag, som ville höra något berömmande.- Jo du ser hjälplös ut - utan att vara det...

Nu när det är så varmt kan det väl passa med något svalkande? Har skaffat grejor för filbunkstillverkning. Även hundarna tyckar att filbunke är en otrolig delikatess! Jag imbillar mig att det även är nyttigt... Hurusom, busenkelt och jättegott! Man värmer 1 l röd mölk (eller the real thing från ladugården) obs får inte koka. Ställes för sig för att svalna. Häll upp en klutt c:a 1/2 dl långfil i varje filbunksskål. På med den ljumma mölken, toppa med tjock grädde. Täck över med tallrikar, plus handduk. Får stå tills filbunken "stannat", tar något dygn beroende på väder. Ställ in i kylskåp. Serveras med ingefära, bär eller annat efter smak. Avbrännes med lättbentyl! (Obs skämt!)

Ny rapport om helt bedårande Ormeryds Lunar Cheesecake, 12 veckor. Är hon inte gräsligt söt?! Mammakatt är Athelstones Fruitcake och Pappakatt ”Findus”.Enligt lyckos matte Marina har "Paddis" - eller Miss D som resten av familjen vill kalla henne - redan ätit, gått på lådan samt spinner hela tiden. En riktig raring är hon.Lycka till med underverket!

Fotot: Bitte Sjö SvenssonNär vi för första gången besökte Sänningegårdens kennel i akt och mening att titta på en valp ur Ella-Bellas kull, så ville jag så klart ha något med från Roslagen. Det blev ett par rotknölar med rosor - såg inte mycket ut för världen, ett par pinnar med var sin lång rot - med förhoppningsvis skulle pinnarna slå rot och frodas i den småländska myllan. Rosorna heter Gråsten och skulle bli vackert vita.



Tänkte på Roslagsrosorna häromdagen – undrade om de tagit sig... Så rasslade det till i datorn och fram kom denna vackra bild på Roslagsrosorna på plats hos Bitte i Småland. Så det måste vara telepati! Så fina de är och så glad jag blev!







Lustigt att det var två rosor... Det blev i slutändan också för mig – Gerda och Odetta! Det vill säga Sänningegårdens Gerda Linnea och hennes valp Ulvus Odetta Gordon. Presentationsbilden till höger är dagens stilstudie på Odetta 4 månader.

Tack Bitte - för rosbild, västgötaspets och vänskap!

Välkommen till Roslagen lilla Paddis!Marinas nya superkisse - sköldpadd exotic - är hon inte underbart söt!Mer detaljer kommer...

NEW ZEALAND GOVERNMENT APPROVES TAIL DOCKING
Acknowledging new scientific evidence and showing support for traditionally docked breeds, the New Zealand government officially approved tail docking on July 3.
CEO of the New Zealand Kennel Club, Mr Brian Priest, told the Annual Conference of Delegates that the Minister for Agriculture had approved a Code of Welfare, within which was the approval for docking of dogs' tails by Vets and Accredited Dockers.
****
Enligt beslut från VDH i Tyskland; rån 1 nov 2009 ska en av parterna i en parning vara MDR1 +/+ - , alltså vara motståndskraftig för t.ex Invermectin.
I Danmark gjordes för att par år sedan en undersökning av 10-15 hundar från helt olika linjer i collie och ingen var MDR1 +/+. Vissa vallhundar (inklusive västgötaspets!) och vinthundar kan visa fatal överkänslighet mot dessa farmaceutika.
Nu önskar man (i Tyskland) göra hundarna sundare med att bara använda individer som kan motstå dessa farmaceutika - hur rastypiska de än är.
Sagesperson i Danmark:
- Det är ännu värre än de svenska mentalkrav. Lägg nu sammen de tyska och de svenska krav, så har vi ingen collie kvar längre. På söndag möts VDH och de tyska collieklubbar till ett möte - hoppas att det kan stoppa de VDH idealistiska sundhetsideal."
***
SKV inbjuder till officiell utställning i Herrfallet, Arboga 29 augusti 2009
domare: Åke Cronander
OBS! Förlängd anmälningstid t o m 27 juli.

Det blev rammelbuljong Köping. Utanför ringen i en omdebatterad ras. Så klart att man noterade detta, det går ju inte att blunda med ögon och öron när man sitter tre meter ifrån. Jag har fått förklaring till incidenten - det räcker för mig. Sådant kan hända överallt och i vilken ras som helst och var tydligen en grej mellan ett par systrar som inte kom överens - inga s.k brukslinjer eller amerikanska.







Det har uttalats en viss besvikelse över att jag inte gick dit och tog reda på mer...



Jo det skulle sett ut det!



Och hade något blivit bättre för det?







Nu var det ju inte riktigt detta som inlägget handlade om utan om alla stora kamphundsraser som fanns på plats och som vi var lite skraja för eller åtminstone höll oss undanför - och det enda stället som vi såg där det var råkurr var utanför collieringen.



Det tycker jag var en poäng. Att det sedan - som antyddes - förmodligen var en dum tillfällighet, det är en annan sak.



Nu när mentalitet har blivit prioriterat område har folk blivit så hispiga över allting - det är rapporteringskoder hit och dit, människor går och mår dåligt för detta, anmäler varandra och jag vet inte allt.







Hade det här varit tio år sedan hade man tänkt - ojdå! - och gått vidare. Nu ska det luskas vilka uppfödare/linjer/ägare det är frågan om och pekas med långa fingrar.







Upprinnelsen till hela den här paranoida stämningen är "farliga hunddebatten" - SKK är otroligt rädd för den och för att saken ska komma på tapeten igen, med mediakrav om rasförbud m.m



Det här är en del av bakgrunden till dagens MH-krav för brukshundar - att använda MH när det blir massmediadrev mot hundar var ett av argumenten för att införa MH som ersättning för BOK-prov och tvingande krav för registrering.

***

Så här yttrade FS (Kongressen 2000) bl.a när BoK-prov ersattes av MH för SBK-tävlande - och i slutändan registrering av SBK-raser:

---"Hundens självklara plats i samhället och hundägandet som helhet ifrågasätts alltmer.I Europa vidtas åtgärder för att eliminera vissa hundraser." ----

"* Samhället skall kunna lita på SBK i utbildningssammanhang och verksamhet med hund, därigenom förhindras att enskilda raser eller grupper av hundar åläggs olika restriktioner.

* forskare och genetiker har ingen annanstans tillgång till den omfattande dokumentation om individer, raser och föräldradjur som MH-materialet utgör. Detta ger styrka i en samhällsdebatt."