Nu blommar vår södra körsbärsträd, så fint! Även pelargonerna skulle ha blommat, men pelargoner verkar vara förfärligt gott. Dessa åt hästarna upp... Jag borde varit förvarnad, samma sak hände förra året med rosorna, snipp, snipp - så låg alla rosenknoppar i en ponnymage. Det får bli amplar istället...

Fick det här trevliga vykortet från föreningen Gamla Hagalunds Vänner, där en annan är medlem såklart! Originalet är av Bo Matson.

Jag är född i Hagalund och bodde där 1945-1966. Nostalgi! Den här vägen såg precis likadan ut när jag varje dag gick till mitt arbete på apoteket Kvarnen i nuvarande Solna Centrum. Hagalunds kyrkas torn sticker upp i mitten. I kyrkan var jag lucia på 50-talet. Jomän!
Så här står det i Wikepedia om Gamla Hagalund: "Den gamla trähusbebyggelsen uppfattades av somliga som en kåkstad och revs nästan helt och hållet på 1960-talet, men är förevigad inte minst i konstnären Olle Olssons målningar och fotografen Björn Breitholtz bilder i boken Hagalund - ett svunnet 50-tal. Olle Olsson var född och bodde i Hagalund hela sitt liv. Han signerade sina tavlor med namnet Olle Olsson Hagalund.





Namnet Hagalund sägs ha sin härstamning efter torpet Haglund, som sen blev Hagalund, kanske för att det påminde om det mer kungliga Haga slott i närheten. Torpet ägdes av en liten gumma, som sålde kaffe till blåbärsplockande stockholmare. Torpet rasade så småningom samman av husbock och ålder. Haga slott står däremot kvar.





Nya Hagalund började byggas omkring 1890, samtidigt som Stockholm började växa och många människor bodde väldigt trångt, började man sälja tomter i Hagalund i Solna socken. Här fanns då egentligen bara ängar och blåbärsskogar, samt ett värdshus, och det var runt detta värdshus som byggnationen startade. På mark som tidigare hört till godset Övre Frösunda. (Värdshuset revs senare för att ge plats åt Landstingshuset. Vid rivningen togs värdshuset ned så varsamt som möjligt, för att kunna återuppbyggas på annan mark, men förvaringen ombesörjdes så illa att virket ruttnade.)





Marken utannonserades i dagspressen och de som svarade på annonserna och köpte tomter var hantverkare till exempel snickare, murare, glasmästare, målare eller plåtslagare. Olle Olssons morfar, snickaren Carl Brolin, var en av de första som tilldelades en tomt, i kvarteret Odin. Det som var lockande var att man här inte behövde bygga dyra stenhus, man fick lägga papp i stället för plåt på taket och var och en fick bestämma husets form, färg och annat.





Husen byggdes ofta före och efter det vanliga jobbet och med ljus från lyktor arbetades det från tidigt på morgonen till långt in på nätterna. Man hade inga bilar, i bästa fall hade man tillgång till häst och vagn, men de flesta var tvungna att släpa byggmaterial och annat på kärror. Vatten fick man hämta vid ett litet pumphus, om man inte hade ordnat med egen brunn. Vägarna var utan beläggning och Hagalund kallades ibland "Vilda Västern".





Eftersom det var händiga människor som byggde husen och friheten var stor, blev det många, rikt smyckade verandor, med lövsågerier och kanske till och med en tornspira, sådana fanns ju på Stora Frösunda. En trädgårdstäppa, ett rött fint staket och kanske ett lusthus fullbordade bygget.





Efter några år fick Hagalund sitt första stationshus och åtta år senare 1903 byggdes en ny station och godsmagasin. Tidigt gick dock rykten om Hagalunds fattigdom. Det berättas om både hur barn och vuxna tog sig in till stan och tiggde eller sålde vedpinnar. Tidningarna skrev om detta och snart visste hela landet hur eländigt det var i Hagalund. Att många barn hade en lycklig barndom i samhället talades inte så mycket om, inte heller den starka sammanhållningen och hjälpsamheten grannar emellan som präglade området."

Nu presenteras valparnas mamma; Svensk Utställningschampion Fennican Glada Gladiolus "Ada". På bilden från uppfödaren Inga Kahlman i Finland är Ada 4 månader och har blivit BIG-3 på valputställning. Hon fortsatte sedan i samma stil här hos oss, finalplacerad på sin första inofficiella utställning. Sedan tävlade Ada i vuxenklasserna och vann i rask takt 3 cert före sin tvåårsdag och sedan ytterligare ett cert samt CACIB och blev Champion. Över huvud taget har allt Ada gjort varit duktigt och bra; på kurs, i utställningsringen eller i aveln. Hon är hd-röntgad ua, ögonlyst ua, senast vid 8 års ålder, ej ljudkänslig och inte rädd för någonting. Ada hade aldrig i sitt liv sett en kossa, men fick betyget "mycket goda vallanlag" på SKV:s vallanlagstest. Ada är en underbar mamma, har lämnat 14 valpar (utom de fyra som är nyfödda). Inga valpar har dött eller haft någon defekt, inga bettfel och kryptorchider på 8 hanvalpar. Flera av Adas valpar har visats på utställning och fått certifikat. Nyligen blev hennes barnbarn, Grålötens Tut i Luren, Nordisk JuniorVinnare, tog cert och är vinjetthund för WDS. Ada själv har aldrig varit sjuk. Hon uppfyller platsen i hemmet som Top Girl med stor självklarhet. Bråkar aldrig och kommer bra överens med folk och fä, men har bestämda åsikter om saker och ting. Alltid glad - very aptly named - skulle man väl säga. Hennes pappa är välkända Fin EE Ch Fennican Yks Yrjänä Vaan och mamma Int & Nord Ch FinW-97 EuW-97 Fennican Sifonki Sofia. Adas kullsyster är en stor berömdhet, Multi Ch Fennican Geeba Gerbera, som torde vara den mest meriterade västgötaspetsen. Hennes bror Fennican Gabriel Kimson är i Holland och har minst ett cert. Jag har även träffat Adas farmor, holländska importen Silver Lady v d Zwanensteeg, en tik som jag tyckte mycket om, utmärkt typ och härligt temperament.
Jag kommer alltid att vara mycket tacksam mot Inga Kahlman att vi fick möjlighet att få vår fina Ada!