Axel Oxenstierna af Södermöre, född 16 juni 1583 på Fånö, död 28 augusti 1654 i Stockholm, greve och statsman; medlem av riksrådet 1609, rikskansler 1612. Anses vara Sveriges störste statsman i historien.
Axel Oxenstierna lär ha sagt till sin son Johan, som inför resan till Münster tvivlade på sin förmåga att förhandla för Sverige i den Westfaliska freden: An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur (Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs).
Nu sent på kvällen var det plötsligt snurr på bredband och blogg. Ah! I min glädje måste jag skriva något. Det fick bli om Oxenstierna, en stor favorit, någon att stötta sig på i alla lägen. Oxenstierna sade (och skrev) många andra bra saker... När man vaknar en sådan här morgon, efter de här senaste veckorna, med ett berg av arbetsuppgifter framför sig, inga dollars på kontot såsom förutskickats, och människor som man kanske lämnar i sticket, då kan man uppstiga med ett lätt förkortat citat av Axel Oxenstierna, inte precis på mina läppar, men i mitt morgontyngda sinne:

"När jag betraktar tyngden, bördan, vedervärdigheten, modlösheten, medlen, folket, fienderna, vännerna, faran, begynnelsen, framgången, händelserna, utgången, står mig icke obilligt håren på ända."

Är det inte lysande? Närmare 400 år senare så håller denna enkla och rättframma bekännelse om att man verkligen blir orolig när man ser framåt ett ögonblick. Ty sådan är människan.

Tillbringade dagen med att jobba som en galning, skrev klart den näst sista artikeln och skickade iväg massor med texter. Husfadern lagade middag: sill & potatis, gräslök, ägg, sallad och melon. Chokladpudding med vispgrädde. Mums!
Resten av kvällen i dvala framför TV:s. Piggnade till när det blev VM-tävlingar i speedway. Tyvärr var Ullevi-banan dåligt preparerad; massor med vurpor, en del riktigt ruskiga. En förare fick åka till sjukhus i ambulans. Fredrik Lindgren vann fem heat och är på väg mot något stort.

Isoleringen börjar gå Yours Truly på nerverna! Man bli alltmer modfälld, ja rent deppad. Är dessutom arg över att Sverige fungerar så visset. Posten, sjukvården är i nekros. Svenska myndigheter beter sig som rigida stenstolpar. Ingen smidighet, noll inlevelsefömåga. "Hålla budget" har upphöjts till livets högsta karma. Som nu dessa två gamlingar som inte får fortsätta att leva tillsammans sina sista år. Eller den stackars gamle mannen från Iran; blind och förlamad ska han kastas ut ur landet, han kanske inte en överlever flygresan. Man skäms över att vara svensk!!!





Jag vill att Sverige ska vara som på 50- och 60-talat - plus datorer och mobiltelefoner! Är det för mycket begärt?

Fast datorer, hm... inte så mycket att lita på! Mitt bredband är segare än sega råttor, oavsett hur mycket det uppgraderas och nya pengar som pytsas in. Undrans hur många timmar varje vecka Yours Truly ödslar tid att glo på en glugg som ska visa fast grönt sken, men istället blinkar som värsta flipperspelet, eller är helt svart?





Dessutom vet jag inte vad jag ska göra med mitt liv, vilket ältats i tidigare inlägg. Framtiden? Kan inte ens tänka på den... I den mån det finns ett liv efter detta så handlar det inte om uppfödning eller ens västgötaspets. Där hittar jag just nu ingen framkomlig väg. To cause a diversion skurades köksluckor, väggar och spisar. Kände mig lite bättre, vilket man alltid gör efter hederligt arbete.





Husfadern har cyklat till Staden - soppan är DYR! - för diverse kommissioner. Ingrid rapporterade att våra söta broscher har kommit från USA, dem vi skulle pryda oss med inför alla skojiga begivenheter som planerats. Undras om något blir av?





Men långsamt har en PLAN börjat ta form... I likhet med Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson har Yours Truly - förr eller senare - alltid en Plan!





Fast mest är jag nog som hans kompanjon Ragnar Vanheden, som med bilhandlarmanér, i en några nummer för liten kostym, har en förmåga att snacka sig ur situationer, och kan dyrka upp de flesta lås...