Idag fyller Agneta Reis, en av våra äldsta vänner 75 år! Det firas med öppet hus i Kvilundas fantastiska trädgård i närvaro av Agnetas hela stora familj, grannar och övrig släkt och vänner. Jag hade sett fram emot av vara med, så klart. Men med hänsyn till omständigheterna är det inte läge att hälsa på i en kennel. Så nu hurrar vi för Agneta, tibetansk spaniels faktotum och rasen enda Hamiltonplakettör. Må du få en riktigt fin dag!

O, ljuva sommarmorgon! Alla djur äro omskötta och utspisade. Liljegårdens transport kom och hämtade hästarna till nya betet. Jag följde med, lastning och resa gick bra. Väl på plats var det bara att glädja sig åt stonas förtjusning övr ett stort fint bete, massor med mat, skuggande träd och kullar att galoppera i. Efter första kvartens hopp i grönsgräset, bocksprång och inspektion, så sänktes tre mular mot marken. Sommarbete - mums!Husfadern har givit sig av för att döma KM. Har huset för mig själv samt gott om tid att tänka. Hur farao går man vidare? SKA jag gå vidare? Med vadå?
I´m at the Crossroads of My Life!

Vilket virus är det frågan om? Hur länge finns det kvar i miljön? Veterinärerna säger en hel del, men med så många förbehåll att man inte blir mycket klokare. Ska (kan) jag fortsätta som vanligt? Utställning? Uppfödning? Beslut måste tas inom de närmaste 8-10 dagarna (anmälningstid, ev valpkull). Stööön... Vad jag än gör/beslutar så känns det fel.

Det finns en bakgrund till hispigheten. För snart 30 år sedan fick vi parvo. En hemsk sjukdom, hundar dog... Två vuxna och tio valpar. Inget vaccin fanns (till att börja med). Viruset visade sig vara ovanligt seglivat, fanns kvar i miljön; huset, marken i mer än ett år. Alltså; mina vuxna hundar blev immuna och var friska, men varje gång en ny valpkull föddes triggades viruset och sjukdomen bröt ut med förnyad kraft. Sådant kan knäcka den starkaste och det gjorde det också, nästan.

Alltså är Yours Truly ovanligt vankelmodig. Hur gör jag nu? Se även ny omröstning å blogg.