Int & Fin & S & N Ch Golden Mist Black Lombardi "Blacky" * 5 x CC, 5 x CACIB, BIG-2, BIG-4, BIG-5***Uppf: Marja-Liisa Aapaoja, Kennel Golden Mist Äg: Kaarina Pesonen, Downmoore collies--- Häromnatten hade Yours Truly en märklig dröm. Jag hade här hemma en hund, en långhårig collie, och den var så levande så jag kunde se och ta på den. En vacker fin och klok hund, min kompis i livet. I vanliga fall brukar man inte komma ihåg sina drömmar, men den här var helt verklig. Drömmen följde mig hela dagen - till sist var jag tvungen att börja leta efter förebilden för nattens colliedröm.

Nu har jag hittat honom - eller i varje fall den som är närmast... Int & Fin & S & N Ch Golden Mist Black Lombardi - som ligger bakom så många av de fina Steadwyn collies - bl a förra årets världsvinnare Ch Steadwyn Fashion N´Passions. Så kan det gå... Innan jag blev västgötaspetsägare fanns alltid tanken på en collie och då förhoppningsvis en blå tik... Men det som kändes som ett inre motstånd var att jag i själ och hjärta är uppfödare - ville ej ha en ny brukshundras - inte med de svenska välmenta men drakoniska tvingande och avelsspärrande reglerna för denna hundsort. Som f d schäferuppfödare mindes jag hur mycket av glädjen som togs bort - man vågade aldrig fästa sig vid en valp, tänk om det blev något mackel med HD-röntgen.... Jag skulle gladeligen underkasta mig vilka uppoffringar som helst (och gjorde det också!) om det varit någon nytta med dem...Men det fungerade inte (såsom förutskickats)... Den sköna världen av friska och stabila hundar uteblev, alla avelsrestriktioner till trots... istället ökade de autoimmuna sjukdomarna - i massor!

De avelsinstrument som står till buds är väldigt trubbiga... Problematiken är vida mer komplicerad än enbart avelsselektering. Inte ens den statliga avelsanstalten får fram dugliga tjänstehundsämnen. Undrans på att de klassiska bruksraserna (och brukstävlandet) minskar i förskräckande omfattning! Trots att jag tävlade bruks med liv och lust kändes det även märkligt att exteriöra titlar skulle hänga samman med vad som ev gjordes på fältet. Det spelade ingen roll hur fin hunden var i allt övrigt - inget utställningschampionat utan bruksmerit! När jag i början på 80-talet satt i SKK:s arbetsgrupp för nya utställningsregler prövades (av lätt insedda skäl) tanken på att skilja utställningschamponatet från fältmeriter... så klart blev det inte så... Suck! Alltså ingen bruksras mer för mig... Så det fick bli den lilla sunda och robusta västgötaspetsen... Trots allt så väcktes nu ändå drömmen om collie till liv på nytt - kanske inte den blå tik (som tänkt var) utan en svart! hane? - som nu den här underbara Blacky. Vem vet - det här livade upp mig, jag har något att tänka på och fantisera om. För på något vis är jag skyldig collien ett engagerat intresse...

En av mina mentorer och förebilder i livet var den kända collieuppfödaren och medarbetaren i Hundsport, Kris Sandberg, hon var den som uppmuntrade mig och vars handfasta medverkan bidrog till mina första jobb i tidningen Hundsport (1977). Kris Sandberg beskrev på att oöverträffat sätt sin favoritras. Vem känner inte en vild och obändig lust att gå ut i den disiga novemberdagen med en sådan hund?: "En collie ska framförallt se snäll ut, utan att för den skull verka intetsägande. I colliens uppsyn ska nämligen finnas den där unika collieglimten, ett drömmande, en smula listigt uttryck.Colliens själ ska avspegla sig så här; den aristokratiska, trofasta, vänliga och lojala hunden som är en riktig familjehund. En collie är inte utpräglat jaktbenägen och inte känd som slagskämpe, den är känslig för skrik och bråk bland de sina. Bäst tycker den om att vara tillsammans med familjen. Kanske är det colliens vallningsinstinkt som gör den så synnerligen anpassningsbar till ett harmoniskt familjeliv. Gentemot okända är collien vanligtvis svalt neutral. Man har snarast en känsla av att collien betraktar främlingen under kritiskt höjda ögonbryn, innan den bestämmer sig för om den skall ge en vänlig svansviftning.

En collie är nöjd med umgänget med de sina och olycklig om den förmenas mänskligt sällskap. En kännare har sagt att collien är en stor hund utan att vara det. Den bara ser sådan ut genom sin päls. Collien har inget behov av att förhäva sig och försöka vara störst, bäst och starkast. Vackrast och vänligast av dem alla - det är collien." Så för ögonblicket fortsätter Yours Truly att odla den sköna svarta drömmen och håller mig pigg och rask! Vi får se hur det går...

 

Lisbeth

14 november 2009 22:16

Det har kommit flera trevliga, uppskattande mail om den fina svarta collien Blacky - en hund som inte lämnar någon oberörd. Tack så mycket!

Tänk, människors personliga minnesbilder av Blacky motsvarar nästan precis den bild jag har av honom - det är fantastiskt vilken utstrålning vissa hundar kan ha.

Vad roligt det är med hundar och kunniga hundmänniskor - och hur våra hundar för oss tillsammans!

 

Lisbeth

15 november 2009 10:40

Söndagmorgon - husse är på domarkonferens "jag är ensam med barnen" och har mycket att göra - kanske inte hinner skriva mer här... men... Läs gärna inläggt för ett år sedan Hantverket - det är mycket aktuellt och angeläget!

http://ulvus.bloggagratis.se

 

Lisbeth

15 november 2009 15:04

Jag fick ett mycket fint mail från Anja E ang Blacky och jag återger det här med Anjas tillåtelse. Tack så mycket!

"Att du hittat bilden på en av mina favorithundarna Blacky!!! Oj så glad jag blev och vemodig naturligtvis.

Han var precis sån collie som du beskrev !!!!
En helt underbar hund. Alltid stolt och värdig och aldrig någonsin ville ha bråk. Han var en förebild för unghundar, hela valpkullar som följde efter honom i trädgården eller t o m kunde bjuda till en lek.
Inne kunde en hel valpkull kura sig intill honom om han sov i köket. Han var en sann och snäll far, farfar eller en lekfarbror i allmänhet.

Såna hanar är inte alltför ofta förekommande, även om jag haft förmånen ha några såna.

Blacky fick jag efter många övertalningar på ägaren Kaarina, låna hit eftersom han var hennes ögonsten också. Både för att kunna använda honom i aveln och ställa ut honom. Hon visste sedan innan hur mina hundar hade det
här hemma också.

Till utseendet var han fulsnygg. Hans största brister var
huvudet med dåligt stop och uttrycket kunde ha varit absolut mycket bättre.
Men själva kilen, sidokilen på huvudet var korrekt med dom där perfekt små el. stora, lite högre öron (som numera börjar vara ett minne blått) uppe på huvudet precis som det skulle.
Det var många andra uppfödare, som var mycket frågande
hur jag hade tänkt mig egentligen!!!

Men jag återigen litade på min intuition och jag är ju så svag för HELHETEN i stället för vissa petitesser. Plus att bakom honom på tiksidan de flesta,nästan alla, fanns mest hundar med det vackraste huvuden,uttryck, som vi
inte hittar ens idag.
Det är bla TACK VARE "Blacky" som fört fram min uppfödning till den dimension den är idag.
Jag önskade få finna en NY BLACKY."

 

AnnLotta

15 november 2009 17:19

Åhh, jag är så svag, så svag för pojkar som ser ut som Blacky! Det är väl en utopi, men jag hoppas att min lille ska få åtminstone något av sin förfaders stil!

http://www.anlyn.se

 

Lisbeth

15 november 2009 17:36

Då är vi två AnnLotta - och det kommer mer om Blacky!

 

Erika

16 november 2009 09:09

Även jag har en svag fläck i hjärtat för trefärgad collie. Vår Betty Boop finns fortfarande kvar i minnet med stor saknad hos vår familj.

http://stoltaebbas.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...